Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ali
Ett giittzt roar hatts httslrtt toresig emot
honom, man att han gaf hetttte andra iitt
lugna oeh totinliga stoar. Holt blef allt häfti-
gare, så att han till slttt steg upp oehgick bort-
Detta förbittrade henne ätttttt mer; hon tog
ett toattettkiirl oelt slog det efter Sokrates.
«Jag kunde toiil tro det,– sade Sokrates till
en granne, sottt förtoiiuades hiiröftoer5 ssefter
äska följer alltid regn-« —
Niir hatt genom löoattde, brottning vel-
andra lroopoötningar ölistoit toartu oeh kom
till ett örnnn, brukade hatt flera giinger fyller
bligat-ett och derpii långsamt slå ttt hottottt igen,
dels föt« att icke skadtt sitt helsa, dels för att
öftott sist i leeherrstandet af sina begöt-.
PS gatan hetsade Sokrates på ett förttiittt
medborgare; tttett denne tackade hottottt icke,
tttatt giek stolt fot-bi. Tien toises ttttga mätt-
ner bleftoomistlyntaliiiröftoetn ««Lnoat·ftire sti?«
sade Sokrates. «Ni sknlle stt icke toredgas, ottt
jag mötte någon, sottt toore ttter fttl iitt sag,
htoarföre då taga det illa, att detttta man iir
mindre höflig sitt sag?« — Lsikass hörde hatt
ett gåttzt ttted störsttt lttgn, att nsgon talat illa
ont hottent. «-t;1att mii gerna giftoa tttigstryk,«
sade han, «l-lott jag icke ii tillstädes.s- —-
lFtt annan gäng klagade ett ansedd Athe-
nare för honom, att det föll sikt mycket dyrt
att lestoa i Athen och uppräknade, httrn dyra
purpurn, de sitter tvisterna och andra lut-artiklar
lyor-o. Sokrates följde honom i ätstilliga bo-
dar, der tifontedel såldes. Mjöl oet) oliver
Cde sednare toerte i stor ymttighet i trakten
kring Athen) koilttde ganska obetydligt. Detsps
gick han itt i ett bod, der toattligt tyg till klä-
der hölls till saltt för lth Pris. «T."ittk!» sade
hatt derpå, —«jag lycker, att tttatt lestoer för
godt pris i Athenlss
Ett annan beklagade sig öftoer mödorna
under ett fotresa, htoillen han nyst fulländat.
Gat ditt slas kunnat följet dig?s- frågade
Sokrates. — «.Ja, betoetrs!« — snidade han
ntigonting att Mikal-« — «Ett stort knytas-—-
Han kir totil bra trött då ?« — «Nej; jag
skicketde honom nyss i ett iirettde låttext omkring
i staden.« — sSer dtt,-« sade Sokrates, -«dtt
har stsatttsor din slai lyckans söretriidett; hatt
har naturens framför dig. Dtt är rik och fri-,
men stoag oeh toekligz han är fattig och liss-
egen, ntett frisk oa) stark. Stig sjelf, htoem
sottt cit- den lyckligare ?««
En af Sofe.ttes’ lärjungar, Antisthe-
nes, tttille till och med öftoertreisstt sitt lärare
i lilgilltighet för det yttre goda oeh brukade,
för att toiicka uppseende, gei ttte i staden klädd
i ett trasig mantel. «W.·itt, mätts-« ropade
Sokrates ett giimt till honom; «din fåfänga
lyser frattt östoet· allt genom htoaetenda haltes
din mantel.« Sokrates toille gerna toitttta
en stött yngling i Athen, Zenophott, till
sitt lat-intiga Ett dag mötte han detttte i en
treittg passage. Sokrates sträckte srant käppett
emot honom, och den stöna ynglingen stadna-
de. «Sa«g tnig,» friigade Sokrates, «htoat
köpet· tttatt mjöl?« — «P3 torget-« — «Oeh
olia?« — «Lel’så« PS torget.« — «Men hloart
går man, söts att öliftoa tois och god ?«« —-
Ynglittgen studsade. «Fölf med mig, sii loill
jag säga dig dekl« fortfor Sokrates-. Oeh bäst-
ge ölestoo oskilsetlti,ttt toiittner. J ett träffning,
der Zenophon utmattad och sårad kastades från
hästen bar Sokrates honom på sitta skuldror
ttr htoimlet. — Ett annan yngling, Aeschis
nes, önskade på det högsta bliitott hatts lär-.
jnttge, men tordes icke niirttta sur till honom,
alldensttntd hatt toar mycket fattig. ·Sokrates,
sottt märkte, htoad han önskade, frågade ett
dag: «.t;noarstite iir dtt så riidd för tuig?« —
ssEtttedatt jag icke har niigonting, som jag skttllt
kunna giftoa dig.« — -«.Ont«n,« litet-tog Sokra-
tes, »toiirdet«ar dtt dig sself sil liigt? Giftver
dtt mig ingenting, när dtt ger dig sjelfät mig ?-
O.l) ynglingen blef ett nitis? lärjunge assokrm
tes. — Dett redan nämda Atttisthettes gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
