Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
Herden fattade de båda barnen i hand och
förde dem till sitt koja, några steg derifrån.
Ester att hastoa gistvit dem htvardera en stål
mjölk, aslägsnade hatt sig på ett ögonblick;
hatt återkom,och, i det han östoerletnnade ät
Maria en tvacker toidelorg, helt ny och ut-
märkt fittt arbetad, sade han:
—- Min slicka! Iorgett är för dig; den
är belöningen för ditt lngn och ditt mod. In-
ttti den sinnes litet hånnng: toi begagna ej
socker hos oß. Fartoiil, hetsa edra föräldrar,
be dent ursäkta mig söt dett sara, htoari min
tjnr försatte er. — Farmle
Barnett kommo ännu helt upprörda hem.
Deras mor hade hegytit oroa sig östoer deras
länga sräntoaro, ty aftonen nalladeö.
—- Åndteligenl sade hon springande emot
dem; och htvad iir det som dn här, Maria?
Ett Iorgl Oeh hättung der! . . OIle . .
. . .ttvenne toackra kalori . . . . Ha ni dö
träffat dottortt ?
— Nej, mamma, tvi hastva tvißt ej träs-
fat doktorn, men . . .
— Doktorn har toarit här, oeh han sade
mig, att om jag Ioille göra ett utgift för den
sjuke, sli hade jag bordt häldre köpa hännng
ätt socker.
-— Htoad Gud är god! sade Maria.
Ättntt engång berättade hon hela äfwen-
tyret; men hem berättade det ej for någon an-
nan ätt sin mor. Mart kant öftoerettö att låta
sarsar ända till sitt tillfrisknande toara i okun-
nighet derom, ty man fruktade att rörelsen
skulle göra honom ondt. -
— Men nlir han blir frist, sade Filip,
stall jag berätta honom allt oeh jag stall säga
honom, att om tvi nu liro toid lif, sil ha tvi
derföre att tacka endast Marias mod och lugn.
— Oeh Gud, tillade modren.
Häntmgen gjorde under tillsammans med
kortttoattnet, oth en par toeckor sednare fick Fi-
lip los att berätta allt st farfar. Han upp-
hörde ej med lostal östoer sitt syster-
— För min del, tillade hatt med en ut-
trhckösull rörelse, då jag stig tjuren tomma på
oß sii här, så trodde jag sttllt och sast att det
Ivar min sista stund och att jag aldrig mera
stnlle så se dig, farfar!
cssl von bla-sek.
(I-’oI-t«. kela sistes. nntnrnor.)
Denna leätslele till naturen upptog så
oelelaelt lians lii-F, att lian ej ltnele någon
lust Me- tle vanliga skolsstntliersne, oclt
karls-en, sorn lteule hoppats stt en elag Se
ltonotn som sitt efterträdare i prestembe-
tet, måste metl tiors lyssna till litrar-neg
kärl att nötta ltonorn i något basalts-ekli-
Cnrsl vak retlnn ttnrnntl till alensnoleakelük
ling, elft, till lyclea för- lmnom onl- veten-
skapern, en lille-tre Doctok noll-neon i kät-
ten tiel upptäckte elen passande riktningen
litr- soosens Snille, oelt tog honom nntlers
sin lisnelleelninz. kör-sto Fknnelerne i me-
läktle Carl nit-el
nöje oels ikver. Latinet ville ej gir lilen
lätts men elä hot-tot- Ikotltnmn ntlsytte ele
vanliga läkalrüeleekne mot Plinii natur-el-
ltistokislis skrifter-, falletle Carl snart lists
myceliet tycke kör- elelta slit-älg Sotn titts ele-
elieinen och botanilien
ämne-s slet nklsnnellnele, nclt ltnn utlyst-letts
sig Hetlan lött på latinet, anm elen titlen
var tlet allmänt begegnatle Mk ilen bildn-
ele vet-litern
Dii Carsl lent-nit så långt nttltnn lenn-
(le lie-gölen akademien, licle lian sneel snö-
ela sin fors välsignelse att fullfölja sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
