Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
Ilse-ger kinkiletts tiks-St.
. VFSH ryssen-s vyssl
Dili tiga ltcll nyss
sil glänsa-silo slit-n.
Ntt slumrat- tlel kett,
slet elol saldots sä sällt.
Ilse-el tlel barnet ätts snällt,
sota vill Iitttltts i bus-il
Oclt oj gos-lek elen-stil
sol· nu sött i eliu kisi(l,
Till dess isätt-lingults lite-mil
Glitntnatts oftlt öks-tet- lantl!
szs, tsk-asters vyssl
Nts till ttkslectl ett lek-tis.
Dtett är Isall, tttott sett gång
Dtt ett vitts-Imre kut-
Al« tlctt villig-s väts,
När tallttsttslen släts
I littelen Sitt sil-ig.
Nu aeijct stolt gotl nattl
Dtt snitt äisliettle sic-til,
sitt-nm still ocklt lel» väl
l tlitt vetggttl — Pat-väll
Axels tifwctttyr i sttöyratt.
Borta tooro sommarns milda dagar,ltok-
ta solskett oeh bis himmel. De små siingarne
i gröuau lund hade flttgit långt, liingt östoer
haftvett till stränderna af Nilen; korpen götttde
sig dyster i stogett och sparftoarne stttto oeh fris-
so på takåsett.
Ängeuss blommor lågo förtorkade i lador-
ne blattd haltn oclt strå och fjärlartte hade re-
datt for längesedan sörjt stg till döds deröftoer.
Trädett hade förlorat sitta gröna blad, htoiila
stormen fört ätt hit iitt dit ttt i tvida werlden.
Det toar host. ssFittlattd grönskade-« es
rade af enskilda toittdstött1r. Stnåttiugom för-
toaudlades regudropparne till ett oräknelig tuiingd
snöflingor oeh fåtgade ihast alla tal htoita.
thsel satt svid fönstret, såg Pci det sula toiidret
och trummade as otålighet pii rutan-
«Ft) dit afsitstoördtt, otäcka toLider!-· —
sade.hatt, —- «blt«tges3 du icke att toisa dig så
tuidt på lfttstt dagen? Regn, snö, blåst oeh
smuts! Fu! Primel borde toiidret fal-«
SF ntsor Axel emot Gttds toiidet«, ttten
plötsliztt, — ack, htoad han blef söt-str(itkt, —
stod framför honom toid den yttre sidatt af
rtttatt ett liten tuan ej högre ätt ett toinflaska·
Jtt der stod den lille mannen lifolcftoande,
omgiftoeu af ett toid tappa, sottt toar toiit af
regnet och helt htvit as snö· På sitt lilla hus-
toud hade hem ett bt«edsty,f,tad hatt, stått hwil-
len toattttet ratttt ner hade fetitt fram- och bak-
sidan lilsottt frätt en takränna. Hau såzf ttted
sitta bistra ögon På Arei, i det han utropade:
«Nästvisel« —- hilrtoid nyste han starkt,
— «ttä-Ftoise!« och hatt nyste liter. Jmellen
tid fisks litsottt af en häftig toiudstöt den etta
fönsterskiftoatt npp. Dett lille mannen fattade
dett förskräckta Axel i kragen och sade med ho-
tande stämma:
««Zt’tttttt·a ännu ett gåttgst chär nyste han
återigett, hatt hade siikert förkylt sig, starkts
litett mau) «och jag skall dopott ditt huftottd
i iskallt sttötoattett fs, att dn ej stall glömma
det. Kom ttu tued ttttgl Wi stol.«t se, hwar-
till detta toäder.a«r nyttigt.«
Sagdt och hatt utbredde sitt grå kappa till
tioemte toittgar liknande euttattlapos. Etnellau
dem befallte hatt Axel, sottt darrade afsokstriies
felst- fitta noss. Det toar ej med något lustigt
mod Axel nu reste gettottt luften. Hul så kallt
oeh hemskt toinden tjöt!
Äudtligen gjorde dett grå halt toid et-.
mera. Tjocktt moln betäckte himlen och en Eallkbiörk. Hans tvingar förtoattdlades äter i ett
tvittd bläste.
Regnet slog etttot föttste:rutatt, som dar-«
isas-Ista.
OISkåda un, ostyrige gosse,« sade han till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
