Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
Alin goda anslut-
ltokisa Ilses-rett G sul. Z.
Dcit barnihertigc eir rik.
Ttos sittZ barn gittgo eti julafton genom
den mörka skogen. De hade så brådt, så brådt.
de skulle jit hetit för att fira jul. Deras far
och mor hade skickat dem till byn sör att köpti
färskt bröd och litet mjölk, th de iooro fattigt
folk, soiii bodde i ett ajlcigset torp och icke hade
råd att baka till juleti, ej heller hade de nå-
goii ko. Nu bar Daniel brödbnllorna, som
tooro tyngre, och Anna bar tnjölkslaslan, efter
Och de ste-
go pöl iited länga ssteg, th det begyiite redatt
blisioa mörkt i skogen, och hioeitt kunde så no-
ga ioeta, ont icke björnar och toargar ioore
ute på ros?
Meit de hade ättitti långt hem, och tillslut
bles det alldeles mörkt. DS sade Anita: jag
hör ett tvarg komma ester ost. Daniel sade:
ivar icke rädd, jag skall sörstoara ost med ntiu
käpp, och Gad stall icke låta ost dö oiit julaf-
ton i skogeit.
Wargett kom helt tillra, titeit gjorde bar-
tteii intet ondt. Han tjöt endast, hatt tjöt så
besynnerligt, att det let liksoiit ord, och barnen
kunde förstå hivad hatt sade till deni. Det ät-
så kallt, så kallt, sade han, och mina små un-
gar ha intet att äta: Gisioeit mig litet as e-
dert julbröd!
Daniel lyftade redatt käppeii och toille
köra bort ioargen, itteit Anita sade: ttn är det
julastou, och då skall ingen neka att hjelpa den
andra. Daitiel sade: här ärv fyra bullorz en
skall tosir far ha, och ett skall ioiir nior ha;
dem kunna ioi ej ge bort, nteti dit skall fä de
soiit toarit ämnade åt Anita och tntg. Wi
kunna iolil äta hårdt bröd i qioiill, liksomatti
dra qtoällar, bara far och mor få glädjas åt
julen.
Stor tack! sade Ioargeit. Oeh så tassade
hatt bort med de tioö färska bitllorua. Bartten
stego på allt flinkare, men om en stund hörde
de ätet« något taosa bakom sig, oeli det ioar
ett björn. Haii britiittnade på samma besyn-
nerliga siitt som toargeu tjöt. Mait kunde
tydligt höta httrit hatt sade: det iir sa kallt,
så kallt, alla källor och sjöar äi«o stut-tia, och
mina små tittgar förgås as törst. Kista barit,
.iisioeit titig litet mjölk!
Hioad un? sade Daniel. Hiortrfor sosioer
dit icke, som atidra björnar bruka göra ottt
ioiutern? Meit Anita sade åter: kottt ihåg,
ttiiit broder·, att nit iir det julafton. Låt
ost gisioa åt björttetis ungar hälsieit as ioår
mjölk. Deit atdra hälften hLiiitta toi hem åt·
far och nior, oh ioi sjelfioa kunna ttog ioara
utan i qioäll liksoiit andra qiolillan
Sagdt och gjordt. Vjörnen gick på tioå
fötter och höll en itäsioerristott emellan fram-
taeisarita. Dit hällde Anna hälsteit as deras
mjölk, och så sade björnen stor tack och lufsade
bort i mörkret. Men bartteit stego på allt
raskare. DF flaxade der ett stil roffå,sel, ett
kattuggla, bakom dem och skrek: jakt ioill ha
bröd och mjölks Jag toill ha bröd och injölkl
Det katt dit ej fs, sade Dttiiiel saktmodigt, ty
det sottt toi ha qioar, det tnsste ivara åt far
d.li mor. Otn du ej ger inig, ses klöser jag
dig, sade ugglau, och med detsamma flaxade
hon ttäöioisi mot barnen-s ansigte. DS inisle
Daniel tålamodet "otl·i gas lienne ett rapp med
flit käpp, så att hoit skrikande slött sitt kos i
mörkret.
Nit koittnio bariteit hetit, och sar och tnor
blesioo ej litet glada, th de hade toarit mycket
bekymrade söts de kära barnen. LOte titt laga-
deö eit duktig brasa i spiselit och litet halm på
golsioet, och ssi bles der ett glad jttl i torpare-
kojatt, Inga julklappar toankades der, men
sar läste högt ett kapittel.tir bibeln, och sedan
Zsingo barnen leka ihaliiien. Det ivar min-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
