Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
För att sägt«sannittgett, sii hade snteden hop-
pats att söi det lilla litoonet till letsat ät sitta
sant och gladde sig dersöre ej synnerligt, då
herr Pickeletttir presenterade sig såsottt ägare
as detsamma. Hatt tröstade sig dock snart med·i
dett hederliga Ictatninth som herr Pickelentir-
lillsörsatrade honom, ont han till dett söljattde
dagett istlindiatte toagnen. Wid denna sakerttaö
ställning tttsste herr Pickelentir beqtoiittta sig
att tillbringa ett dat-s och ett ttatt i stadeli, sostt
genom sitt tvaekra läge och byggnadssslt snart
toantt lyans bifall. Herr Pietelentir tog itt os
ett tvärdöhttö, sottt hette «Elesanten« och toiickte
der motsett uppmärksamhet. Stadens herrar,
sotet os «elefanten« plägade dricka sitt mor-
gonkaffe, lärde snart af tvärdett känna närma-
rott asdett lilla tttanttett och kotnttto tned lytt-
sintr och bartt för att toid middagsbordet be-
trndra dett sällsasnma gäslett. Dett gamle kn-
ßett hade inqtoarterat sig hos sitta häftar otls
hatts herre skred derföre ensam nr sitt famnta-
ke, söt- att taga del i måltiden, som toar upp-
dttkad i «elesatttens« stora spiosal. Hatt bles—
ej litet förtosttad östver det stora antal gäster-
som infunnit sig och ljtvilka toid hatts inträde
tttbrttsto i ett gapskratt· Oatt toille tvända om;
mett matt hade redatt slutit omkring honom ,en
krets, och han tniiste beatoättta sitt att stiga rit
bordet skir att tha seg ses as alla. Hert- Fpies
kelentir toar riktigt söt-törstad; ttten han måste
saga sig ester de stormande ttppiordringarna
och sålunda bles honom ej annat öfrigt, ätt
att hälla god mitt l magert spel, och hatt be-
gynte till gästerttas stora forttöjelse göra alle-
handa spräng- Först sprang hatt Sftoee alla
.tallrickarna; ss östver senapsbnrkar och saltkar,
slutligett östoer glas och sist östos ett större
sat, som stod midt på bordet. Stortnattde bi-
sall soljde på htoarje spränsr och sltttligett kände
sig den lille mannen helt stolt deröstoer. Men
det gamla ordspråket «l;ögntod gör sök sall»
besannade sig tttt ästoett sttartz ty da soppan
imellerttd hade inkommit och herr Pickeletnir
försökte ett sortin-s listoer dett rykande sos-peeri-
ttett, ss bles hatt hättgattde med etta foten told
kanten as densamma och slog ansigtet så häs-
tigt emot bordet, att ett toinslaska, sotn stod
der nära intill, säll otnkttll och utgöt sitt blod-
röda innehåll öftoer den stackars hett- Pias-les
mir, som genotntost, oaktadt smärtorna, htolli
la fallet förorsakat honom, raskt hoppade tted
ifrstt bordet os ett stol oelt deristan rågolftoeh
sitt att skyttda till sitt kammare. Liir dröjde
det länge, innan hatt lttttde hämta sist ifrstt
den förskräckelse, torede och skatn, som det o-
lyckliga sallet hade totickt i lyans högmodiga
själ. Men detta skttllejej toara det enda äs-
toentyret, sotn hatt här upplefde, och ont tol
toid detta toarit tvittne till hatta skatte, så enli-
ile toi i det följattde hos honom settndra ett
Mlsnärtoaro och beslutsamhet, som sår söka
titt like.
Fjerde åjtoentyren
Herr Pietelentir bodde i ett stor kammare ptk
««elefatttett«« och hade latit dit föra sitt ttattsäck
och reotoffert. Nattett hade ittlsrntit ochi mårds-
httset toar allt reoatt tyst och stilla; herr Pic-
kelemir ensam kttttde ej så ro. Lade hatt sig
ner, så tnttde hatt ej sofwa; steg hatt npp och
begynte toandra as och att, sli kom ett märk-
toärdig sontttlttst pli honom. S"eilttttda sortsor
det, till deß torttttret slog tols. För herr Pie-
teletnie toar denna timma tvioserltgett njut-
ning-IM, ntett ändock ej så alldeles wälkom-
men. Ty fåtttycket kelande det också l3;1 i tan-
ken på ett attdetoerld, stl hade hatt dock söt
stvaga nerver att begärligt tvidljslla dett. Hat-
lade sig dersisre i sitt säng och kröp tned hus-
tottdet sörsittigt under täcket. Mett dte skttlle
ej toara honom sörnmtadt att ostördt ss lättge
ligga det-. Snart tassade det i narljetett aj
barts sätets och han hörde tydligt htttstt hatts
koffert drogs hit och dit. Hatt reste sig tipp-
ttten det tvar lolstoart ttatt och hatt säg ej ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
