Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
och slockna, den ena efter den andra, fä fort
—- det är barnen som gå ur skolan och den
allra sista gnistan är skolmästaren; ofta tror
man att ban har götts men sa kommer han
sist, ester alla de andra.
Och allt papperet lag i en bundt pil elden.
Hill hivad det lågade upp. «Hu!« sade det,
och i detsamma bles det en hel flamma. Det
steg ss högt i luften, som aldrig linet kunnat
lyfta sist lilla bla blotnma, och sten få, som
aldrig det htoita linet kamrat stina; alla de
strisua bokstästoerna· bleftoo i ett ögonblick rö-
da, och alla ord och tankar giugo upp i laga.
ssNtt gör sag ända upp till solkul« sade det
inne i flamman, och det toar som om tusende «
röster sagt det på samma gäng, och flammats
slog genom storstenen, högt bftver den; — och
finare ätt flammait, osynliga för mennisko-
ögat, stosfroade sina toäsenden, lika fä mänga
som det hade tvartt blommor på linet. De
tvoro ännu lättrtre iin flamman« som bar dem,
och dä den slocknade och endast den floarta
astan återstod efter papperet, dansade de ännu
en gäng bfsoer den och bioarest de toidriirde
dett säg man deras fotspår —- de tooro de rd-
da gnistorna: Barneu gingo nr skolan och
skolmästaren sist; det Ivar ett nöje att se pö,
och barnen stodo och sfsngo kring den flock-
nande askan-
sSnip snap snornm
Hei Basfalorum
Nrt lie toisatt all.«
Men bioart och ett af de sina osynliga tos-
sendena sade: «Wifan slutar aldrigt Nn är
den skönast, jag toet det och derer ar jag den
allra lyckligastes–
Men det kuttde barnen bli-arten böra eller
förstä, och det ikulle de icke heller, to barn bö-
ra icke weta allt.
Menniskoslagtete walgorare·
tu.
Benjamin Franklin.
Benjamin Franklirt — honom län-
na toi nog, frigett J, det roar in han, som
uppfann eller åtminstone fullkomnade den obe-
strifligt mällfudande glasharmouitan;- Betr-
famin Franklin —hair som uppfann dra-
karna, hwilka förskaffat oß fä mången rolig
stund; — Benjamin Franklin — ässoen
jag känner honom, utropar dett lärgirrige gos-
sen, font kastat en blick i natttrroeteuslaperna,
uppfinnaren af ästledarez Benjamin Frant-
lin, säger slutligen uägon liten historiker, —
han roar th en af dessa utmärkta män, som
arbetade for de Nordamerilansta staternas be-
, frielse.
Ja, mina unga männer, det ilr densamme,
for broilten jag pä eu stund toill taga er upp-
märksamlset i alefs-rät
Om mau betZinker allt det utomordentliga,
som denna ädla man föranledt genom siat-asi-
lösa toerkfamhet och sanna menniskokärlek, sa
finner man icke ord för att losprisa den, hwil-
ken såsom blott en eustild medborgare uträttat
ss mycket stort, bloilteti lugn och utan fruktas
fortsatte sin bana midt ibland sarornaochtände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
