Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sAs den blir ett rossoa, as dett andra en
morot och as den här blir det spettat,«« stoaras
de hatt. «
«Nä, ätt as den der disk-s fortsatte jag mitt
sporsntsl satttt toisade honom på ett slet-de li-
ten planta, som riktigt sörtsttste mig.
Hon säg ttentligett ö oskyldig ttt. Hon toar-
ttoåtlttstoett i toppett och htoarje hälft hade
precist formen as ett hjerta· OsMatt stall så
böra att as henne blir det lakrits-« tänktejag,
ty pä den tidett toißte jag ingenting bättre ätt
lakrits-.
sSäg hivad blir dentta lilla planta söt nä-
gotPss sporde satt otaligt.
Alkelik- sade tttitt sar. «
«.K(il!« upprepade jag bestört. «Jasä, blir
det tall-« —- Pö den tiden toißte jag ingenting
toärre ätt Isl.
«Dn stall lära dig tveka ont kal-· tog tttin
sar till ordet,-« dersöre ger jag dig den lilla
olatttatt. Dtt har jtt ditt egett blotttsterrabatt
i trädgårdett. Sött henne der och toattna hen-
ne och stöd henne, medan bott är späd, och
rensa bort allt ogräs omkring henne. Oon
stall toara ditt lissplanta. Sösottt bott träter-,
stall ock dtt toäxa.«« — «Månn’ tro det,-« tänk-
te jag, och genast fick jag ett högre begrepp ottt
kålen-
Etttellertid, när de östiga tålt-lamorna flot-
tades nr drisbiittkett i kall sord, flottade jag
Estoett mitt lisoplattta i blontsterrabatten. Och
jag toattttade henne och jag satte stöd tntder
henne, tttedan hott toar späd, och jag dottren-
sade allt ogräs ontlritnt henne. Jag till och
med lslsste pa henne, att bott mätte sa stoalka
sig när det toar mycket toarntt . . . jag lutt-
de icke göra mer. Oetsä frodades hon utait
like satttt knöt sig ont hösten till ett stort kål-
bnstottd. ,
Wid jag ntt ofta hela timmar satt och stl
os mitt llsöplanta, tänkte sag tnättgea gång:
sDet är dock sond med dig- atl du Ilistoit ett
istilist-stona Kattske stall jag blistva ss med..
Ont du ända toore åtminstone blomkål, eller
persilja, eller gräslök, eller pepparrot, rätt ss
dett stoider i ögonen-«
Men jag har sätt toeta sedan, att östoett
kälhnstondet hade sitta funderingar. Det an-
ställde jemsörelse emellatt sitt och de andra köks-
toäxterttas belägenhet i trädgårdett, htoilka jern-
stirelser gjorde det stora Iålhttstottdet toida stör-
re i deß egna ögon.
«Jag undrar htoad jag skatt tvara för en
·raritet,– sade det inom sig. «Dett der dumma
poslett cen pik, bioslken jakt ttatttrligttoio msste
lta ät mig) fjäsar alldeles fasligt sörntig Jnte
gör matt sa mycket for den toattliga kälett, inte.
Jag iir bestätndt ingett sål. Paß på att jag
är ett tosenbttske. Ja, jag är en rosenbnsse
. ett stor, ett skött, ett herrlig rosenbttste.–
Och det stora kälhttfnsndet började ystan,
tanke att det toar en rosettbttske.
snidar ni sett toackrare blommor än minut-«
frågade tålhttsttsttdet sitta grannar.
Grannarne tego af sörtoåttitt,t, tänkande-
ssDet stora kälhttftottdet iir tokigt. Wi kanna
icke upptäcka deß blommat-«-
«·Har tti toiil lätttenljttsligare dostätttttin?««
frågade källsnstonden Grannarne toidblestoo
samma tystnad as satnttta orsak. Mett det sto-
ra Islhustondet tog tostnadett sist bifall och ys-
deö ätt mera.
«Gttdstelos,-« sade det, «att jag icke blistoit
ett palsternacka, eller ett rödbeta, eller ett gitt-
la, titan ett rosettbttsle. Det iir dock ttsgott-
ting poetiskt, någonting stönt, nsgottting snill-
rittl Och jag sont sött i toerldett ansågs sök
ett prosaisk kälplantal . . . Httr ntattkanmiß-
lättttasl Det är ett heder söt trädgårdett, att
ha ett södatt prasttoäxt som utig. Man lott
aldrig egna mig nog omsorg-«
Och det stora kälbustvttdet trodde snart blott
os sitt egen storhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
