Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
ret, isynnerhet om man hastigt rocker ge-
" tingen bort. Detta kostar det arma djurets
lif och swnllnaden blir deraf betydligt större.«
«Deuna geting-« sade Fritz, «är något
liten. För twå dagar sedan fångade jag
en, som roar wida större. Desz kropp war
tjockare och bröstet brunrödt med smarta
fläckar och band; hufwudet wat smart, li-
kasom det yttersta af bakdelen, hrviltendesz-
utom hade några swarta, halfrnnda punk-
ter.«
«Detta roar en bålgeting,« sade fadren.
Hou är den största af wära getingar. Till
gestalt är hon fullkomligt lik wanliga ge-
tingar orl) bygger, litsom dessa, sitt bo af
trädsibrer. Detta bo, sotn bott förlägger
på en skyddad plats i det fria, eller un-
der ett tak, är klotfrsrntigt. Dett pappers-
lika massan är tjockare än de manliga ge-
tingarnas oä) brunkornig. Äfwett de sör-
ja för sina ungar och föra till dem flugor
och’ andra insekter. De tycka öfwerbufwud
om allt sött, frukt och äfwen honungen hos
bina, hwilta de, lika grymma som tigertr,
förfölja, döda och för konungens skull upp-
äta. För deras bett mäste man akta sig-
ty det förorsakar stora smärtor och en häf-
tig swullnad. Under wissa omständigheter
kunna äfwen sådana bett blifwa farliga för
menniskan.
«Hon surrade iii häftigt,-« sade Frin,
«att jag blef rädd för henne-«
«Hu, der komma redan twå tillbaka,««
skrek lilla syster Bertha och sprang till
medun-
«Du behöfwer ej frukta för dem, kära
barn, trll och med om det wore bälgetingar,·«
lugnade henne modren. «Pappa säger, att
de i det hela äro fredliga djur, som blott
till förswar begagna sig af sin gadd. Jcke
sant, pappas-«
«Så är det,« swarade denne· «Man
har till och med lockats tämja bälgetingar.
— En man, broars namn ej hör till sa-
ken, satt en dag i sin studerkanunare wid
det öppna fönstret, då en tvätt till honom
inträdde. Under samtalet med denna wän.
som han på lång tid icke träffat, lät han
plötsligt höra en grill hwißling. Kisrt der-
på insurrade genom fönstret en skara ge-
tingar och satte sig, till männens förskräckel-
se, pii bordet, ja på mannens armar och
händer. Denne lade nu en bit socker på
ett pappersark.. Getingarne rusade dit och
öfwerföllo sockerbiten med werklig glupskljet.
De läto smeka och stryka sig, säsortr man
smeker ett hund, titan att låta märka nå-
gon förtrytelse deröftver.«« ’
«Manncn hade nämligen på wärett be-
märkt i sin trädgård en getinghoua, svin
ensam byggde några dussin eellar och lade
ägg deri. Hau roade sig med att sedan
dagligen besöka boet sanrt mata ungarna,
och snart hade de smit getingarna kommit
derhätr att de hörde, dä han nalkades, och
derwid framkröpo nr boet.
«Småningotn wattde han dem wid sin
hwißling och bespisar dem nu dagligen Pä
sin kammare·«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
