- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1858 /
112

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112

icke wägar, under en kall Januari dag,
asläggna sig frän den wanna kakelugnen,
skall knappt kunna tro det jag nu har att
säga, och dock är det sannt.

Det är bekant att sommarens wärme
och winterns köld icke är lika öfwer allt
vii jorden, ej heller inträffar pä alla stäl-
len wid samma tid eller är af lika war-
aktighet. Det gifwett trakter, hwarest win-
tern med stränghet herrskar största delen af
äret, hivarest sjöarna äro tio fottillfrusna,
och lerjorden, till och med tnidt uti soni-
maren, endast upptinas till några fots djup-
emedan solen under flera månader ä rad
icke lyser, och äfrven sommartiden kastar
sina strålar mycket lågt eller lutande öfwer
marken. Det gifwes åter andra trakter,
hivar-est man ieke ens wet af någon wiki-
ter nted ssnö och is, men der är också den
högsta soinrnarhettan nästan odräglig isyn-
nerhet der berg och stora floder icke« fin-
nas, emedan soleir pä dessa ställen står
nästan rakt öfwer innewiinarnes hufwuden,
och desz glödande.strålar nedsalla nästatt
lodrätt mot marken. Pä häda dessa stäl-
len ntäste det derföre i många hänseenden
wara annorlunde än hos oß, och dock lef-
iva och bo menniskor der så wäl som här.
Juget enda slag «af djur har utbredt sig
lä widt dswer jorden, som menniskan. De
kalla och de heta trakterna hafwa sina egna
djur, hwiika aldrig fri-villigt öfwergifwa
fina hemorter. Endast ganska fä, som
sienniskan tagit med sig, äro i ständ att
fördraga säwäl den största hetta som den
starkaste köld. Men äfwen dessa lida här-

wid ganska mycket, under det andra Inlle
försmäkta, frysa eller hungra ihjäl. Äfwen
örterna och de starkaste träd kunna icke
wäxa pä alla delar as jorden, utan tris-
waa bäst i den trakt, för hwilken de blif-
wit skapade; furar och ekar fdrwandlas i
de kallaste länderna till läga oansenliga
buskar. Meri menniskan ensam har utbredt
sig. öfwer allt, hwarest lefwande· wäsenden
kunna existera, och kan triswas öfwer allt,
älska sitt fosterland och det hern som sett
henne födas, detta må wara beläget«uti
en warm eller kall trakt. Ont man för-
flyttar en wilde till en mildare och sköna-
re trakt, så kan han derstädes icke leswa
och wara locklig. Sädcnr är menniskan.
Hermes natur öfwerensstämmer med den
trakt uti hrvilken hon lefwer, och hon sör-
stär att inrätta sitt lefnadssätt så beqwänit
och angenämt som möjligt. ·

Jag skall nu anföra några exempel päz
i hwilken hög grad menniskan kan uthär-
da wärme och köld.

J Jeniseisk, iSiberien, inträffade år
1733 i Januari en sådan kold, att spars-
war och andra soglar nedföllo döda ur
luften, och allt som kunde schsa förtvandlas
des till io, rnen dock lefde menniskan der-
ficks-Jes.

.

Är 1772, den 7 Deeember, steg kölde-
sä hastigt i Kkaßnajask, att en skäl med
qwickstlsrver, som nian utsatte i fria luften,
sammanträd till en fast metall, hwarefter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:47:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1858/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free