Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lö?
teets ota, werkali af den stilla, långsamma
och omärkliga lifsverksamheten, af ett litet
knappt synligt wextdjur, nemligen flera slags
korall-polvper. Dessa djurs hela werkscmi-
het gär« ut på att genom afsöndring af de
sina kalkdelar, inoilka de infuga nr lme-
wattliet, bygga boningar för sixi sjelfwaz
orl) sin talrika afföda. Eli slidan boning
formar sig såsom ett slags träd af en kalk-
aktig massa, med oräkneliga stammar och
grenar, hwilka med tiden iammanwexa och
äro fulla af små hiil och tunna rör eller
öppningar i hwilka polpp-djurensitta. Trä-
den och deras grenrrr pläga man kalla
koraller, och dä dessa med tiden tillta-
ga och föreria sig i stora stenhårda mas-
sor, kallas de korallklippor. Sjelfrva dju-
ren utgöra en rik mängfald af olika arter,
med olika former och färger. Några kun-
na wara af fyra till fem tums längd, och
äro nästair utan rörelse. Andra, lnvilkas
färg wanligert är blä eller gul, kunna blif-
wa några fot länga, men äro icke tjockare
ärt ett halmstrå: ja några tillochtned sä
smala som en träd. Nägra hafwa en wisz
likhet med snäckor- andra med kräftor. De
siesle arterna ljafwa en stjernformig skap-
nad, med sex tums länga spetsar eller ar-
mar, som de hastigt kunna utsträcka och
röra till alla sidor för att fånga sin föda,
som består af ännu mindre, för blotta ö-
gat knappast synliga hafsdjur.
Ser nian en slidan korallbyggnad torr,
t. ex. då «hafwet wid ebbtideti faller eller
träder tillbaka, och polpperna drager sig in
uti sina hål och rör, så har den ett liflöst
utseende, likasom bwarje annan klippa eller
sten i lnrfwet Men knappast stiger liter
floden och öfwersköljer klipporna, förr ärt
polpperna komma frant nr sina boningar
och klippan synes lefwande och rörlig, i
det desz pla äter blifwit befolkad med en
hwimlande mängd af desstr blöt-djiir, hwil-
ka blanda sitt präktiga färgikimmer under-
det klara wattuet med korallernas hwila,
gröna, brunaktiga eller purpurröda färgor;
och sålunda likasom framställa bilden af
en underbar blomsterwäxt under wattnet.
Det sätt hwarpii. genom dessa med en
läkt eller blott föga sammansatt organism
begäfwade djurs naturdrift, hwillen blott
synes wara beräknad för deras jeget bil-e-
hällande och förökttirig, klippor och skär
resa sig i hafwet, orl) hum af dessa se-
dermera forma sig öar, betäckta med en
skbtr och rik wegetacion, hafwa wi lärt att
känna genom nyare, sorgfälliga iakttagel-
ser. Deri namnkunnige engelske sjöfaran-
den Kaplen Flinders, sorti hade den olyc-
kaii att med sitt skepp strarida på en sådant
korall-klippa, hwilken ännu icke roar son-
lig öfwer hafsytan, och i flera månader
med sitt manskap måste lefrva på rvraket,
förr ätt de flngo medel till att rädda sig,
beskref under tiden sitt uppehålls-ställe. När
polyperna hafwa uppfört sina korallbonitt-
gar, och dermed uppfyllt sin bestännnelse,
upphöra de att lefwa; deras boningar,
hwilkas öppnittgar fyllas af hafsivattuets
fällningar och de dödti polon-kropparna,
sammamväxa efter hand till ett helt; och
rummet emellan korallträdet och des gro-tar
fulles med hafs-sand, smä mußlor och sött-
derbrntua torallstyeken. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
