Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
Ett gantntal sägen förmäler-, att den ar-
nte fången, ester en angenäm dröttt, hwar-
ttndets han tyckt sig åter svaret fri och en
mäktig konung, bliftoit bragt till den yt-
tersta sötsttoiflatt wid uppwaknandet. Slut-
ligen något lugnare, knäföll dett olycklige
och gjorde följande hött:
«Lllllomåt«tige! Lät mig icke sörtwisiai
Jag lider förfärligt, men toalförtjent; tn
jakt blir straff för mina gränslösa brott.
Jckis tnitt krona begär jagtillltakal—!)tej,
men gif mig en mätt —- ett wcisett, som
känner förbarmande med mijj —- sotu äl-
skttr tnig!«
I detsamma tion fången upp sina ögon
och blickade omkring fig. Ack! hwettt för-
mår teckna hans glädje- Det stod mät in-
gen män framför hanes ttsltt läger, —men
en tvaeter spindel stoifwade, fråntathwalf-
tvet, pZ sitt sina träd, tätt öfwer hans
hufwud. Blittt ett ögonblick betraktade
Christian stillatigande det lilla djuret, och
strax erfor han tröst i sitt bedröfwadehjet-
ta. Är- dn den män, utropade han, som
himlen stittdet mig, så roar innerligt wäl-
kommen! Blis ntitt sällskap, hör tnin kla-
gan och alsta mig! —Jag stall älska dig
tillbaka, under ltwilketi skepnad dit ätt fram-
träder. O! blif mig trogen, öftvergif du
mig icke, såsom alla andra gjort.
Frått denna dag, slöt den öftvergisne
fången liksom ett manskapsförbttnd ttted
spindel-t. Sii snart Christian kallade det
lilla djuret, ttedkom det strax pii sitt träd
frätt taket, satte sig på hans hand och tyck-
tes långa stunder liksottt lyßna till hans
tal. Ensantheten blcf dett olycklige nnmeta
icke sil förfärlig, som förr; hans sinne
lugnades tvid den tanken, att himlen hört
hans bön och sändt honom ett ntedlidsatnt
wtisettde till sällskap i det dnstra fängelset.
Nn kände Christian en tacksam känsla upp-
stiga inottt sitt dröjt, —- en känna, hwar-
till stöt sig det ljttfwtt hoppet, att ieke wa-
ra bortglömd och förskjuten i himlen, som
pii jorden.
Men den stackars fiingens glädje blef,
tun-arr, icke lättg. Th knappt hade den
grymme fåttgtoaktaren märkt den plötcsiizxtt
förändring, sotn föregått med den förr stt
förtwislttde fiittgen, an han pa allt satt
sökte ntspionera orsaken dertill; detta lorta-
des honom också. Wid inträdet i stinget-
set ett dag, såg han nemligen spindeln ned-
tomma ifrått talet, och Christian med son-
bar glädje sträcka sitt arttt emot bottom-
J ögonblicket grep dett nedrige mannen
tag uti tråden, kastade spindeln till golftvel
och söndertrampade den med soten, under
utrop: «Bort med hwarje leftoattde spateln-!
Här, i detta torn, siir icke sinnad tinget
annat tvtisettde titt dn; — iii tit« det höga
Riidets befallning-«
Med ett förtroislaned rop tiotidade lthris
stiatt till sitt spindeln räddning, tttett det
wtir för sent. Lik ett rasande lejon, stör-
tade han sikt öfwet« fangtvaktarett, tassade
tull bottom, och skulle tnan ttoiftvel haftoa
strypt denne tillits-t, ont icke matten itat
till hans hjelp.
Friitt denna tid igetmtnrades dörren titt
fängelset, och den olnetlige konungen erhöll
sitt föda genom ett öppning på muren.
Langa, langa iir förstörd stilttttdtt för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
