Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
bafroa således den kortaste lifstiden as alla
myroriia och wistas minsta delen af året i
stacken. Llrbetsniyrorna åter förblifwa i
stackeii hela iiret om, och då man .flyktigt
betraktirr en irrnrstack, blir man fållan war-
se andra ärr dessa.
Wära myror ärrs as stere stag, bland
hrvilka följande fyra såsom de allmännaste
torde boret upptagas: 1:o «Häst1nytan,sorn
är den största och af betöbrnn färg, tvistas
mera ensam och lefwer i smärre samfund
samt ljelstfåkring menniskand boningar. Oni
dessa myror så wana att komma dit in
och träffa på några sötsaker, har man swårt
att blifwa dem awitt. Leo Den allmänna
stogsmnram som till fargerr kir swart med
röd mellankropp, är den sonr allmännast
förekommer i wiira barrskogar, men finnes
afwen i löshagar, der deir uppsöker höga
stackar af allehanda ämnen. Hon är trot-
sig och djerf, fruktar ingen och fatter sig
till motrvärn mot sjelfwa menniskan. Hon
biter ganska kännbart med sina käkar och
utsprutar deßntoni bakifrårr en skarp fora,
hwilken uppwäcker smärta. 3:o Swar·tmt»1-
ran är mindre cin deii soregåeirde, bygger
merendels under jorden, sannnandrager in-
gen egentlig stack, utan uppfisrer blott en
liten hög as den friin boningen urgräfda
sanden eller jorden. Hon wistirs ofta i
trädgårdar och gör der mycken skada. 4:o
Otter-moran år annn mindre än den före-
när man bränner sig på näßlor. Denna
är den enda af de anförda myrstagen, forn
eger gadd och som skitedes kan sticka.
Skogsmpran är i alla asseenden den
märk-värdigaste och talrikaste samt sörtjenar
derigenom den största nppnnirksaniheten. Dii
man undersöker deß stack, stnner man att
dessa små insekter wanligtwis bo i under-
jordiska hålor, som de helst urhålka wid
foten af ett träd eller en mur, i en fast,
något fuktig jordmån, Isom är skyddad för
watten. Sedermera sammantläpa de stir-
kor, spån och isynnerhet barr och små qwi-
star samt bygga deras en konstfull bygg-
nad, som snö och regn swsrligen kan ge-
nomtränga, och detta kallar man en myr-
stack. Jngången till denna boning sir ett
litet hwalf, som stödes på rötterna afvär-
ter eller trcid och hwarigenom wattnet äf-
wen hindras att intränga. Understundom
finnas twå eller tre ingångar till en myr-
stack· Dessa föra till en underjordisk nr-
hiilkning, som ar en fot eller mera ner i
jorden, inuti temligen wid, men oregelbun-
den och utan några gångar och skilda rum.
Myrorna begifrva sig till denna håla, då
de wilja skydda sig för fiender och frost
mäderlek, och ligga der i dwala under den
strängaste wintekn. En« sådan urhslkning
kostar så små djur gansta mycket arbete.
De kunna icke lossa mer än små smulor i
sänder, hwilka de fedan måste bära ut i
gäck-ide och rödbnirr till sargen. Den bor-fina käkar. Men arbetarnes mängd ersät-
liksrnn swartmyran i jordm och bildar äfiiter bristen i styrka och storlek, Denna o-
roen tnfwor. Oroirr man dessa myror-, ·troliga mängd af myror arbetar på sam-
gsswa de smärtcmde styng,hwarigenom små nia gång, utan att oroa eller gå hvaran-
knlor uppkomma, ej olika dem, som bildas, dra i reagen. En del ntbåra nemligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
