Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
U
högmodig östver sitt sang, att hon glömde hort
både Gttd och godtt menniskor. TF utredandes-
Skaparett och sörtoattdlade henne till ett näk-
tergal, sent tniiste flyga omkring och sjunga
ända till domedag.
Oeh dersör sitter den lilla mäktergalen i ro-
settbnsken och klagar, när de andra soglartta
htoila i sitta toarttta bon.
Ill. Norrskenet.
J den tiden dll äftoett seglar och dsnr knnde
tala, kotnnto ttoenne sinom-flockar listverens
om att flotta i kapp till dett höga norden.
Dett etta bles långt efter, oeh iharmen deröf-
toer toille dett icke slå sitt läger nära de andra
sitt sommaren, tttan fortsatte färden ända npp
till nordpolen, der de satte sig neder att hwila;
mett som här toar förskräckeligt kallt, så srnso
de sast med fötterna, och stå der ätt i dag.
Jhlattd sorssta de stackars swanorna att flyga,
och när de da flägta tned tvingarna, så listad-
komtner detta ett glans på himlahtoalstvet.
Se der orsaken till norrskenet.
——–
lv. Elsdrottningett.
En liten flicka satt en wacker sommarqtoiill
pil ett hög klippa told sjön och hand ett blont-
sterkrani åt sig. Blist som hon sä satt der
och speglade sig i det klara tvattnet, sade hon
for sig stels: Wiks otn jag hade mig tvingar
säsont sistmåsett, straxt sknlle jag flyga ned på
djupet as sjön, och höra den lsustoa musiken
som Neckcn spelar for de små elstoorna. Hott
hade icke tviil sagt detta, sörriin hon hörde ett
onderhar sting stan sjön, som i lockande toner
manade henne att komma ned pä djupet, der
hon sittlle så se ss mycket grannt, som aldrig
nsgou menniska hade sett. stickan besinnade
sig litet; hon tänkte pli fader och«moder, syster
och broder; men slutligen bles hon sil förtrol-
lad as sängen, att hon glömde hela tverlden
och hoppade ned i sjöst. De smii elstvorna
kotttnto henne genast till miste, togo henne sör-
ttsoligt i santn och döpte henne på nytt i det
klara tvattnet; satte sedan en guldkrona på
hastandet och krönte henne till sin drottning.
När detta tvar gjordt, tvisade de henne en stor
sal, sotn toae dett dejligaste bott trägonsin hade
sett: golftoet toar as rödaste Huld, bestrildt med
äkta perlor, sottt skena likt loötttaskarz utliggar-
tte tooro klädda med cestoande paletttrlid, och
pä hwarie gren satt en htoit sogel och siiingz
bord och stolar tooro af silfwer; midt i salen
stod en kungathron, pli dentta satt en gammal
andhe, som hade gröttt stäng, htoiilet räckte
Linda ned till kniina, pii armett låg ett guld-
striingad harpa: det toar Neckett. Sii snart
han siek fe den nya elsdrottnittgett, tog han
harpan i handen och spelee en lustig polska.
Genasi toao elstoorna i tittg och dansade. Sel
bles dext lilla flickan etoizzt förtvandlad till
drottning. J början tyckte hon det tvar ro-
ligt, men snart bles hon leds-st as att tvistas
pik sjöbottnettz hon gret htvarse dag, oeh dä
lostoade Necken att hott ont nätterna skulle sc
komma i land i sällskap med de öfriga els-
toorna.
Ntt komnta de också i land htoarie atole
oeh dansa då omkring träden oeh tttstvorna ps
mat-len, ttten så snart dagett hörs-: geh, lin-i-
der stackens harpa från sjön, och då mllsie de
straxt ny intequ i oetisk-tn; t stoet-« fent- de
mänga tätar-
Dessa tät-ar skitnra htoarje sommar-torge-
pii blommorna i lunden, och ont tvintertt titt-
ldra de sotet gnistor på den htoita snön.
—
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
