Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
tyeker om er, jag blir helt glad och warm,
nar jag ser er. Korrt med mig i släden,
fä få.ni fara till wårt kungliga hof och
bli kladda i guldtlåder och göra alla men-
nistor glada.
Nej tack, herr kung, swarade Sylwesier
och Sylwia. Wi torka mera om att göra
far och mor glada dec hemma. Och wid
bofwet skulle wi få ledsamt efter Skoljög
vett Molnskagg.
Gär det inte an att ta far och mor och
Skoljög och Molaskägg med er? frågade
drottningen, ty hon war så obegripeligetr
warm om sitt hjerta nu. ·
Nej tack, fru drottning, sade barnen ii-
nvo; det går« inte för sig, de wexa i sko-
gen.
Hwad de barnen kunna fä i sitt lurf-
–wird, sade kungen och drottningen och skrat-
tade fs alt deir kungliga släden hoppade.
Derps gåfwo de befallning att bygga en
kungsgård luir od) rvoro så glada och nå-
diga, att alla förundrade fig. Alla fatti-
ga singo hivat sin guldpenning, och Sol-
wester och Snlrvia singo deszntom den sio-
ta kungliga kringlan, som hofbagaren öa-
kat till resan och som roar så stor, att
hon måste dragas af fora hästar. Och
barnetr delade med sig af kringlan ät alla
bane nti orm och hade atedä så mycket öf-
wer, att torparerts häst knappt orkade dra-
ga hem alla kringelbitarna.
Under hemmägea hwiskade torparegnms
uran iii sitt gubbe: wet du hivar-för kungen
och drottningen woro så glada? Nej, sade!
gubben-. —- Jo, det kvar för att- Sylwez
l
stek och Sylwia sätta på dem. Kommer
dtt ihåg hivad jag sade i går? —- Tost-
sade gubben, tala ej om det för barnen,
det ar bättre att de ej weta af få förun-
derliga ngmor.
Men Solrvesier och Svlwia glömdet
glädjen öfwer den stora kungliga kringlan
alldeles bort att de kunde göra solsken och
snuslta snö. De wiszte ej sjelfwa huru
hjertans glada och warma alla rnennijkor
blefw, när de stiga dem; och efter de
woro fä goda och manliga öarn, få trod-
de alla att det war bara derföre, Sätert
år det, att deras föräldrar hade en hjert-
innerlig fröjd af dem och att hela densio-
ra ödemarken rundtomkng torpet efterhand
förmandlades till ritst och wackra åkerftitt
wid sidan af gröna beteshagar, det wå-
rens fåglar sjönger hela wintern om, så
att man deras like till fiiglar aldrig sett.
Till» slut blef Solwester fågelfättgare på
den nya kungsgården, och Svlrvia sick be-
stnr med den stora tradgiirdetn tv det roar
för nuirkmärdigt, att hmar desj"a bartr sci-
go sig omkring, der trifdes och fröjdades
allt, så att det mar lust och glädje att se·
Eli dag konnuo Syltoester och Sylwia
att se efter sina gamla roanner Skyhög
och Molnskägg. Det blåste just då en broi-
nande kvinter-skorna och det susade och bru-
sade i furornas höga mörka kronor, och
de sjöngts ännu sin gamla wisa-
Wi aro så gamla, wi aro sic grif,
Men trygga och starka i stormen
stå —
och just som de hunnit så långt med vi-
roi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
