Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Och ehuru gossen ofta blef toarnad och straf-«
iad sot detta förhällattdez fä upphörd·ehatt lik-
toäs icke meds-sitt toanart, titan blef ttotirtotn
ännu elakare. Dä tog Gnd sjelf det straffan-
de riset i sin hand. To det hättde, att goosett
en dag måste gå till staden för att kkpa bröd.
Bagaren gas honom för hans penningar trett-
ne tvälbakade bullor och lade i hans korg, och
ät gosse-i gas han Lintn- dertill ett skiftva på
köpet. Men denne smakade endast litet derpå
och· kastade resten på sidatt af trägen. Detta
föga nsgra dustvor frän taket och flögo ner
samt piskade med fina näbbar ttpp det bortka-
stade brödet. Emellertid tvandrade gossen hem-
at- och, kommen till en bäck, toille hatt ej, fä-
sont annat solk, gå östver gängstigen, ntan
tänkte på att tvada öftver bäckett. Detta hade
tvål kunnat fie, ty bäckett tvar grund. Men
då gossen säg tvattnet forssa öftoer fötterna,
sade ban: «Nej, jag toill ej tvada häröftoer,
lita litet font jag tvill gä öst-ter göttnstigetn
Jag toill bygga en egett brygga, som tinnn
ingen tsar gätt.«« Qch den elake gossett tog de
tre bnllorna nr sin korg och lade dem som sto-
ra stenar itvattnet, för att tunna torrskadd
gs öftoer till andra stranden. Men dö hatt
trädde på dett mellersta bnllan, slintade hatt
och föll i toattnet. Och bäcken, så liten dett
än toar, brusade häftigt upp — oelt gick nted
allt sitt tvattett öftoer gossett, så att gossett
qtoäfdes häraf och drunknade.
Sslnnda tar stundom Gnd sjels riset i hatt-
dett och tuktar de elaka, då de minst kunna
ana det. Dustin-, mitt barn, frukta detta ris
och framför allt — håll Gnds gåstoa i
äral
Den sinte.
Anton tvar mycket sjuk och hand moder tva-
Iade toio hans lilla säng. Wid htvilken tid
på dagen eller- natten som Anton tvaknadez
fantt hatt benne alltid färdig att,giftoa honom
hivad han begärde.
Dä haanlef något bättre, nämnde han sin
förundran tistoee att hans moder kunnat ntsis
få mycken möda.
«Min tvän,««« smakade hon, «Gttd uppehäl-
ler modeett font mördar sitt barn.«
Karl.
«Htvad fattas dig, Karl, du är röd och katt
knapt andas?
— Jo, pappa, det är så att jag korn att
flå en liten gosse.
—- Det tvar illa gjordt, min sottl
— Mett, pappa, ban slog en annan och
hade satt kniiet emot hans4 bröst.
— Jag tycker, att dn hade kunnat befria
det stackars barnet ntan att slå lyans förföl-
fare.
— Ja,1 afstor den elake gossen.
— Mitt barit, det är hans toildsintbet, sottt
dtt bör affin och icke honom; ty felet ligger
kanske mera i hatts uppfostran än i hans lytt-
Då dn gjort illa, fä förebrår jag och
straffar dig, nten jag har dig icke desto min-
dre kär.
lic.
Till trvekning gilladt:
Tor-slott T. Neuvill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
