Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bocken och räfven.
(Fabel af Gyllenborg).
En bock, med vördigt skägg, men ej dess
mera vett,
En morgon med sin vän, en gammal räf,
spatserar,
Hos hvilken han med undran sett
Ett snille, som han högt värderar.
”Fast bjertat ej det bästa är,
Hvad gör det,” tänker han, ”jag hos en
vän begär
Förstånd och kunskap, som mig fattas;
En bock bör visst lycksalig skattas,
Som följa kan så värda spår.”
Han med herr räf kring fältet går
Och lyktat har en lof, när törsten dem
förmår
Att ned uti en brunn hvarandra följe göra,
Der vatten upp till mun och öra
På dessa snåla gäster står.
När törsteuv blifvit släckt och magen fått
sin råga,
Vill bocken boppa upp, som, ban har hop-
pat ner.
Det går ej lika lätt; lan måste räfven fråga,
Om ban ej något medel, ser,
Hyarmed man komma kan tillbaka.
”Min vän!” är ’rälfvens svar; ”derpå var
jag betänkt,
Förrän jag mig i gropen sänkt
Och vågat der en droppe smaka;
Lyft dina framben opp, tryck ner din ludna
haka,
Sätt dina horn mot denna sten;
Din rygg, i detta skick, skall mig tillstege
tjena.
Så snart jag hunnit opp, skall jag ej vara
sen
Att dig, till nödig hjelp, min tass i stäl-
let läna.”
”Hvad lycka,” ropar fader bock,
”Att vara förd af sluga vänner!
Förutan skryt, jag tänker ock,
Men mellan oss likväl bekänner,
Att om jag än med ångst och svett,
I all min tid min bjerna bråkat,
+ Jag alldrig på den utväg råkat,
Som dn i första blinken sett.”
Så plär en dårad verld för snille mången
prisa,
Som tjenar blott sig sjelf och duger ej
till mer.
Herr räf sig knappt ur faran ser,
Än han med ömklig röst, att ej sin falsk-
het visa,
Beklagar, att hans ”svaga tass
Ur djupet af en brunn ej draga kan en
börda
Så tung som bocken är, livars pund han
måste vörda,
Ivars skägg allena gör: ett lass,
Om lyckan framgent mer benägen
Kan skaffa dig den bjelp, hvarom du är
förlägen.”
(Han rår en fattig bock fill slut)
”Min vän gå aldrig in, der du ej känner
vägen,
Hyarpå en gång du kan gå ut!
”Gå!” svarar han med harm och ifver;
”Min första dårskap var, för den jag straf-
FÖR st - fad bli Ten,
tt på en bof jag byggt mitt hopp;
På vänder ry ör kan klifver öppr
Och dem i nöden öfvergifver.”
Til trytning gillade:
Torsten T. Renvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
