Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. 76
» okän- Isle-unifo- asit et- lekaas jag vricket Ittdt konstigt bygdt so och fettt flits fagrltittsstt
kolt rosor al FF Isal- vtigeo sir-.
NII bsltom tristess solen sjunker stilla
bestulet blit- nttt oct- lscst jos miste gä,
IDC judo e- still snotts kissa lit-trott till-,
Iss set-s e- nick kissa blot-toa röd oct- blå!
A.»e
stoders-kärleken.
- Jag gick en gäng i skogen endaffföt att gä.
Det idar en tvacker sommardag och ätr biom-
tnornas kalkar spredv sig en angenäm dott. Det
toartittom om blonnnorna firat gudstjenst och
framburit sina tackoffer. Trädens blad fik-äf-
wade behagtigt och« tättroiigt t luften. Te
siktat-de sig, tycktes det inta, att tnsekas af sol–
siraten. Jag lade mitt ner på gräset och tänkte
«g-—’ fas tror tag tänktes-ii ingenting. DF näv-
—’Ie ttt ofta återkomniattde qtvttter liksom aftä-
jttitngar nitttsrm Jag steg upp tör att st
htoarifrän detta qistttraiide kunde tomma. Jag
hade ej bedragit migz uti en bufte hängde ett
t1"-««
.- , hsollttörsstcdlkt MTW GEHRMka
I Itt- o s-.-
" .. jx kl « Iingerklådan.
tvätt tag
stinka andetfstntnki asissite
utsträckte derifräii sina aula näbbar-. ssUrtita
toarelser,-« sade jag, i det jag utsträckte nita
hand efter dem, «cr moder mätte icke hafw-
rr mycket kitt-, da bon kunnat lemna ertsalles
na. Jag iver redan mycket större Zn ut och
mitt moder toa: dock allttd hos mig « Meri
under det jag fä tänkte, flög en större stgel
under ängsligt ftri sfwer mig, af och· aniftttm
diga kretsar De fins förstodo detta strt cer
qtvittrade och pepo ännu mera Det mar sä-
kert deras moder. Jag drog mig dersire till-
baka och hade knappt gjort det, dä den äldre
fågelit flög tu i ioet till sina ungar. Jag
tyckte mig förstå allt det myckna, de hade att
säga hivarandra·. Mait anklagade naturligt-
tois mig. Dä erinrade tag mig huru jag-en
gäng säfotn barn toar siat, hurtt mitt modet
alla nätter satt svid intn bädd och lät icke aer-
na någoit annatt wara ensam hos mis. Jag
anklagade mig siclf att jag beredtdeösastackari
fåglar, ntodren och ungarne, fä mycken äng-
sla-i. Det sinnes intet högre och starkare här
på jorden iin nioderstärteken.
Ut-
PISW H Firdtsä ett st
läck sklaffat-is
HP
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
