- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1859 /
99

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

99

natt lade sig emellan dettt och l sitt blittda hat
lossnade de att aldrig äterse htvarandra. —
Den etta fnstertt stadttade djupt förborgad t·
haftoetö krystallpalato, under det dett attdra
öppnade for modren de gollette portarne, pä
det dettna skulle kunna stiga upp ptl hittttttelett
och sprida lins och toälstgttelse öftoer jordm.
First flere timmar derefter, dö solen fulländat
sitt dagstoerk och äter toille gå till hwila, sy-
tteo dett andra systertt och mottager tnodren,
tnnatt hott slinker slg i haftoetz del dröjer hott
ännu ett kort tid toid hitttlarattdett och kastar
ett blick pti dett tnörlnattde jorden, — ttten då
nattett kommer med sitta skuggor-, flyr äftoett
hon och ilar till sitt moder l— krystallpalatfet.

SI lefde dessa systrar etoigtuttdslyettde hwar-
attdra, och tnettnistorna kallade dent morgon-
rodnad oeh aftonrodnad.

Sri sörgingo dagar och är, och fostrartte ha-
de icke återsett htvarattdraz huru mycket ätt de-
ras tttoder sökte att förena dem i kärlek —-
ttatten med sitt mörker toar dock för mäktig.

Mett ehuru de i en olycklikt stttttd hade tvattdt
htoarandra ryggen, fä kunde de doek aldrig
glömma htoarandra. Dett fordtta kärlekett ha-
de slagit för djupa rötter i deras hjertast och
längtan att Iterse hivarattdra toakuade allt häf-
tigare. Bada begråta de ofta iittntt denna stils-
mesfa, och tårarna, htoilka såsottt klara drop-
par falla ned på jorden, kallas liftoett derföre
af tnettnislorna morgon« och afton—dagg. Huru
ofta dröjde de icke på de högsta bergspetsarne,
för att ottt också pö afstsnd kutttta skåda hutar-
andraz hurts ofta blåste de icke med sitt rosen-
slöia toidt öftoer himmeln, för att toittka hwar-
ottdra och fända ett budskap.

Dett ongre sostertt, aftonrodnaden. qtoarftad-
sade ofta nog länge på himmeln, stut-ekade sig
tstaa herrligaste purpurs och guldkläder och
Itstrddde hela himmeltt med rost-moln, ·—- allt

i förhoppning att systern l haftoets djup skutt
se det och konttna upp till henne. Men ont
också denna hade toelat, stl tillät natten det
icke. Elltorgottrodnadett blickade äftven läng-
tande upp till systern. Kärietett är aningorit
och derföre tvißte morgonrodnaden alltid, dö
spstet·tt der uppe totintade henne, och fröjdade
sig att ieke tvara förgäten af henne. Och dl
hennes stund toar kommen, dykade hon jublatv
de upp nr totlgortta, och bragte ät jorden ett
dag, dubbelt klar och stött. Derföre säga men-
ttiskortta, då ett glänsande aftottroduad misar.
sig pil himmeln: i tttorgott blir det en toaeker
dag! Doek ettdast fel förstå, att det är ett kär
helottittg frätt den etta fystertt till den andra-

Mett en, htvaro öga ser allt, säg äftvett
systrarttao tårar, deras kärlek och längtatt. Dan
rördes af den stumma blitt, font utorgan och
aftott uppsteg till honorn. Hari toille en för-
soning, och otu hatt ockss iekev helt och hållet
upphörde det skuldens straff, sont htviladröstvet
dent, så loftoade hatt dem dock att en gång om
året få fe och omfamna htoaraudra.

Där, hdztt l norden, totd botteuhaftvetsnordo
liga strand, sira de årligen detta återseende, och
ntenniskorna och hela naturen glädje sig öst-ter
detta ljuftoa ögonblick. Dei måste ttattett med
sitt dunkel tolka, dtl sjunker tf den flammande
solett till ro i haftvet, utatt hott står ett ögon-
blick stilla toid portarna af sitt trystallpalati
och städade, darrande af fröjd, httrtt de bilda
älskade barnen omfamna btoarandra och ätet
bliftoa ett i kärlekett. —-

Derps höjer sig solen och tvandrar sitoo
stärkt och med friskt tnod toidare ps sin bart-.
Och ehuru det att for systrarna forestär ett sri
stilsnteosa och längtan,-få fördraga de dendoek

mtder förhoppning os ett glade esters-ende.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:47:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1859/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free