Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
H-
Det tvat wär, den störta liswande wå-
ren. Solen började stiga upp allt mer och
nier tidigt, oih blickade så wänligt på jor-
den och smekte henne och sade: tvakna äf-
wen du nr deii långa iviiitersöinnenz kan
dit ej warii fiillsösd nu ester flera måna-
der? Och jorden kände den lifwande mär-
inen och började walna. Solen hade re-
dan dragit täcket as sjöarne, och siskariie
komino sprittande upp i watteulsrynet och
tackade den wänliga soleii. De nnmtm
soglarna hade redan länge sjungit och ro-
pat till sina männer, blommorna: tonarten
upp att slida det sköna ljuset. Oih blom-
morna, deii ena efter den andra, stucko upp
sina små hufwnden, blyga, sgi att de ej en
gåiizs wTigade öppiia ögonen; men solen
rörde wid deras ögonlock, och de öppnride
dem och fröjdade sig med alla warelser åt
ljuset.
Jbland blommorna pli ängen stod en li-
ten rosenbiiste, och msiiiga rosenknoppar på
den slumrade iiiiiiuz blott en enda hade
öppnat sizj för den milda solstrålen. Orl)
deii nhiitsprnrkini rosen blickade omkring
sig oih fröjdade sizj åt all den herrlighet,
soin ringas henne, men mest fägnade det
henne, att hon kunde wiinda sitt östa upp-
åt mot ljuset. Hoii sig de sköiia fjärilarne
smäfioa friiii blomma till blomma och kmt-
sa i alla, och en fjäril kom till den nis-
födda roseii och hetsade henne: waltoinmeii
till lifivet och ivälkonuneii pli nytt, när du
lliitar lifwet! Äfroen tvi ha waritbloimnor,
derföre smäsioa toi ss gerna kring tvära
fordna systrar.
Meri en dag konuno män med werktyg
och började grafwa i jorden, och grafoe
upp rosenbiislem ineit ivarsamt, så att de
ej skadade den. DS tänkte rosen:- måste
jag nu bort fråir mina systrar,blonimorna,
och ifråii all denna herrlighet? Meri hon
hade ingen att meddela sina tankar lit, ty
hennes sprida syskon på rosenbnsken slutn-
rade ännii som stroppar-.
Och niiinnerna förde rosenbusten till en
annan årig, men så rosor blomstrade der-
Kalla stenar lågo bäddade på jorden och
kalla stenar reste sig ifråii serdem En hög
tornspita sträckte sig mot himlen, och kloc-
kor begynte sjunga så sorgligt. Qh sa
kommo andra, swartkladda man och bura
en liten kista, soin de nedsänkte i jordeli.
Eii titan steg fram och talade och sade att
i deii lilla kistan niar innesluten en i för-
tid aflsriiteit rosenknopp. Det kunde ej ro-
seii första, men hon blef dock så ängslig.
Orl) manin-rita kastade jord ps drii lilla
tistaii och planterate rosenbuslen os gi·afioeii.
Meit når morgonen tom. begynte den
ena rosenknoppen efter deii andra att bpps
iia sia skir solstrålen. Qch solen blickade
lila mänligt här, som på deit förraäiigen«
o:h de sii blommorna tyste lita herrligt.
Och rosen hörde ännu många gånger tioe-
toiiia sjunga, inen hon tolfte nir att de
sjougo sa ljufligt. Och ofta komnas man-
och sankte kistor i jorden, och en man steks
fram och talade. Oih rosen kunde cj rätt
förstå hans ord, nieii hon tyckte att de
aswen wi ha warit fästade wid jorden, lllingade fä skönt·
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
