Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
egenskaper är elefanten dock förskräckligt fttl ttttn,« sade ett af dem, och dermed mena-
och tafatt i sina rörelser; hatts tropp cir«de hon, att det toar en wacker tosrdag
oformlig, hans httd skroflig, mörk och obe-
haglig, ja hela hans sritt att föra sig rir
alldeles motsatsen af broad man tallar fottt
och behagligt. Jetnför t. ex. honom ttted
skannad cit- lita sitt sottt dest färg är stön,
och htearö alla rörelser äro så lätta och
behagligtt, men som dock tned allt detta cir-
icke allenast till ingen nytta, tttan dertill
blodtörstigt, grymt, lisiiztt, stoekfttllt och -—
l saknad af både läraktighet, tacksamhet och
hwatje annan försonande egensinn, — ett-
dast katt skryta nted stn skönhet och sitta
behag, dettt tvi dock nristatt upphöra att ise-
ttndta, då wl tanka ps hanö grymhet oeh
blodtörst. Botde icke denna jemförelse lata
oß att tele döinnta efter det ttttvrirteö ske-
net, htollket sii ofta bedrager. Stötthet oti)
behag kttttna ofta sinnats det«, hatarest htoatje
annan god egenskap saknas.
Jag känner några barn, sont tveka myc-
ket otn att se sig i spegeln och htvilka fri
ofttt höra därattizta männer omtala deraö
klara ögon och wackra hsir och intagande
växt, att de arma barnett blifroa fåfänga
och obehagliga. Sädatta batn ber jag be-
tänka olikhetett emellan tigertt och elefan-
ten och kotntna ihiig hurtt värdelös och
förgänglig blott utmättes skonhet är, då
den icke är förenad tued hjertats adla e-
genskaper.
anwortta.
(dftttet-s.)
antoorna satta i sitt dufslag. «Rttktt-
« Jtttktt- ftt-kn, « hördes alla sma nabltat
stoara — och det sttttle pZ tnennistosprsk
betyda: Jrr soten skiner så toarntt och der-
zföre tootc det roligt att litet sträcka va
tigern, detta smidiga, behagfulla dsttr, hwat·s·
tvingett.
SJ lsörjttde samtalet l dnftlaget. En
isa-s sittnd hördes ännu derifrått deras ku-
ttt-rttktt. Sltttligett kotn hnatvtirden och
hettttade dem tnat. Det wattkades ett hel
l)op.rtitter, ätter och grytt, och gryn och
slick-
«Stil!a, mina små dufroor,«« sade tvär-
den, «et-t tttktt hjelper er allo icke; det är
såningotid dernte på åkern och derföre ät
det rådligast för er att hållas inne. Ty
bonden stiger: ont de tonnet-, så komma
de icke; och komma de icke, så kottttna de!
Och derttted metrar han: om dnfworna
tottttna, så komma ärtertta, sottt han slir,
icke tipp, komnta dttftvorna deretnot icke,sö
kontttta ärtetna gröna upp på stent. Det
rit tttt orsatett htoarföre dörren är så mil
tillsiuten. Men smälta sia ttl dock ej be-
höftva, och dersöre har jag hör ttted mig
ärter och grytt, och grytt och ärter.— Se
der, se der— ,ploekett ttn snallt och fyl-
lcn edra små duftvokroppar saltat-«
Men knappt roat deras herre borta och
knappt hade de slutat tned artptorkningem
så begynte äter de smä duftoorna, hwilka
ogerna stttto fängna i dnfstagct, äter tned
sitt neka-taktik De sprungo till dörren och
klappade den smekande tned sina tvingar.
Gerts-)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
