Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
Lisas elen, .
sutt- it- ltitts ele akutast vitn.
Gent- teer jets ltetrttesl evol,
lents-test Ittetl,
skelettet, Sottt elu ltringats."
Clas ät- ieslee elfel eltt tror-,
elen elet tesen-,
TF elill lisa elaka-.
slag ät- ju elitt lilla letat-,
lilla bt-etr,
som elog ltotsl i vakas.
Nät· elet bjöel
Eli-el ellll ltksttl
Äl elest fattige l nittl,
Bjüel eltt ett elits lilla besett-,
lilla lam-,
som eloz bort i vite-as-
Nagra weckor före inl.
Bättre toäntter kunde ej gertta finnas pli
jorden ätt Josefa och Hildttr. De tooro icke
fysion, tueu älskade hivarattdra fottt fädatttt.
Josesas far, font toae prtst pä landet, plägade
alltid på sitta resor till dett närbelägna sladett,
s taga in hos fin gamla gode tvätt, rädman L.,
Htvarc talrika barnflatsa jublade af fröfd då de
genom reflex-iortsspegeltt sägo prostetts schäö el-
ler gnltttälade släde komma tägaude längs ef-
ter den smala strandgatan och köra in pli gär-
den, der de då fttart ttted glädttga fprättg och
lifliaa toälkotttstrop tooro de aukottttnande till’
mötes. Jfotttterhet toar det fallet om de hade»
fatt figle på Josefas, prestetts äldste dotters,"
aickattde httftdttd och glada ansigte, ty den kära
slaudökuftnetw Ivar allas illitlittg. Glädjett
stod dii npp i tal. Men ingen toar gladare
ln den femtonåriga Hildttr, font också tvarf
dett äldsta bland rådmannens barn. Med den
innerligaste kärlek hade de bilda featttäriga flir-
lortta redan frätt sittt spädaste barnaer flutit
sig till hwarattdrt1. Jostia hade ilslaitd tätt
dreja en par toeetor i staden, ech Hildttr fick
htoarse sommar ttägett nd tvistad rsa prestgår-
dett, för att njuta af lattdtliftveto behag Ack,
huru lyckliga tooro dä ej deostt ttoa sunds-fjä-
lat i sommarnä- och ittt glada nidet-v tetr! Hu-
ttt ttttjcket hade de icke då att fäkta htoataudra,
och lttttn stottt och lefnadestisit teat- ej detta
utbyte af tankar vett känslor, htri k.t, lclealstlli
ga toarblotuttter, spirade upp i deras hjertan-
— Laudttttaunen, fottt ftätt ätertegett eller sitt
flttanfottster säg de bära matriserna arm i arm
toattdrtt längs dett allstttsttrtsa åstrattden eller
nted lätta steg springa bland ättgarued blom-
mor, blickade efter detn tned stilla undra-t, tut-
der det han duulelt och ottttdtoetet etiurade sig
utsugen toid qtvälldkraitttt hörd berättelse om
stogarttes eltoor, hit-tittas spår hatt ibland otn
motgtttrne trott sikt se t det daggiga gräset.
Trt tvar en aftott några toeckor före jul.
Hildur hade redatt flere dagar söt-gästers tvätt-
tat Josef.1, som loftvttt komma för att tillfatni
mans tned henne arbeta Pä de sedtoanliga fnl-
klatspertta. Hildttr tvttr derföre stttätt leds-te
och ttedstäntd der bott stod tvid dett stora stän-
kett i matsalen och bredde smörgäfar ät sina
smärre systott, htoilla tttellantttälstidett efter
manligheten hade fautlat otttkritt,1 henne; ty
äldsta syster fick då alltid fe deras magar till
godo. — «Tack, snälla Hildurs-« —- «3i;sta du
gif tttig ett ftttörgätl till, — ett stor enl« ljöd
det fottt bäst i dett hungriga syslonriugett, del
dörren öppnades och Joseta inträdde. — Mart
katt tänka sig htoilkett glädje det ttn bles. Bar-
uett omringade den efterlängtade och hakade sig
lsom kardborrar fast tvid hennes klädning, hittil-
«l’ett till all lycka roar as godt bettttväsdt tyg.
fä att den med heder bestod proftvet. Sedan
det första tvällotttsttuttntltet ttsar östoerstäudet,
drogo Josefa och Hildur sig ttudatt till den sed-
ttares rum, for att fä toara ostörda. — Olle-,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
