Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iii
«Htoad will detttt stiga, Wolfgattg?«
frågade fadren. «Med ditt skribteri har
du för tttig förstört ett notblad!«
«Nej, nej, icke fötstöt·t, goda pappa,«
swarade dett lilla och stoangde ttottsladet
trittntferande i lttftett. «Se har sjelf, —
satt var striftvit ett slyt-te för klaver, och
halftett deraf ar redatt färdigt!«
«Ack, dtt ditt lilla narr, del är
någttt rart sottt dtt snddat l)tir,« sade fa-
drett och tog leende ttotbladet i hand samt
kastade en blick det-psi. J början gled ban
flottiztt ttted ögonen deröftoet«, tnen plötfltgt
målade stg den trögfta förtviinittg i ttans
attletsdratj, lians bitet lttiftade sig fastare
ock) fastare pli bladet, till-s ltan andtligsn
med strålande ögon skadade tipp·
«J fattning, lserr gt·eftoe, det år trett-
lig tnnftk,« tttropade ban ttted af fröjd
toistt
darrande stanttna och tntder det glxsdjrtårar
skimrade i ttatto ögon. «Tet ar allt tiltigt
och efter konstens reglor. Slada blott att
det ar för ftotitt att spela-J.«
«Man tnäste öftoa sig,« sade lilla Wolf-
gatttt, «tilts tttatt öfwertoinner fwårigltetet·-
na, och till stttt stall dtt fä se att det ej
är så stosrt sottt dtt tror. Jag skall straxt
spela det föt« dig, pappal«
Och dett lilla, knappt fetnsriga gossett
ilade ltttrtigt till flaverel, flög med hatt-
derna lätt öftver tangenterna och begynte
raskt spela ttr bladet. Wiofet-ligett gick det
härtvid i början ej fullkomligt bra och de
stoiirastc ställena tville icke genast lyckas,
men småningom blef det allt bättre, och
sltttligett bragte hatt det så wida, att tttatt
tydlitjt ttntde förnimma gången af hans
:tnelodier. Fader Mozart stod stttttt af hatt-
Itttektttntlz tiftoett greftve Herbersteitt tvak
djttot gripen af förmaning och beundran-
« «-Herr kapellttttistare,« sade slutligen gref-
stoe H» — «jag lncköttsfar er af tttitt be-
la biet-tal Ottt Gttd låter honom lefwa,
sti stall af denna lilla gosse ett gång bli
«ett stor tttan!«
Jfrsttt denna tid fördubblade fader Mo-
zart stna bemödanden för utbildningen af
sitta barn, isnnnetljet Wolfgang, och det
tned den påföljd att, ittttatt dett lilla gos-
sett attntt fnllt sitt sjette km kttttdt« fatta det
djerftva tseflntet att ban med de båda ftttå pir-
t.tot·etna företaga ett konstresa. Han två-
gade dock i fjelfwa toerket ej så tnntfet,tt)
den lilla Wolfgang bade ttttoeellat fizt på
ett ttnderbart satt. Tett lilla tnnfisern hade
ttie allenast förntätftoal fixt ett otoattligftir-
rigtet i llaverfpel, tttatt han komponerade
aftoen stocken, broilta ltatt plägade spela
Hatt ltade ej sitttte föt« att-
ttat titt ttntsil. Han deltog ej tnera i de
letar och små syssetstittnigar, sottt toabartr
af hans sldetu Hans ltela mäsettde roar
likfotn ett förtroppsligad harmoni och me-
lodj-
Förberedelser gjordes nn till resan och
tilla Wolfgang tvar förtjttst detöftoer. Dett
första ntflngtett gtillde Wiett, der fader
Mozart hoppades sinna männer och gytt-
ttare, font lnnde förskaffa honom tillträde
till det kejserliga ltoftoel.
Mart nalkades den stora staden. Mett
jinnan de resande singo inträde, måste först
föt« sitt fader.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
