- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1860 /
40

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

40

6. ”Förlåt oss våra skulder, såsom ock
vi förlåta dem oss skyldige äro!”

Theodors broder hade djupt förolämpat
honom, men ångrade det och kom och bad
Theodor om förlatelse. "Theodor räckte
bonmmn villigt sin hand, förlät howom af
illt hjerta, och de försonade bröderna grä-
two tillsammans af glädje. — Huru godt
är del icke all älska och deremot, hurn
förskräckligt att bara hat eller misslrven-
de till någon menniska! Da Theodor om
aftonen gick att lägga sig och sofva, kän-
de han, alt han i tro och tillit kunde
bedja: ”Förlat oss våra skulder, sasom
ock vi förlaäle dem oss skyldige äro!”

Hen så var det icke alltid för Theodor;
ty en dag, då han skolle bedja Herrans
bön, kom han ihag att en af hans skol-
kamraler bade nagot agg ull honom: och
ehuru Theodor visste, att han icke velat
förolämpa honom, giek han dock för att
försöka blifva försonad ned honom, ty
han kom ihag Herrans ord: ”OQi du fram-
bär din gålva ja altaret och kvwmer sa
hag, alt din broder har nagot emot dig.
su lägg der din gåfva ned för altaret, och
så först bort och förlika dig med din bro-
der; och kom sedan och offra din galva.”
(HMatlk. 5: 235.) Dessa ord genljödo uti
Theodors ören ända tills han fatt tala vid
sin vän och blifvit försonad med henom.

C

”Och inled oss icke uti frestelse!”

Theodors pappa hade uti sin trädgård
ell prökligt äppelträd, som bar rikt med
frukt. Fadren hade tillsagt barnen att ie-
ke utan föräldrarnes tillatelse plocka af
detta träd. ”Jag har mina goda skäl”,
sade han, ”till deta förbud.”

En väcker höstdug var Theodor ensam i
trädgården och gick nära förbi det vackra
äppleträdet. Han stlännade och betraktade
ue röda, frestande äpplena, och dervid
uppsteg hos honom en häftig begärelse alt,
liksom Eva i paradiset, smaka den honom
förbjudna frukten. Men ban ihågkom sin
faders befallning, vände sig bort från trä-
det och gick ät en annan sida af trädgår-
den, under det han inom aig innerligen
bald: ”O Gud, inled oss icke uti
frestelse!

8. ”Utan fräls oss ifrån ondo!”

Theodor hade många frestelser all stri-
da emol; men som han hade lärt känna,
tro och älska Jesus, och var ell gudfruk-
tigt barn, kämpade ban allvarligt i tro
och bön, och segrade äfven i Herrans Je-
su kraft, ehuru striden stundom var ojemn
och alltför matt, En dag, då han allvar-
ligt pröfvade sig sjelf, tänkte han på he-
la silt hjertas ondska, på alla de synder
han begall i tankar, AN begär och ger-
ningar, och som rättvist dragit öfver Iho-
nom Guds misshag och så mycket ondt.
Härvid framstod för honom en liflig tafla
af synden i all dess styggelse och med al-
Ila dess förskräckliga följder af bitterhet,
vrede, hat, armod, sjukdom, lidande och
död; allt detta framträdde för hans själs
öga i så lifliga färger, att han ryste der:
yul, vände sig bort från den förskräckliga
taflan; och i det han upplyfte sina ögon
till himmelen bad han af innersta hjerta:
Herre Jesu, Du Guds Son, som kom
i verlden för all nederslå djelvulens ger-
ningar, kom snart till oss här och ”fräls
055 ifran ondov!?

9. ”Ty riket är ditt, och makten och

härligheten i evighet. Amen!”

En dag klättrade Theodor upp till spet-
sen af ett högt berg, från hvilket han åt
alla sidor hade en vidsträckt och skör nt-
sigt. Städer, byar, dalar, berg, ström-
mar och sjöar lago der — ett leende land-=
skap utbredde sig för hans fötter. Efter
all en stund med förtjusning hafva be-
traktat den granna taflan, började han att
jemföra den med herrligheten af det land
som ingen dödlig skådat och som ingen
inbillnivgskraft kan måla. Förgäfves sök-
te han göra sig elt begrepp om deuna
herrlighet, som ”intet öga sett och som
uli ingen menniskas hjerla stiget är,”
ock djupt rörd, utropade han: ”QO, Gud!
ditt, ditt är dock riket och makten, och
herrligheten i evighet: Amen.”

Il iväning gilladt: Torsten T; Renuvall.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:47:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1860/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free