Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
”Ivad, gråter min lilla Maria? Hvad
har gjort dig så ledsen? Dina kinder äro
alldeles våta af de tillranile tärarne. Kom,
sill ner på mill knä, alt jag må få kyssa
bort dem, och säg mig nu snällt, hvad
det är som så har bedvöfvat dig.”
”Ah! du
har fatt lof att straffa dig
ma! Jag är säker på, att hon skulle få
lilla Maria. Men
det icke suä lt och kärleksfollt al mamma
elak, och mamma
”
har varit
stackars mam-
lof alt straffa sin var
all söka fa sill barn till ett godt barn 2”
”Du sätter ul dina läppar, du ser nm
som du tänkte att det icke alls vore käör-
leksfullt att straffa dig. hur mycket du än
måälle förtjena det! Du ville visst heldre,
att mamma hade lätit dig vara? . . « Väl
an, jag vill omtala för dig en liten be-
rättelse om hvad som engång hände mig:
kanske, när det är gjordt, du vill tänka
liter mera djupt och visligt om dia mam-
mas kärlek?”
”En afton var jag ute och gick i en
vacker trädgard, då jag fick höra nagon-
ling som flaxade i en stor törnrosbuske
helt nära mig, Jag sag ditat, för alt se
hyad det var, och se, det var en liten
stackars fagel; sam bade fastnat mellan
de krokiga törnbusktaggarne, så att han
Skulle du icke
ha känt deltagande för den lilla fogeln
icke kunde komma lös.
och hiifvit bekymrad för honom? Kanske
blir han sittande der, tills han mäste dö
af hunger, och hur lätt kan icke en katt
komma och ta och leka med och döda det!
lilla kräket!”
”Men moster hjelple honom väl lös?”
utroputle Maria.
”Jag skulle ha skrämt honom förskräck-
ligt, begriper du, bara med det att jag
Lade närmat mig; och om jag hade för-
sökt atl lossa honom från taggarne, så
hate jag jo konnat råka göra den stae-
kars fogeln illa på något sätt.”
”0, men, snälla moster, det hade doch
varit bättre, än att obekymrad lemna ho-
| nom der åt sit öde. Det skalle ha varit
Ibiott en liten smärta i stället för en sior
? invände lilla Maria.
smärta >
”Det var just också hyad jag straxt tänk-
te; och det var just hvad kära manma
tänkte, när hon straffade sin lilla Maria.
Hon sag alt du hade fastnat i taggarne
at ett elakt lynne, och hon sökte att gö-
va sin lilla fogel lös derifrån; Och skul-
le du ett enda ögonblick anse henne kär-
lekslös, när sorgen, som hon gaf dig, ea-
277
tast var för ditt bästa
Hvad gjorde moster åt fogeln da?” ins
föll Maria.
”Fag gick intill honom så
de, men likaväl säg jag att det satie ho-
sakta jag kun
nam i ew riktig förskräckelse, och om fo-
geln hade kunnat tala, skulle han kanske
ha sagt: ”jag ber, Jät bli mig, lat bli
i”
i fred ? Men jag älska-
s Jag
mig, lemna nu
ite honom för mycket för att kanna göra
det: ng
Jag
drunde varelsen och drog de grymniu tag-
rörde den lilla, förskräckta, fad-
garne ät sidan, och upp flög han, så lycke
lig och fri! Om fogeln hade kunnat ta-
la då, hvad tror Maria att ban skulle ha
sagt?”
”Q tack, tack så mycket, mycket, snäl-
la vän!” menade Maria.
”Och hyad har vår lilla fogel sagt till
deg snälla mamma, som har gjort sig så-
dan ledsam möda för att söka få dig löe
ifrån det onda sinne, som är mycket vär-
re och farligare än laggarne på den vär-
ata törnbuske?”
Inom några ögonblick klef Maria ner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
