- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1860 /
62

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

62

trät-ens gettl och hyste hemligt i sitt hjerta dens. Alta reste sig npo och följde teater
sörltoppttittg, att datt ej stulle toara proitoet;

muren och icke sött-tå lösa den till honom ställ-
da uppgiften. Spättd toäntatt syttteo deksöte i
allas ansigten.

Så förflöt ett hals timme. Jugeu hade eno
en aflägsett aning ont, att detta pinlitta till-
stånd as tvantan oett bidatt kunde toora nära
sitt slut, dii plötsligt dörren till salett ttttsrött
öppnades nteo buller, och pedellen syntes deri,
dettsatnttte font ett stund sätttt inneslutit Wols-
aang i ett enstildt rtttn. Mannen jäkt blek och
bestört ut; sotmänittg och förtvirting tnälade
sig i hatts anlete.

«.Lnrad nu? Hwadfbat händt?« störtade pa-
tet Martini hastigt, i det hatt gick-ettret pe-
dellett. .

«St"gnor, jag tvsaar knappt sätta det,– swa-
eade tjruareth — «jag tror knappt tttina ö-
ron, — deu unge Mozart har aiftoit teckett
att batt är sätdigntedlöottittgett affin uppgift-b-

«Otui5sliat! Juettt så kort tid! Outöjligt!-s
utropade teater Martitti oeh äftoett hatts ansig-
tt betäcktes as blekhet-.

«Otnöjliat!-« lsöd det frän många andra
akadetnistttedletuntari läppar-. Te hade atlet
settottt psdeltettc anmälatt tätat i största upp-
ståndelse. ssDett unge mannen är antingen ds-
toertnodig eller förtytts-«

«Wi så stil se,-« sade pa·er Martini. «Det
st« icke omöjligt söt- en uppljöid ande och Mo-
zarts snille stsr högt östrer det toanliga.«

·«Mett akademien har bestått sedan hundra
Ir otls ännu aldrig hor ett sidont sall söt-e-
sottttttit!«« sade ett medlettt.

Wien-till katt det sant ej sörttt hättdt ttuhini
da,» stretade dater Martini, sotn sökte döl-
ja sin« srnttan under ett lugnt yttre. Elke-tukt
är gistoetl sto-amen ntine herrar, toi tnå e-
mottaga den uttge·»tttattttens arbete och strida
till prostvattdet deras.

EMI-nitti-
htyiltest med tsötdnadosull ottjt lngu lsalltting
skred före dent. Men i hans hjerta near det
ej sa stilla, sotu tnan skulle bas-tia dontt as
ltauo ansigte. Han skuttade att Wolgtattg ha-
de tattit dett stoåra uppgiften sor lått oelt hade
sleiitoit ttägot slarstoerk pä« ravtteret. Dört·ett
öppnades af redcllett. Begiirligt iotte Blatti-
nio blickar unga Mozart. Tek stod lut-i utidt
i rummet i ett lätt, stl ltsllttitt«a, med upp-
höjd Pantta, stått htttilkett ett fast tilltorsigt
strålade, med glänsa-ide ö,tdtt och leende snutt.
Haiti högra battd höll ett fltiitstt notlelad, motl-
ket hatt tned ett lätt böjning räckte åt tett in-
trädande patet- Eltlartini. Denne arts- det ha-
stigt med darrande baud odt lastade ett skogs,
ängslig blick derpå. Mett endast trakten ozon-
blick och lians ansigte strålade at· ttt liflta fröjd.

wisatt bar lyckato,« sade hatt salta för sig
sjelf, —- «stttrt, herrligt, upphöjdt, såsom jag
tätttt och hoppat-ål.s« -

Hcirpå toiittde hatt sig till de andra dotnae
rena, sons följt hottent-

«Gs tvi tillbaka, tuitte herrar,« sade has
åter tned lugn och sast stattttna.« Tett ungt
ntustserns arbete måste grudli».,t prosit-as och
bedömas.« -

Med ett lätt nick yå hustoudet, tnett sotet
tvar beledsagad af ett strålattde blick, tog pet-
ter Martitti afsked af Wolfgatt,t, sent åter bits
instängd for att i djttp ettsatultct aitoacttt följ-
dett as pröfningen. Nästan ett titnttte måste
ban tosttta. Ylttdtligett närmade sig hastiga
steg. Dorrett spottades stttso och teater Mar-
tini inträdde tned gnidit-tårar l sitta ögott och
stöt Wolsgattg i sitta annat-.

«.lkotn, tttitt soul« sade hatt dertster med·
dtitttpad röst, och drog Wolfgang med sijj till
akademiens sal.

Oelt då ynglingen toid den gamle mästarens
sida inträdde, reste sig ps ett sång santtlise

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:47:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1860/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free