- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1860 /
69

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hon hörde detta, och bests-or sitt lilla dotter att
icke vanära sitt sitigt genom att blistoa en
kristen. Men Rastä- war angelägen att frälsa
sin dyrbara själ. Hon bekymrade sig icke me-
ra om sitt kast, ty hott förstod nu, att allt
det matt sagt henne om deß söreträdett endast
warit galenstap. bon satt också dersöre en dag
till bords och ät tillsammans nted sina stol-
katnrater. När hennes moder fick toeta det,
kotte hon i raseri till skolan, och, sattande sin
lilla dotter tvid håret, slog hon henne hårdt.
Sedan sprang hon till Bratnitterne med henne
för att fråga dem, ont barnet förlorat sin kast.
Jöar hon redan nesa tänder-si? frågade de.
«Nej,«« stvarade modeen. «Då kan hott hjel-
paö,« sade de, «tnen det kostar tttycketptnnins
gar.«« Nasös moder llyndade sig att hetnta
dem penningarna, och nu förestod dete lilla
slickan grymma lidandett. Ett as deßa toar, att
man brände hennes tunga. Niir lilla» Nasa
sluteligen tilläts stekte-ända till skolan, toar hott
så swag, att hon snart icke mer kunde lemtta
sängen. Den bedragna modertt kont- för att
se sin lilla dotter. ssJag går till Jesus,– sa-
de den lilla martyrett. «Naseå, du sär intet
dis isrlln oß,« sade hennes grätande moder. «Men
sag dör stena-« sade den lidande flickan, seth
jag stall get till Jesus-« Ont du mamma toil-
le älska honom och ietnna dina afgudar, så
skulle tvi träffas äter i himmelen.
derester dog lilla Raja, och tvi hoppas att hon
nu är en as dem frän «Jndiend torallbeprhdda
stränder-« sotet prisa sin Fritlsaee i hit-tita.

Den afbataa tdrnrosen.

Jag roar på befok bas mitt moster Marie.
Jag hade blistoit uppkallad ester henne , och
som hon toar mycket god emot mig- fä gjorde
jag allt sbr an behaga henne. En dag kom
lllla Louise Verg, sotn bodde breda-id osi, itt

Ett stund

att hetsa pä mig. Weir lilla kattunge tsar
just inne i sort-acet, och tvi hade mycket roligt
med honom. Rätt som det war, tystade sag
upp honom i fönstret, och der fick han se ett
fluga, och det roar alldeles för lustigt att se,
hurtt han hoppade ester henne. J fönstret stod
en nyß uslagett törnros, som moster Marie
höll mycket kär. sslltta dig,« sade Louise,
«!attttngen kunde hoppa på den, och dal-» —
Men jag tänkte bara på tattungenö lustiga
spräng, tills han hastig»t gjordesett sprängester
sluga-n, och i detsamma bröt as stjelkett på den
präktiga blotet-nan. «O, htoad skall din sno-«
stek Marie nu sägas-« utropade Louise. Wi
reste upp den och försökte att så den att stä,
men den still straxt ner igen; slutligen stödde
tvi den tttot ett gren, och den sig nästan lita
bra. ut, font fornt. «Ntt tnäste jag gä,s- sa«
de Louise; tv all tvår giädse hade nu blifwit
slut« «

«Skall sag nu tala otn det sbr moster Ma-
rie, eller skall jag låta henne sjels hitta pll
det?« srägade jag enig. «Ja, toißt stall dtt
tala om det,« stoarade ett röst inom mig. «Dä
nägon olycka hände-, så tala alltid om det sitt
den som det rör; hwarföre stall du icke göra
det?« Men jag toar rädd och sköt upp det-
med, och så gick jag under tiden in till mor-
mor. Hon wisade enig dä, huru jag stnllelw
ga min klädning, och så förslöt tiden till ester-
middagenz dä kom en fru med sin dotter pll
besök till moster,( och- jag bles också inlallad
i förmaket.

«Törnrosent« tänkte jagzl enen jag mästegt
Jag hade icke länge warit inne, förr än talet
sitll på blommorna, och moster Marie stegttpp

iför att wisa detn fin wackra- törnros. »Ob,

den ar toißnad, asbrutenlst utropade hon. «Oue
har det gått till, Maria lilla; toet du dets-
LJag bles förste-bett och stoarade hastigt: «Nes,
moiter.«« Meri knappt hade jag uttalat oo-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:47:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1860/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free