Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
[40
”Ah mamma, ”sade Rudolf, ”måste jag)
gå nu?”
”Vet du inte, kära Rudolf)” sade hans
moder, ”att det är orätt af dig att säga så?”
”Hvarföre det, mamma?” sade Rudolf
förvänal.
”Då jag anser alt det är tid för dig alt
gå till sängs, är det ju orätt af dig at
säga eller göra något, som visar alt du
icke är villig all gå.”
” sade åter Rudolf.
”Hur så, mammas?
”Derföre att det gör det ledsaniumare
för dig a!l gå och ledsammare för mig
att bedja dig. Ser du, vär Jag finner
det vara tid för dig att gå, så är det ju
min pligt att säga åt dig, och din plig!
att gå, och vi böra aldrig sjelfsa ställa så
till att vår pligt blir ledsanm.?
Rudolf sade ingenting.
Han sall ännu några minuter och tänk-
te efter.
”Förstår du inte det?” sade hans moder.
”Jo manuna,” sade Rudolf.
”Anlag nu all det vore en mor, som
hade en liten gosse, och hon sade till
honom: ”kom min gosse, tet är tid för
dig att gå till sängs,” och gossen skulle
svara: ”jag vill inte gå.” Skulle det vara
rätt eller orätt, tycker du?”
ne
”Ah mycket orvält, kära mamma,” sade
Rudolf.
”Täönk dig att ham skulle begynna skri-
ka eller gråta, och säga att lan alls icke
vill gå.”
”Det skulle vara ändå mera fult och
orätt,” sade Rudolf.
”Men om han skulle börja bedja hen-
ne, och säga, jag vill inte gå nu, mam-
maj jag tänkte mamma skulle låta mig
silta uppe längre.
om del?”
Hvad skulle du tänka
”Det vore orätt, det.”
”Tänk om han skulle hbedröfvad se upp
till sin mamma och säga: måste jag gå
nu, mamma?”
”Orätt allt, det också,” sate Rudolf
sakta. |
»Men antag att han icke sade ettenda
ords utan blott såg tvär och missnöjd ut,
med ovilja bortkastade sina leksaker, och
moötsträfvigt och långsamt följde sin mam-
ma. Hvad skolle du tycka om det?”
”Jo, jag tycker det vore mycket orätt.”
”Men, om han nu såg snäll ut och sa-
de: "ja, mamma, och kom vänligt och
log hennes hand och sade godnatt till de
personer, som voro i rummet, och helt
gladt gick sin väg?”
”DPet, det vore rätt,” sade Budelf.
”Ja, sade hans moder, ”således ser du
ja då att alltid, då ett barna tillsäges att
göra en sak: som skall ske, så bör det
Och
om harnet riktigt tror all mamma vill sin
lyda genast och med glädje . . « -
gosse väl och han håller äf henne, så gör
han visst gerna också lya mamma vill,
eller hvad tror du? Men tänk äfven hu-
ru aldralyckligast det är för en sjelf att
göra det man skall, gladt och vyilligtt
Det går bestämdt mycket lättare. En så-
dan rask och glad lydnad gläder också
Gud i himmelen. Ack, kära Rudolf, mams
ma önskar nog sjelf att hon hade mycket
mer af den lydnaden mot sin himmelske
Frålsare, så skulle allt, både ljuft och
ledt, kännas mycket kärare ech lyckligare.
Låtom oss derföre, båda två, bjelpas åt
all sträfva efter allt mera villig lydig:
het, kära, älskade Rudolf. Godnatt, god-
natt nu. Du glömmer väl ej mamma i dia
bön, innan du lägger dig.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
