Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
«plåtoöl,ss sade bonden. ssDu bar gjort ett
wådligt fall och jag tvill bespara dig ett nytt.
Dtt får min ko emot håflen.« (Forts.)
Såningstid och Skördelid.
sal-kusin Maria skall aldrig bli snäll, det iir
jag saker ont,« sade Wilbeltn, «det lönar icke
mödan att söka förbättra henne.«
«Htvarföre icke?«« sade Wilbeints fader.
«Det år jtt en hel måttad sedan hott kom
tillgoß, och dtt och mamma banttder hela dett-
na tid betttödat eder med hettne’, och jag bar
tvarit så tvänlig etttot henne som jag knnnatz
ändå år hott lika stygg och ttvär som förrum
ssMett hur kan dtt ben-isa att bon aldrig
skall bli god ?-« frågade fadren.
«Emedan all tvår nndertvisning och måttlig-
het ieke medfört någon tverkan på henne-« stea-
rade goßen. «Hon bröt sönder min snurra och
ryckte af manen på mitt trädljåst i dag. Det
wore tvißt bäst att sticka bort henne, pappal-«
-«.Haftva dina löfkojor börjat blomma ännu
Wilhelttt?«
«Nej, pappa; men hivad bar det att göra
med Mariak–
ssNår sådde dtt detn?-«
ssBlott för ett månad sedan.««
«Cn hel tnånadl O, ryck då npp dem al-
lesamman.«
«Pappa! deiha jtt ittte haft tid att blom-
ma ännu-«
«Jo, lika myckett tid , som den säd tvi sökt
· inså i Marias hjerta.««
«Jag förstår-, pappa; tvi måste tvänta Gads
ttd,« utropade Will-tim.
«Och bedja Gnd om regn och dagg och sol-
fkett,« tillade fadren.
«Stackarb Maria; jag tvar nött med ben-
ne,– sade sill-tim.
«Låt oß icke tröttna att göra godt, kylt-ät-
tan tid skola tvi störda, om tvi oförtröttade
hålla i ,« sade fadren. «Nn år s å ni ngstidenz
skörd etidenflall nog sedan komtna.–
Båsla kryddatt.
«Detta år en mycket elak soppa, mamma;
jag katt inte alls åta den,» sade lilla Martba
med en ömklig och knotande tott och lade boet
sitt sked.
«Nåtviil,« sade tnodren, «låt bli attgåta,
ont det ej smakar dig-? Dtt skall få bättre sop-
pa i afton.«
Ester middagen gick modren ned på åkertt
och tog Martha med sig. De arbetade der he-
la efterntiddagen, och Martha blef få trött af
arbetet att hott knappt orkade gå hem.
Sedatt de kommit hem och rustat i ordning
litet, gaf rnodren Martha soppa att äta. Då
bott smakat den, sade hott: «ack ljtvilken god
soppa; den år bra mycket olik den jag siek
imiddags, ja, den iir riktighkriktigt rara-
Och bott åt ttpp alltsammans sotn bennes mo-
der giftvit henne.
När qtvällstvarden tvar slut, sade modrm
med ett leende till sitt dotter-: ssDtt har liktväl
ätit af samma soppa i qtväll, font dn icke tvil-
le iita till middagen. Men nn tycker dtt den
är bättre och riktigtförtråfflig, emedan dntverh
ligen år hungrig , efter ditt arbete ntepå åkern.
Du fer, Marcha, att btcngern åt« bästa
kryddan.-«
Många barn äro benägna att i likhet med
Manha, ej tvilja åta den mat som giftves dem.
De säga med en jentrande ton, «jag tycker in-
te om det-« och «jag kan inte äta det-« Må
de försöka att på de rätter-, som ej wilja sma-
ka dem , antvånda den krydda som här blifwtt
förordad, och de skola helt tvißtjfltttta dem
riktigt goda-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
