Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
titt
sÅr hitnlett mitt hem ocksii, söta mant-
nta,-« sade Maria och lutade sig intill sin mor.
«Stall du taga mig med dig, när du särt–
jsJag kan inte siga dig det, mln lära Ma-
ria, jag lnn es aistoa dig los att komma itti
iimmelen, men jag tott storm som tana-
« «Ack, mamma menar lvißt Herrett Jesus
aoktstuo.«
«Ja , tära Maria , dtr mäste bedja H o n ont ,
och du milst- läsa och lära att sörstä denna
bot, som är liksom bres isrlln Donotn till oß,
att säga oß.allt, som tvi sitr tvär räddning
behöstva tveta om Danom sjelf, om oß, och-
om himlett. Niir du kan, sll hoppas sas dtt
stall läsa Bibeln litass mycket, som din mant-
Ita. «
Maria tvexte tipp, och lydde sln modet-ö
räd,.dch lästehtoar dag i sitt Videl, under
dött ont Gads Geliga Anda. — "Yll"sladeltartt,
gorrtt J ock säl
G tt d s r ö sik
t.kapitltt.v
J skola och slog
Xsärsoletts lismande strslar lyste klara och
toänlfga itt genom de små fönsterrutorna i stol-«
rummet, der bdllarnett i tiita rader sutlo på
sina omålade trädds-tsar, med uppmärksamhet
ldßnande till lärarens ord.« SkolmästawiPaas
too toar en man i slna bästa år med en pee-
gel as ädelhet i hela sitt wäsende, tvumten ae-
notn medtoetandet as det ödla tall-han bekläd-
de och den slitna tacksamhet, han ntöstvade.«
«Utmärstate,« plägade ban säga till sina sorg
troliga männer, än hwarse snålare, bäddas-
qare och alla listigt-, som egnat sig ät bildan-
de konst, itr den som sorstär att bilda ungdo-
mens själ och taraitilr.«
Onlldagss och Ldrdagssmiddagen, di datum
entledigades stått skolast sök återstoden as dagers,
plägade stol-tröstaren alltid gistva dem med nis-
gra ord ttägontittg att tänka listoer och att se-
sgrnnda sonder den lediga tiden.
sssa helt säkert-« sadt ban ntt till sina fiol-
ltarn, gosar och flickor, htviltas blickar tapto
fästade totd sitt lärares läppar-. «Sll wlßtoch
sll sannt Hel-ren llr"östoer«allt; ss längt tvin-
darna sin och styarna gä, så tvißt knutten s
östveralltsörnintma Dans röst, otn J blott
uppmärksamt lysnett derpll med sinne och hier-
ta. J· bäckens benö, i toindetts sus, i åskans
dän, i solens glans, l regn och dagg, l eld
och«brattd, i Igelns qtoitter och blommans
kalk talar Herren till oß och förtäljer dß ont
sin allmakt och toisheh sitt mllllhet och mede.
Owathelst J iin besinnen er, l odemarten,· Itt-
pä det stormande hast-tet, i den dsttoaste en-
samhet eller det brokigaste menniskohtoimtttel—
östoerallt iir Herren hos er och talar sned er,
ätt med tväldig stämma , iin med toestattslilge
tetts.saktajhwistattde. Sdken blott alltid att
uppsatta och förstå Hand« språk, och osta sto-
lm J derigcnom tättna er tröskade och storsta,
ttopmtnitrade — eller ock nedslagna och Hestras-
sade, allteftersom J behöftvetl tröst eller4 de-
straffat-ig. Lyßntn ors-titta dum-«- fat-mm-Å
och följett henne, dö stall det alltid as er toäi
otn J ock« mästett toidlänttao yttre sorger, de:
knmmer,«nöd och" försakelser. Jcke blott i yt-
tre tingdestllr list-tets sanna· lycka, ntani bjer-
tats srld, i samtoetrts goda toittneöbörd. Det-
ta Zr det Högsta goda l denna werld, och hivar
och en kan uppnå det, ont hatt lyßnar till
Hertanlltsst och följer hatts lottd.«
CSS-! tttt hem,« sade hatt, när hatt slutade
sitt tal, ssoch tänltn östotr minn ord. Mätt-
gen as er har tvål icke alldeles förststt mig-
men om J lvßttcn noga och ärett ttppmäri·
samnte, sä stall nog sörr eller sedttare Gads
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
