Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
chatt trbstande, ehnrtt ban sjets tvar sil häpen,
att biertat nästan icke meta slog sina jemna
slag-
«S(ck, ont tvitvore hemtna,« stickade Maria.
«Hennna eller i skogen är just detsamma-«
tröstade äter Nathan. Gttd iir jn öftver allt
tillstädes, katt nog betvara— oß ljöt likatväl font
hemma, Mett hör, hur det bullrar och diinat
genom sly och dal., säsotn «otn. bergetta finge
störta tillsamman Det är hemskt,v tnett tilli-
ka tvaekert och herrliga«
«Nes jag tycker bata« att det är hemskt.
dul Nathatt, stig är så rädd, och ttttsbörjar
det att regna, sa att tvi bli genomträn, « s.-
de Maria ängslig och närmade sig intill sitt
broder.
«Ähnej, nog kunna tvi berget oß för regnet.
Trädkronorna aihslla nog regnet en stund, och
deßutotn toet sag här i grannskapet as en ha-
la i ett klipptoiigg, det tvi kunna krypa in och
tiro skyddade sör allt regn« Tag mig i hatt-
dett, så skola toi snart tvara det-« cForts.)
Idrttdisatttbet.
Under en stbår hungersnöd, då brödet tvar
mycket dyrt, lät en rik tnan dagligen tjugu as
de fattigaste barnen i den-stad, der hatt bod-
de, fä komma till hans bus att fä bröd. Allt
brisdet lades i ett korg och barnen singo dii de
kotnnto lu, sjelftoa taga hivar sitt bröd. De
tooro ohyfsade, sjelstviska barn, och sottt de
kommo nästan tvid samma tid, "rnsade de alla
på ett gäng till korgen och försökte, htoar och.
en, att kotuttta ät det största brodstytket. De
grälade och slogos derom, och sedatt htvar och
ett tagit hivad han kunde kotttnta åt, gingo de
dott utatt att ens tack.t sitt go a tviilgöeare.
En liten flicka stannade gtoar ester de an- s
dra. Dott toar alltför blyg att rusa fram och
gripa brödet, alltför saktmodig och tätt-tän-
kande ott gräla derotn med de andra ohyfsa-
de, riia dat-tim. bott mantal-ensligt tills de
alla gått, och dii kotn hon stilla sram och tog
det brödet, som tuar lemnadt, deiutittstaikors
gen, nttryckattde sin innerliga tacksägelse nät
bott tog det, tttera med blicken ätt ttted orden-
· Följattde dag uppförde sig barnen på sam-
nta ohyfsade sätt och ett ätt-tu mindre bröd lent-
ttadeö iit lilla Susanna. Det Ivar ett bedd-
stycke i korgen så jetnforelsetoiö litet, att man
kttttde toara tviß o«ttt, att det skulle salla på
hennes lott. Hou tog det icke deß,tttittdrcttted
tacksamhet; hon tvißte att sii iitet det toar,
skulle benneä sinka moder tned task och lås e-
mottaga det, och bott tackade måttligt och Zir-
ligt dett gode giitoaren. Sedan Susanna kom-
mit bem, skar hennes moder ett skistva as det
goda sitt-sia brödet, och till hennes stora sör-
ftoa-ting föllo dii siktet silfwertnynt ut ur brit-
det. ston skar atntn en iRitva och ändå tnera
penningar framkommo. Jörn-anadl tvid den
omanliga syttett, stickade tttodrett Susanna ge-
nast tillbaka dit, det hott fatt brödet, nted pen-
nittgarne tväl inlindade i ett papper, troende
att de as något misstag kommit i brödet.
«Det iir intet ntißtag, mitt köra lilla slickat-«
sade den rike Herrn, ds Susanna toille lentna
hottont penningarne. «Jag låt ttted siit liiai
ga penningar-te iit dig nn det minsta brödet-
Jag märkte ditt blyutsanthet ditt sornöjda och
tacksamma sinne, och jag insiade ihsgkomma
dig nted ttiigott glädje derför. Tag pennin-
garne tillbak.t till ditt modet-. Jag är tvift att
shon iir ett god moder, ester hon lärt dig att
toara tillbakadragen, taltg,
nojd «
«Wara gudslig och läka si,t nöja, iir tvin-
nittg nog. «
tacksattt och idr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
