Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
att genom detta rysliga skådespel skrämma de
stackars negrerna.
PA denna färd lotntno de äftvett till Onkel
Bettö kosa, och liito kalla ttt honom. DF han
tolsade sig, sade anföraren för bandet till ho-
Iottt, i det hatt toisade det blodiga hnftottdet:
—- «Kiitttter dn igen detttt httftottd?«
—- «Ja Maßa, jag känner deta-
— «Nå mät, detta har tvederfarito honom
för hatts böner, och ottt dtt icke upphör att
bedja, sa slall dtt snart dela satnnta öde.«-
Ett stort atttal slastoar hade ditsatnlats Utt-
der detta uppträde, sottt de asatro nted dett lis-
llgaste angett De tooro Ottkel Berts kantra-
ter, oeb största delett af dem medlemmar as
hatts författning Ben betraktade sitt mäns
httftottd, säg sedan anföraren sl.trptiö,1at, och
sade: «Maofa, är det ert toerkliga altoar?««
— «Det förstlio, och ont dtt toill behålla
httstondet på dina axlat-, sä måste dttslttta med
dina bötter.««
J satttttta ögonblick tolittde sig Bett till sina
kamrater i slaktoeriet, och sade till dent: «Beö-
der, lätottt ost bedja–
Då lttäsisllo de all-t, i ttiirtoaro afdefxatoils
da ntiitt, och Onkel Bett bad Herren söt-lätet
dent deras synder, och lära dettt kätttta deras
elaka tokigar, satttt genom sitt nåd söt-littdra
deras hjertan. Derefter bad hatt for sina kant-
rater i slaftoeriet, och för sikt slets, bad ont
ttiidett att förblistoa trogtta kristna, och att
icke, htoarkett gettont hot eller fara, toilaifrått
sitt pltgt etttot sitt gudomlige Herre. Sedatt
hatt slutat, steg hatt stop, otlt gick in i sitt
soja. Gttds hand sänkte ftg ned öst-er de upp-
ett gammal sjöbnße, bredaxlad, ttted kladdi-
brttna af sol och milda-. Jsrtin ena tindan as
ittsjött till den andra är han älskadt, och be-
kant sotn dett «hedetllge Jolttt Maynard,« och
igrnttden till hatts dygder, iir hans kärlek till
lGnd och sitt Friilfare.
Matt tvttr ontkrittg fyra mil från land, när
kaptenen, i det hatt lottt ttt ttr kastttatt, sade
till ett af ssötniinnenx htottd är det för os, sota
kommer iiriitt understa delen af fttrtygethss
— «Jag tror att det kommer frätt ntaelzix
nett,« stoarade matrosen.
— «Gå tted och se efterl«
Matrosett förstoatttt, matt äterkottt med ne-
ropet: «eldett är löss t« fartygets bottenl«
Kap-tenen hastade dit, och fatttt att under-
rättelsett Ivar endast alltför sann. Nazxrtt gni-
stor, dem ingen bliftoit toarse, hade fallit PA
ett packe tågtoerl, och tttt toar icke allenast he-
la tiigpackaty tttatt cistoett fartygets tnellantoägs
gar lågorna-ö rof-
Paßagerare oelt matroser samlades sör- att
bildtt ttoentte kedjor-, genotn hwilkir tvatteniinsp
baren pasterade, hwilket, l)soiifattee tttslogos
östver elden, och ttttder några ögonblick trodde
tttatt stg toara herre öftoer dett-
««-Htoilkett lurs göt« fartyget?« fraktade kap-
tenen.
«West- syd-lokst, kapten,« stvarade Mayttard.
«Häll syd- syd-mest« totttmenderade.t’aptenett,
«se«t hastva tvi snart land-«
Ett stormth nedslog lågorna, sotn snart med
ökad häfti,thet kastade si,1 på salongens mellan-
toaggar och tättde dent. Leittga röklolottner
började ntträttga ttr fartygs luckorna. Riir kapte-
roriskaä hjertank de gittzto bort, och ittgen afsnen märkte det, lät hatt föra qtoinnor och barn
detn tvagade toidröra honom.
Ottkrl Bett, ehnrtt slaf, toar en stor ntan.
Ätttttt ett exen-pel.
Ett ångare krttfttr infött Erics yta l Nord-
sltnerilm Rormantten är Johtt M.tyttard,
försttt, och befallde ntachinisten låta ntachinen
ttttoeckl.1 hela sitt kraft. Zeglett fuktades, söt
att bättre taga itt toittd, och Antetilattsta flag-
gan, upp och nedtoänd, histades till ttisdtees
kett. Johtt Mahnard, ehttrn skiljd ifrån ditt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
