Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
W
sig ändtligen, tar ett slas, till hälften fylldt
med matten, snitt stör i rum-net, hemtar det
till sin syster-, och närmar det till hennes läts-
rar. «Ack Hugo, det är icke fristt, skulle du
intet toilja hemta litet friskt matten ifrån kal-
lanfss — «Jo gerna, men först måste jag la-
ga mist tvagn, katt dit intet tvi-inta till litet
sednare?-« Den lilla drack dä några droppar
af det dåliga tvattnet, sant Hugo allt önntt
räckte henne, derefter sjönk hennes ljuitvud ueds
tv
pä örngottsdynan, och snart stod det icke nie-
ea i Huger makt att toara den sjuka nyttig.
dennes själ hade flytt dit, der de font älska
herren sefirs aldrig mera törsta.
Stackars broderi Onru grena hade han ej
nu aiitvit alla sina leksaker, för att kunna gil-
ea sist lilla syster den minsta tjenst. Harnack-
na hade hatt ej sprungit aldri,j stl längt, för
att skaffa henne en droppe af detta toatten,
sona han nekat henne; men det toak för sent!
— Za mina smä toiinner fin sent att tjeua
sin lilla syster; mett liktväl icke för sent att
snara sig- Han bad sina föräldrar undanläsa
alla deßa leksaker, som korn-nit honom att
blott tättka pa« sig sjelf och htvilka han nu me-
ra ej kunde fe utan smäkta, oat sedan denna
stund toas hatt alltid genast färdig att lyda
sina föräldrars och lärare! minsta toink. Det
sorgliga minnet, att hatt genom sitt dröjsmål
nekat sitt lilla syster en droppe toattetr i hen-
nes dödssinnty förföljde honom ständigt, tillika
mtdsdeßa skriftens ord: OsHtvillen sotn giftver
enont af deßa minsta en bägare kallt tratten i
mitt namn, det skall icke bliftva honom olout,«
och ssattt det dig förekommer att göra, gör
det fritvilligt.« Aldtig mera såg man honom
uppskjuta till sednare det goda, hatt kunde
uträtta, eller de tjenster, han kunde göra.
Till tryckning gilladt:
i n t e r u.
(Se planchbilasan.)
De sista gulnade bladen hafwa fallit; träden
likna spöken, det de stå med sina nakna gr-
aal-; solen synes bakom en grå slöja, det blir
dunkelt och skumt omkring oß. Reznet ström-
mttr ned frätt de gtä molnen, och sedan kom-
ma snart frost och snö och is. Wintern iir söt
dörren. solister och dörrar hållas tillstänada5
i kunna ej mera springa bland blommorna
på sälle-i, tvi fä ej ment fröjda oß åt fåglar-
uaö ansiktet-. J tjocka kläder och warma pel-
sar treftva tvi oß frant bland driftoorna, oo;
bjellrornas klang iir den enda sting toi få bö-
ra det-ute.
Htoad står nu att göra? —-
Se här hur muntert detgär sspä insjöns silf-
tvertak-« med stälklädd sko, hur raskt fölen ja-
gar fram klirret fjell och mo! Ochssedan
ssNiir qtvölleno htoirftveltoindar börja rasa-
De glada barn omkring en gyllne lttasa
Rödkittdade ifrzu ett snöbollskrig
Till oskuldöfttlla lekar samla sig-«
Eller ock sitta de dcr samlade, lyßnande till
en toacker foga, som pappa eller cnannna lä-
ser för dem.
EI· kunna alla hafwa det si. Lyckliz den
som har ett öm fader och modet-; lycklig den
sont bar en brasa att svärma sig wid och klä-
der att skyla sig med, då den isiaa tviutettr
kommer; lycklig tett som i örets tvexcattde ti-
der dock alltid har tvär i sitt hjertal
Lösiring af Charaden i fsregiiende nummer-
Grantis.
Tors-tett T. ses-soll-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
