Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FN
hoit sin lillet toisa i sällskap med siiu kamra-
ter, snart lika glad som förni. Noa så.1 hoii
titt ingen ioaiidrare stannade och lyssnade på
dem säsoiii på larf.iii dels t-."afteii, iiieii med
hoppet att tiiniia losa hade också litsieii attv
loft snart söt-gött, oeli hoii lhsniade pii fåglar-
neö sång med glädje och nian aiiind. Men
inte försökte hon mer att icisia med liiihii oas
trasten.
SI srainlesde hoii många dagar-, slem toke-
tor i lugn —- ineii det sliille iiiie alltid så sör-
blisio.r.
Eii dag satt hon riter eitsani dels sjöng. asen
hade olyckligtiois skilt sig ifisii fiim kamrater
— annars hade de samt sött att bjelpa lien
ite, ty det hade aldrig ioarii iieigoii oenighet
emellan deni. Meii det katt toeil ecksöi banda
att de es en gång sliille hast föra-äga att skyd-
da henne. Hoii satt, soiit sang toar, lselt
liigii, dli hon hastigt greps af eii stor, kall oeli
ioät hand. Förstiäckt sårs syrsan sig sen pel)
sszs en förfärlig jätte, som betraktade henne
med de hiskligaste ögoti. Det ioar en storng-
da, nitti hon hade aldriss förr sett någon gro-
da. Hoa såg att röfioaren hade något ditåt
samma stapiiad och rörelser som hon sjelf, chic-
rit förskräckligt stor och fnl. Hoa trodde der-
söre att det roat en förförts-s sätte, kanske ett
trollkarl. Meri grodan mar ingen trollkarl
det stall man snart fZ se-
alla lemmar oeh iored sig som tii mast för att
slippa lös, ine- grodaii höll fast om henne
oeh bar henne till tanten af ett trask. Moab-
koahlss skrek grodan med hög röst, och det be-
tydde: .«.(toiii opp, kom opp!« Ols straxt
sil-eko mer iiti hundra hiifioiideii, det ena efter
det andra, npp ösioer toattnet oesi stirrade oin-
kring sig med sier.i slinhra ögon.
de den, soiii gripit sorsaii, ·«sag har fångat eii
liteii dioärgiiiiia — se hiir piitöliiilig hon ser
titl– Qch allir grodorna samlade si,s omkring
J
Sisrsiiii darrade i
« -
risk ,« Ya-
och bligade på henne-. Meri de litade ej still«
koniligi psi sina diiiiinia ögon: de iiieisteäsioen
kiiiiiia på henne, och det toar det allra pläg-
saiiiiiiaste iör deii stackars syrsan. Meit det lik
sii så ioaiiligt att tro fina fingrar bättre ätt
sina ögoii — del bör iiiait stiniiistoiie förläts
eii groda.
ssHoii herr talaiigcr,« sade deii första gro-
daii, «hoii katt s-iiiig.i, osl) hoiisghoppar rätt
natt, fastän hoii inte katt göra sa majestätiska
spång som eii af o?.««
Grodoriia anilade sig omkring den stackars
syrsan och befallde heiiiie hoppa oeh sjiiiiga,
itieii hon ioar s.i förskräckt att hon ej förmåd-
de någotdera, ehnrii hort gerna ioelat försöka
det för att ej iippreta sina plågai·e.
«s;-oii dnger jii till liks iiting!« sade gro-
dorna. (Forts.)
Gitd räknar dem.
Ett fat med sockerbrsd Isles sitlntret i rinn- ·
inet orh stäldt på bordet. Tiocimie barn höl-
lo på att leka på mattan framför eldbrasaii.
Milck jag ioill ha eii as de der kakoriia,«
utropade den lille gos-zen i det hart hoppade
iipp frkin golsioet, så snart hans mor gått tit,
oeli smög sig ps iåspetsirrtie fram till bordet.
«Res, nej-« sade hans syster, dragande-Zho-
iioni tillbaka, nej, dit skir ej röra det-«
«S’.·lainma kan sit inte ioeiir det; hors etik-
nade dem litte,«- sioarade haii i det han stötte
undan sissteeii och sträckte äter fram sin hand.
ssOtti hoii icke gjorde det, ss kanske Giid
räknade dem-« sioarade systerii.
Teii lille-i gossens hand likes orörlig. Ja,
sina öarn, J kimiien loara säkra pli att Giid
räknar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
