- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1861 /
26

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att östverttha sig ottt att ingen olycktt träffat Frans-
Wägett tvar ingalunda lätt, ty dett förde upp-
ät branta och stoära själ-stigar och bles än me-
ra bestoärlig, sedatt gubben sttastoat östver ett
utdrttllande sten, sottt fä illa skadade hatts etta
sot, att hatt endast med modet, stödjande sig
os sitt täpp och sitt sonsons axel, kom stam
till säterstngatt.

Här stttttto de Frans tttidt i tillrnstningarna
till hemfärden. Drättgett Petter skulle just
begistoa sig pä toäzsett ttted de insamlade förrä-
dertta; Lopratz sjelf tville nästa morgon följa
efter med bostapett. Hau hade toifterligen att-
sett det t·ädligast, att gttbltett och gosten strart
begistoit sikt pä hettnoägeu ttted Petter, ty for
ett hals titttttta sedatt hade toindett tvättdt sig,
och kanhända finge tttatt redatt under ttattett ett
fasligt otnäder. Men sarsadren toar uttröttad
och behösde nödtoiittdigt ttattro och htvila för
sitt sot; lttoarföre man beslöt, att läta Petter
fara« fornt ensam, och ttästa dag alla tre föra
bostapett hem.

Dä de tldiktt nästa morgon stig-i upp, fut-
na desbemet östoerallt betäckt ttted snö, sottt
fortfarande yrar ned i tänt slingor, jagade ottt
stoarattdra as dett tstttande toittdett. Gttbbett
och-hatts son se förlägna pä htoarandra. Till
råga pil olyckan katt gttbbett endast tued milda
träda pä foten, sottt iir mycket ttppstvullen.
Åttdtligen besluter utan, att Fratts stall fara
ensant lsetn med hfordett oels snart återkomma,
sot att asltätttta sin far och sitt sou. Han rn-
.star sig till resan. Bostapett driftoeä nt. Nä-
gka Ior fara rasande omkring sähttset och toil-
sa äter under tak, förskräckta för det yrande
otvädrtt, tttett ättdtligett kommer hela hjordett

«i gängs- och inqu ultgra minuter är den aftä-
gande försutnntten mellan sttöhiigarna sör de
qtoarbliftoandes spejattde blickar. «

Ols försigtighet hade ett get bliftoit slemttad
antar toid sätten. Denna mjölkade titt Lud-

toig och sedatt de förtärt sin enkla tnältid, lä-
to de sitta tankar söljtt den bemtoandrande ors
nedkallade öftoer honom den allstttä,1ti«.teö Ve-
stydd, ätt tttera det-till uppmanade af otuiidrih
sottt stnttdeligen ökades, och stormen, sottt pi-
skade snön framföt- siel och skakade husets wäg-
gar, lika sottt toille den taga ltyddatt med sist
isarten. Gostett säg ängsligt pil sitt farfar,
htvilkett lugnade hottottt ttted dett söt ältan, att
ljyddatt isade redan ntstätt stoärttre stormar ätt
denna, orljt att talet toore betäckt ttted stora ste-
nar, sä att stormen omöjligen kunde upplysta
detsamma. Säledeö gick den första dagen tut-
der oro och bekymmer. De sökte ändtligen
htoiltt oeb lugn i sömnens armar, sedatt de
anbefallt sig i den rusiga iadrenö bestyddandt
band.

ssDä jag toatnade,·- striftoer Ludwig sjels
i sitt dagbok, htoilkett sedermera bliftoit aftryes
tet utgiftoen, supar jag ontgistoen af ett tätt
mörker, och, dä jag hörde ntin farsttr satttla
omltiwt i mörkret, utropade jag: siär ni tipp,
farfar, innan det ännu är dag? —– «Mt·tt barn-s
stoarade bau, ssstttlle toi toättta tills det letts-
tver dag, sä komma uti att ligga lättge isätt-
gen, ty snön har lagt ftg östtm tvära fönstern-
«Jag skrek till, oät med ett hopp mar jag nr
sättgett, för att hastigt antända lampan. Mia
farfars fort-todatt utar alltför mycket grundat-.
Snött hade lagt sig sä högt, att det toar omöj-
ligt att se tgettottt fönstret. «Mett« tillade gub-
bett lugnande, fönstret är lågt, sannolikt har
snön endast bläst samman tttot denna tväggett,
nägra steg frätt hyddatt ligger denicke sä högtu-
— «Qch snart kommet- man, för att befria
osz,– yttrade Lttdtot,1. ssDet hoppas jag ock-«
ätettog gul-ben, ssmen näst Gttd ntäste tvi nn
mest räl-ta pä oss sjelfma. Hat- hatt beslutat
att här innesluta os- niigon tid, stl tttäste ntl
unders-ila tvära sörräder och bestämma burn,
toi sloka begagna dem.· J detsamma slog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:47:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1861/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free