Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
ttr htoarie torä, blir matt gattsia glad och nöjd
till sinnes· Watt dä äftoett hott, fottt gjorde
detta behagliga intryck pä dett ästädattde, fjelf
glad och nöjd? Oles nej, det toar hon icke;
bon fatt framför sitt spinnrock; tttett dett stod
siilltt, desi hjttl ftttättgdes icke ottt och linet for-
mode sig icke· till gartt ttttder flitiga händer-.
Desin, sottt eljest aldrig htoilade, tttoro tryck-
ta tttot ögonen; hott gröt. Hlvarföre grät
denna qtoitttta, som tycktes haftva allt hivad
bott behöfde? Jo, äftoett dett förmögne Ian
haftoa bekommer. Dett fattiga tiggaren derttte
tänkte toid si,t sjelf: Ottrn trefligt måste det
icke toara derittne i dett toarttta ftttgattl Men
Ian toäl något fattas dett ttttga qtointtank tänk-
te den arme toidare. Qttt hott toille släpptt
ltt tttig, ottt hott toille attförtro tttig sitt be-
Ihtttttterl Han bultade på fönsterrutan; amin-
natt säg ttpp och dä hon blef tvarse tiggarett,
reste hott sig, öppnade dörrett oeb bjöd honom
stiga in i stugan. «Sätt er pä tttitt pall,««
sade hott tvättllgt, «toärnt er, ni är tväl all-
deles stelfrusen, stackars gubbe. Se fä der,
lägg ifan er hatt och läpp; ja,t stall sirart
tvärnta ett fotsprt ät er. Mitt tttatt har i dag
lätlt sitt frntost sitt, dett kan tti haftoa gott
ntaf.«- Derefter gick bott tll stättlett, htoarest
dett östverbliitta frttlostfoppatt stod, och satte
soppan pil elden; btoarefter bott tog ett lata
bröd och räckte ät gubben. -«Kotttttter ni lättgt
ifrsnlM sade hon, under det hots satte sig på
en stol tttidt etttot honom. ssNi är tvistt inne-
ket trött och ftoagfss «Ja, toißerligett trött
och stttag,«- gentttälee gttbbett, ssttär tttatt fvttt
fag i 80 är lämpat ttted siorttt och köld, hetta
och hungersnöd, krig och sjttldont, då katt tttatt
toäl toara trött. Ja, jakt är trött, trött toid
lifwet; jag hoppas frätt den etta dagen tlll dett
andra , att Gttd stall förlossa tttiglss
sSknlle tti toilja dö?-s frågade bottdhnftrntt
föthttad, «dii slnlle tti träl toelot toaral tetitt
lilla Gretas siälle, font toi förledett flinta-s
bnrtt till kotkogärdetn Ack, tttitt hjertatts tä-
ra, lilla Greta, fottt endast fick ltftoa i fyra
ärt-« — ssFör ert bartts sittll grät ni allth
ttpst?«- sade tiggarett deltagande. ssWisterligeo
mäste det tvara smärt att lägga fitt bartt i kil
stans ntett betättt: att det är tpäl betoaradt
bos Fadrett font giftoit och tagit det. Tro nl
ntig, jag är lott-men lä längt, att jag prisar
etthtoar lycklig, som har östvertottnttit. Liftoet
är för ntättga rätt stoäre att bära. Otoeta
toet träl, hurtt tttttelett sorg oelj stttärta ett sli-
dant der litet bortgånget bartt har sluppit ifrätt’l
Jag kotn ett gäst,1 för längre tid sedan till ett
daglönares hus, just som hatts sjette barnblifi
toit födt. Det toar rätt sorgltgt att se. Fett-
bartt stoto omkring fadrett och repade pä bröd,
oeh den lille nyfödde läkt pä ett haltnsäck breda
tvid sitt gråtande moder, sottt tryckte bottoto
till sitt hjerta oelt fade: Herre Gutt, nted mina
tårar latt jag dock icke föda de arttta små. —-
Det tpar ett förskräckligt ögonblick. Doek hör
toidarel Nägott tid efteråt totn ja,1 äter till
siade-t. Jag tänkte pä den fattige daglöttares
med de sex barnett oelt gick till hatts bonings-
der läg tttodrett pä sitta kttätt framför ett gam-
tnal bräcklig toagga; i toaggan lä,1 ett döende
bartt, det toar hennes yngsta. Med sorg ock
bekymmer hade bott helsat honotn, dä han söd-
deö, och dock toille hon ieke tnifia honom; hon
bad högt, grät oeh tored händerna. Herres
hörde hennes bött; barnet tillf:isknade. Ester
tnättga ärts förlopp lottt jag äter till samma
stad. Dä fem gick gatatt framåt till daglöttm
rens hydda, hörde jag ropet: «tag frist tjup
toenl tag fast tjttftoen!« och jag sägen hos
tttenttislor skynda efter ett yngling, fottt hade
sittlit. Jens gick till dagiöttarenö boning. Blet
sottt ett lik satt fadtett der, hatts hår roar
grän, hatts händer darrade; hustrun hängde
toid hatts bals och grät öfnterljttdt. Achat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
