Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
Iog opp dett, påträffade han just berättelsett
om Hanna oeh Samuel, oeh fattade ett listigt
intreste för detta barn, htvitket as sitta förs-it-
drar blef helgadt lit Herrera Med förtjusning
läste han Hannas lässåttg, der det heter att-
«.sperren uppreser de torftiga ntttr stoftet, och
upphäftoer dett fattige utur träckett, att Hatt
skall sätta honont ibland sörstar ochlsta honom
ärftoa äratts stol: ty tverldetts ändar äro.der·
rens, och jordens krets har Hau att det-pån-
tsgnrn föga artade Luther dei, att drsza ord
skulle i hano egen lefnadshistoria troget upp-
fyllas, när hatt sedan i Gttdss hattd bles med-
let att omskapa och upplysa werlden, när fur-
star darrade och throner skakades tvid dtus röst,
fottt en gäng på gatan gick och sjöng för sitt
bröd. Och bland toerldetts alla förftttr, htvil
kettö namn har tosil bliftoit få ryktbart och ä-
radt sottt det namnet ssMartin Luther?«
Dii det behagar Gttd att i fattning upphöja
en menniska, nedsätter Han henne först. Ja,
det iir just ttti lidandets skola Han uppfostrat
sina utkorade.
Det stora werk, tit htoillet Luther egttade
sitt lif, började då han nedtog dett gamla la-
tinska bibeltt frstt hyllan i bibliothelet i Er-
furt; dock tvar hans egett uppfostran iintut ic-
ke sulllsordadz — hatt hade ännu tnyeket ati
lida, ittttatt hatt, t känslan af egett oförmåga
och syndfullhet, lärde att bliftua alldeles till in-
tet l sig sjelf.
Först nedlade Gud honent pö fjttkbäddett,
och kort ester sedan han tillfristttat, dog hans
käraste tvätt sör ett mördares hand. Dittpt
trtiffad as detta slag, ttittkte hau: htyad skulle
totil bliftott af mig, ont jag lika hastigt kull-
kastades?
Jeke långt derefter, dö han ötertviinde frätt
ett besök hots sitt fader, blef hatt öftverfallett
af ett häftigt omädetn Ästatt dundrade, blir-
tsrne korsade htvarann, och ett af detn slott ned
straxt dredtoid honom. Hatt trodde att hatts
sista stttnd Ivar kommen, och hatt kände sig all-
deles oberedd att dö. Ur hjertatö djup ropa-
de han otn tttidz han lofts-sade att öftoergiftoa
toerldett oeh att helt oet) hIiltet egna sig åtHerts
ratts tsenst. Ototidrtt gick genast öfwer: mett
dett toerkatt det hast på honom, upphörde le-
ke. Luther kunde aldrig glömma dett stund,
då hatt sett dödett a ttärtt under ögonen. Allt
sedan ljöd det ständigt inom honom: «.Jag
måste bliftoa helig.« Ja, han törstade nu es-
ter helgelse, såsom hatt sörttt törstat efter lär-
dom. Men hatt sökte helgelsett på ett orätt
mög, — hatt trodde sig genom egna bemö-
danden, eget arbete och lidande kunna bliftoa
helig. Mtd den på hans tid manliga okun-
nigheten, inbillade han stg säkrast uti detta möl,
genom att göra sig till munk. Hettt titten-än-
titl Erfurt, samlade der sitta tvi-inner omkring
sikt, oeh tvid en astoubjnduiug, fottt liftoades
af hans sting och musik, tog hau, såsotuhatt
trodde, sitt sisttt fat-tvål as deßa toilnuer och
af werlden. Tsttguett eiroeh nio nitinadergatus
tttal toar ban, då hatt i skymningen ett afton
klappade på portett till ett Angustiuerstuuub
kloster och b·td att der lslistoa emottagen.
Här blef hatt utskickad att tigga piigatornm
De okunniga munkarue hade deras glädje uti
att rätt förödmjuka den lärde yngtittaetu datt
sattes att sopa kyrkan, att städa rtttntttett och
att förrätta alla de ringaste systlortta inotnklm
stret; och då han slutat här-tred, få i stället
att möjligen sii ann-Linda ett liten stund till läs-
ning, nteiste han taga pssett på ryggen oeh gö-
ttt att tigga sitt föda. Då munkarne någon-
gåna ftttttto honom toid bokett, sade de: ssDet
iir icke genom studerande tttatt genom att tigga
sild, bröd, ägg, fisk eller penningar, sottt dtt
här katt bliftott ttyttig.«—-Den stat-kars Mav-
titt underkastade ftg allt , i den förhoppning,
att hatt gettot-! detta skitvilliga lidande skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
