Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
sande rummet hörde man pendelns knäpp-
ning. Der stodo nu de söta herrligheter-
na: äppeltorta, gräddkaka, mandelkaka,
söta sockerbröd; — oförmärkt kom jag
närmare. Först räknade jag på, hvarje
fat alla läckerheterxna och der antalet yar
ojemnt tog jag en bort. Mest lockade
mig dock fruktblommorna, som prydde
den stora tortan. Med darrande hand för-
sökte jag först om de kunde borttagas,
och se, det gick; — jag hade nu plockat
en blomma och i hast uppälit den. Men
der stod en dylik bredvid och jag måste
äfven bortlaga den, om man icke skulle
märka något. Tänkt och gjordt, och då
milt snatteri så ostördt gick för sig, blef
jag öfvermodig och bjöd på skämt äfven
mormodren i den röda styfkjorteln af de
goda sakerna. Men hvad ser jag -— mor-
mors näsa växle på porträtlet — o fasa!
den blef allt längre och spetsigare och
var redan helt nära mig. Jag sprang åt
sidan; men näsan var ständigt rakt riktad
emot mig och jag tyekte mig redan känna
huru den med sin närhet kitltlade mig:
Tänken er min ångest, blek och darran-
de flög jag i det yttersta hörnet af kam-
maren; men nässpetsen förföljde mig allt
— redan var den så nära, så nära — nu
genomborrar den mig — aj, ”mormor!”—
jag skrek af alla krafter. Dörren gick upp
och min fader trädde in. Jag höll ännui
min hand beviset på min brottslighet, den
andra fruktblomman. Jag konde ej få ett
ord fram. Med min faders inträdande ha-
de näsan återfätt sina vanliga dimensio-
ner; men det som ånyo gjorde mig ängs-
lig, var min faders ögon, hvilken, en vän
af hastiga bestraffningar, utan krus in-
Til trodning gilladt:
sperrade mig i vedkonforet, under yttran-
de att jag ätit nog för i dag och icke be-
köfde komma till bordet. Då jag nu en-
sam; salt der i mörkret och slutligen hem-
lal imnig någol från min förskräckelse, såg
jag en ryslig tafla af bilder för mig. Den
förlörnade fadren, mormodren med den
långa näsan, de skrattande syskonen, min
lärare, som var bjuden till middagen; jag
hörde huru man vid bordet berättade min
skam; mitt mod bröts och då jag: tänkte
på alla de goda sakerna, åt hvilka jag en
hel vecka fröjdal mig och som jag nu ie-
ke en gång flick se, så grät jag Littra tär
rar, och var utan tröst,
Hvarje minut föreföll mig såsom en tim-
me. Slulligen begrep jag alt jag förtje-
nat allt, och blef något lugnare; Jag truds
de att middagstiden längesedan var förbi
och att det led mot aftonen, då sörren
gick opp och min mormor kom in. ”Köm,?
sade hon, ”du får komma till bordet —
men du skall låta detta vara dig till en
varning:”’ Jag gräl lårar på hennes gam-
la hand och betäckte den med kyssar. Mors
mor hade bedit för mig hos min far —
mormor, den stränga frun med den hvas-
sa näsan, som jag: så ofta skraltal åt; det-
ta bröt mitt lättsinne. Nu hade jag hel-
dre velat gömma mig för blygsel. Mor-
mor förde mig till bordet och jag måtse
silta bredvid henne; hon gaf mig ännu
två andra fruktblommor!
Sedan denna dag älskade jag af hjertat
min mormor, och derför var jag äfven så
sorgsen då hon dog. Derföre förmådde
jag ej äta mitt frukostbröd dagen efter
hennes död. Detta bröd har under tider-
nas lopp blifvit hårdt som sten, jag har
det ännu i förvar i min låda, — men så
hårdt det än är, gör det mig dock all-
tid vek, så ofta jag ser det; denna ford-
na motvilja ängrar jag i djupet af min
själ och jag tänker: ”Ack, lefde endast
ännu den goda gamla, för att jag kunde
bevisa henne all den vördnad och kärleky
som hon i så rikt mått förtjenade!”
Upplösning af gåtorne i föreg. nummer:
1. Bokstafven A. 2. d:o C.
Torsten T. Renvall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
