Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
Eren- ltots els-? — kli elen vitlet jeml.
avart gåt- ein7 — Till ilen fet-sno norrl.
son nit-linda oer ginst sin väg
Ulms sina ögetn klart-. »
Jag gick till slet-leen. Mann-ta säg,
Ilse-st Ittttt den Maja rotso?
slag sänkets ltclet el-t’n tio-sliti,
Oclt sexan vill ej meka gå.
Don Maja gitt- ttrig just besvär-,
sax lents ttk längtan spe-selekt!
sten, mammu, tänk ottt Maja är
Disa Intel-ro väs-ens flicltnl
Aos-, Imm, elt- Islla Marja min!
Icon-, titta genom kritan ittl
Z. T·
Gkk par raska gossar.
(Jttfeindt.)
Htoar årstid har sitta behag. Weil är hö-
sten rnllig oelt mörk, och alldrig katt matt toa-
ra rätt säker ttvpå att icke gettontrokit komma
till eller ifrån sioltttt — men så får ntatt ej
heller någon annan tid af året fä toackrtr ärt-I-
len oest pärott, sorti stift dett fttla höften. Lik-
tvlßt katt också den hafma sitta tvackra dagar-
Blott ett frost — och alla gator liro torra oeb
pnttartta haftoa is, ofta nog stark för att
hålla goßett, som på fötterna skri-mer öftoer
dent. DS är det äter lttst och glädje, och fast
inga blommor ntera tvära på marken, toartt
de desto friskare pil kinderna. — Och goßarnct
taga dö åter· frattt sitta skrin-skor— lappa hroad
söndrigt eller felaktigt är uppå rätnmarnet, —
och ingett tycker ttn mer att höften är troktg
Berndt och Alfred woro tmättne raska och
glada goßttr, deßtttottt klaßkatnrater i storsko-
lettt, och ofta tillsammans, såtoäl tvid läxorna
som i leken. Lördagd aftnarna tooro isynner-
het trefliga, ty tnsndagsdilrorna ttppslöldö alls
tid till söndags eftermiddagen — det tvar såle-
des rätta tidett för« att rott fig. Det toar nn
höst. Kallt hade det också redan toarit i nå-
gra dagars tid, och på tokig till skolan hade
goßarna ofta pröftvat isett i hamnen, tttett litt-
tttt hade dett toarit för swag. Ett söndags mor-
gott, då de båda toiinnerna fkttlle till korkutt,
begäftoo de sig något tidigare hemifrån, och
togo sirinttslorna ttted sig, ty nattett förttt ha-
de toarit kallare ätt manligt, och de trodde ttted
säkerhet att ifett ntt skulle hålla. Ganska rig-
tigt fåzro de redatt ttkigra tvåghalfar före sig
pli den blanka fjött, och nted glad iftoer spätt-
des skrittttskorna på fötterna. Ntt skttlle de en
sinnd rigngt rott fig, innan det ringdes sant-
Att det mar luft och glädje förstås —
och ont isetr någon gäng brakade eller bognade
ttttder skrittnskolöparena, ökade detta blott fröj-
Så hade de redan en god stund strun-
nik, ätt ont htoarandra, ätt i tusende olika
lsngter, då med ens ett nödrop hördes. —
Lange bort, ttte på hamnen hade någonskrttns
nit in. Denne hade mågar stg långt-« och flu-
teligett råkat på ett stoagaro ställe, sottt gifwi-
efter. ·····
brast ifett toidare, oelt sttart läkt hatt i ett stort
mak, der hatt nn gjorde allt sitt för att hålla
sig uppe. De båda stolgofzartta ago dit, se-
datt pli lnoarandra — och faken dettt emellan
roar uppgjord. Sottt pilar flögo de åt det
Müll-
den.
sphäll, dtr hielp behöfdes, och Berttdt, som otn
fltt hals hade ett långt bälte, löfte hastigtttpp
det. Kotmta närmare, battd hatt etta iindatt
om flg, och giftoattde den andra åt kamraten,
kröp hatt på hättder och fötter fram till kan-
ten af toaket. Den drunknande, font föga
kttttttat hoppas hjelp af ett-å femtonåriga gos-
sar och således blott fruktade att draga dem
med fig, hade förgäftves ropat ät dent, att ic-
ke komma nära. Mett då hatt nn ettgåttg såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
