Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
Itåstarett år alldeles sbr gammal sör mig, till
honom toill jag ittte.«
· OsMen Hennan, dett gode gamla herrtt hål-
ler mycket as små goßarz fråga bara dina kant-
tater huru toänllg hatt lie emot dem och huru
de hålla as honotn.«
sO utj! Jate tyth alla ont bottotnl Hatt
dar ett stort ris, med htoilket hatt slår på hätt-
derua, så att de blistoa eldröda. Grannens
Gustaf har agt mig det och hatt har tistoen
toisat sina röda händern-
«Grannens Gustaf år ett elak gosze, och ttted
elaka goßar skall dtt ej leka. Han borde slät-t-
utas att tvistr sitta slagna händer. Har itke
Istoett jag ett ris? Se der bakom spegeln sitt-
ttes det; detttt srnktar du ättdå icke.-«
Herman log, klappade nted båda händerna
modrens kinder och sade: «tneu toid toårt ris
hänga ästoett gyllene nötter, och det har aldrig
gjort mig ondt.«
«6«medan mit Herman ar snäll och lydig,–
inföll modren hastigt, ssoch emedan riset ej gör
lydiga barn illa-«
Och härmed toar samtalet slttt och håret kam-
Inadt. Herman sprang lockande Sttltanitråd-
gården och njöt sitt barnsliga frihet, och skol-
otåstarett med riset toar glömd. Åter bles det
morgon och åter satt goßen på sin gamla plats.
Miett i dag höll han httstvudet tttera stilla, och
medatt ntodreu kammade hatts hår, frågade
satt plötsligt-
«Matttttta lilla, httrtt många dagar år det
snutt till deß styr tttåste i den stygga skolast?«
Modren stoarade leendet «l-Ftt dag och ånnn
ett. Men htoarsör säger dtt den stoggtr sko-
lan? Det år ttoertottt rått toackert derinne.
Der sår dtt lära dig lästt i ditta bilderböeker,
så att dn ieke ntera behöstoer srågtt: tsljtoad
står der?« Och sedan liir den gode skolmästa-
ren dig och dina skolkamrater att räktttt era Zip-
pel och uträkna huru lång tid det är till inl-
aston. Dan lär er skrifma; tänk huru roligt-
då dtt katt skristoa små bres till ditt mamma
och dina sostottl Kan dtt ännu säga, alt sko-
latt är tråkizr och slo,rg?–
Goßetts ansigte nppklaruade och i stället för
stoar kos-te hatt sin moder och sprang ut ttted
sitt Stellan i det fria-
Slutligeu randades den morgon, då Her-
man skttlle börja sitt skolgång. Han wäntade
på ntodren. Hon kont. Men hon satte ej me-
ra sitt lilla goße på kommoden sör att kamma
hans hår; hatt är ej mera ett litet barn, —
nej, hatt är tttt en skolgoßr. Sedan han blisi
toit klädd och utrustad med sitt skolmästa, i hwil-
kett de nya böcker-ta och papper och pennor m.
m. blistoit installerade-, lade tttodrett sitt hand
på goßens ljuftottd och sade: J Gnds ttantttl
Gttd toålslgne ditt ingång och utgåttglss —
Derpå tog bott gos-en i bandy-och båda gitt-
go tysta och högtidligt till skolhuser. cFortsJ
Om infusioasdiurett«
(Fotts. och slut fr."ssreg. titt-·
Bltt det lilla djuret toerkligen förstår att tvål-
ja sitt slida, derottt katt tttatt östoertyga sig ge-
nom följande försök. Om ntau i toatteudrops
pen, i htoilkett Vortieellatt är, blandar litet
indigo, som år ett blå färg eller eochettille, som
sir en röd, så ser utan droppett sttll as små
blå eller rödtr kortt, som kastas as och att ge-
nom htoirstoelu, och dragas in gettottt djurets
munst. Men djurets kropp år så genomskinlig
att ntatt redatt forttt katt se ldeßinrestnå ruti-
da runt, sottt se ut sotn små«blåsor. Deßa
ruttda runt syltas tttt med «it«tdigo« Ieller rachi-
ttille — således katt ntatt såga, att«dee«iro’1nåtr«-
ga magar. Mett ont man l stället söi deßa
noå färger till blått tar berlitferblått eller«·«till
röde eiunober, då stoäljer djtiret icke««de«t tulad-
rla deras, utatt slungar alla sårgpartiklartia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
