- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1861 /
90

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

90

Det toar es längesedan björnrtt åter kröp nt
ttr sitt långtoariga tointerqtoarter, sotu toi kal-
la ide, och började se sig frytttligt omkring
och glädjas åt dett attttalkattde toåren. Björ-
nett tik Edet nog bekant till namnet. Hatt iir
det största rofdsttret i toårt lattd och i hela Ett-
ropa. Jöbjörnen, sottt tvi sårstildt här
hastva framför ost, har sitt hetutoist toid Jö-
hastoet. Björttett iir mycket barsk oeh stark,
ntett icke egentligen gryttt. Doek når hatt sått
smak på kött, tycker han ottt dett södatt. Hatt
anfaller då hästar och kor, ttten icke gernattten-
vistor, ottt hatt ej blir retad eller sårad. Hatt
år så stark och tvist- att hatt katt gå på basför-
terna och bära ett häst i sannten.

Låtont oß nn betrakttt isbjörnen ttti sitt kal-
la bem. Hari testver, sottt uyß ttiitttndes, i
dett kalla frusna norden, bland sålt och kullar
af idel is och snö. Uti sådana ofantliga, as
tö bildade höjder-, sottt synas på ostvanstående
tafla, finnas här och der hålor, ttti htvitktt
batt finner etc ide, som sör hottottt år lika
trefllztt, sont det toarnta, ntoßiga boet för så-
geln, eller den tvältiiekta jordkulan för kaninen
och råstoett.

Han leftoer förnämligast as skålar och olika
sorters sist, sottt hatt sångar, ty han år ett
mycket skick-tig fiskare. Hau simmar och dyker
tvål, och derigenont kotttttter han ofta så ha-
stigt östoer de stackars fläkartte, att hatt fångar
dem nästan ittttatt de se honom. Då han åri
land, har hatt ingenting emot, att tttbyta sitt
manliga föda mot ett hare eller fågel, ont han
katt så någon, samt sådatta blir och rötter,
som finnas ttti deßa kalla trakter. Hela sotn-
ntarett iir hatt flitigt sysselsatt att fåttga oeh iita
så mycket hatt kau, att det tttå gagna honom
ttnder tointern, då det iir ondt ont söda. Watt-
ligen iir han mycket set, då hatt går till sin
snöbädd, men når han ont toårett åter fram-
kom-tree, är hatt jetttrttetligen utager. Elsitru

hatt ser mycket klumpig ut, år han icke något-
snlt kreatur. Han har ett toaeker, raggig,
htoit pels, en glänsande kolstoart nos ochtoae-
kra ramar-

Måttga tttårktoiirdizssa historier berättas ors
den htoita björnens omsorg och tillgistoenhet
för sitta små. Ont en björnhotta blir anfal-
len tned sitta ungar omkring sig, såtoåzjar hon
förr sitt eget lis, ätt hott öftoergistoer dent.

Ett gång då ett skepp , sandt På upptäckts-
resor till de ttorra trakterna, blesalldeles kring-
flutet as is, såsom ofta år händelsen i deßa
hasstrakter, hade sjömännen upptände ett eld
på isen, oeh höllo på att toid densamma steka
några styckett kött asen htoalroß. Lockade as
den skötta lukten, kotnmo ett htvit björtthona
och hennes ttoenne ungar nära in till eldett.
Hon rnsade hastigt frattt till köttet, bar det
bort, och de åto upp det. Sjömiinnen, som
såzso det, kastade iinnn flere köttstyckett åt dent.
Biörnhonan tog upp detn och delade dettt mel-
latt ungarne, nästan utan att sjels smaka inå-
got deras. Uttder det de höllo på att åta,
gås-tro sjömännen tttt eld med sitta bößot, skö-
to bådtt ungarne, och sårade tnodren. Hoa
bles så skadad, att bott knappast kunde röra
sig; ttten tttan att bry sig ont futa egna sår,
tycktes hon endast tiinka på sitta sntå. Hott
lade styrkett af köttet srattt söt dettt och tyrktett
enträget bedja dettt stiga upp oelt äta. För-
toåttad östoer att de icke rörde siks, försökte hon
resa dettt upp, tttett sörgåstoes. Sedatt gikt
hon på något afståttd, trppgistoande sorgliga
skrik, liksom anropande dettt att följa stg Då
hennes rop tooro fåsiittzta, återtoiittde hot och
försökte åter att resa upp dent. Slttttigett,då
hon fann alla sitta bemödanden fruktlösa, tyck-
tes hon förstå, att de tooro döda, och att sjö-
männen tooro orsak dertill, och hastigt npps
lystande httstondet med ett tjnt af raseri rttsade
hott ursinnig tttot skeppet. Holt mottog-i asen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:47:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1861/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free