Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
atårksatuma. Hatt lät en hop träda fram till
si,1, för att bättre kunna haftoa ögat på dent;
han toåttde sig tvättligt uppmuntrande till dem,
batt sökte uppmuntra dettt med ord och blick,
höjde fingret, öppttadc läpparna och uttalade
stvaret till hälfts-ty för att nttderhjelpa deras
tankes tuen allt toar förgåftoes. Der stod dett
tröga gosten, lade ltandett till munnen, liksom
tville hatt nted tvåld uttaga ordet, ochsåttdttttt
och enfaldig ut.’
Så gick det, och dett goda liirarett tvar tunnt-
gen att framtaga karbasen, hänga dettpå tvåa-
gen för deras blickat-, ja, ttågougåttg att-
toättda dett. Men iiftoett detta hade icke
alltid tillbörlig toerkatt.
Meri toårst toar det sednare på tvårett, då
dagarna bleftoo toarttta och en tryckande hetta
herrskade i stolfalett. Mait hörde toisterligeu
då icke mycket buller der, men det tvar endast
tröghetens siillbet. Månget httftottd sjöttk ner
på bånkett, sångadt af sömnen. De som ej
föste-ty liknade dock matta, förnsistnade blotet-
endr, till desi sltttligett åskmoln stego upp på
iårarenö panna, hans ögon blixtrade och hatts
ord dundrade-, oeb det begtmte regna ur bar-
nens ögon. — Allt detta gjorde dett goda man-·
nen mycket ondt. För en stttud gick det bra,
då ban sade: «S-e så, mina gostarl friskt
till toerketl säkert toill ingen af eder tvara o-
ttppmårkstttn nulss Då togo goßartta på si,1
en glad min, reste upp sitta bttftouden modigt
och liknade tappra, tvål rttstade soldater, till
deß den beta solen åter gjorde dem matta oeb
sömniga.
Ack, du gode, gamle utan! Hnru mycket
tålamod bade du icke! Wålsignadt toare ditt
milda hjerta, font icke såg elakhet, der endast
barnslig stvaghet och oförstånd herrskade! Wål-
signadt toare detta hjerta, såtviil då det straf-
fade, som då- det kärleksfullt och faderligt förläts
Herman förhöll sig för det mesta bra. Dan
blickade stadigt i sitt lärares öga, och blefsorgi
fett då de andra ej tville toara uppmärksam-
ttta. Mett slutligen kom examen. Då gjorde
alla ett riktig kraftattstrattgttittg. De kände att
det nu gålde att belöna läraretts tuöda, att
betoisa, att han och de gjort snt skyldighet.
Alta sorger och stuå utotgåttgar under skol-
året tooro helt och hållet glömda; dett gode lä-
karen tvar försonad med alla som felat. Hatt
iände i de ungas ögon en uppmtmtraude blick,
tch det motsade godt. Gestartte gjorde honans
Oenua dag glädje och åra. Måttga bnrn hette
pris och på samma gång tttyckett glädje åt sör-
.ildt·arna.
ssGostarlss sade lärarett efter slutad examen,
-t« dag på eftermiddagen gå tvi ut att spatsera
iilsattttnausl Då skola tvi leka soldater. Dett
som har ett getoår, ett sabel och ett trtttnma,»
satt tage den med! — Glötntnen ej heller edra
milar, dem fioler tvi begagna till kulors Kan-
ke skel.t ttti kunna trösta oß litet mjölk och
·mör och brödt-«
Mett hör htoilket jubel det nn blef i den
stuga skaran! Dett etta föll den andra ot-
halsen, och mången kysste stilla och innerligt
tät-arens hand. Ett gettteusamt band af kär-
let fästade dem alla. Dett gamle berrtt hade
sfelf åter biistoit barn. Hiertat hadetllochttted
föryngrat hans ben, oeh hatt lekte med, trots
font någon annan. —-
Mitta barn, tvarett tacksamma etttot er let-
rare och njttten af denna sålltt tid, som ätits-
tvetö tvår! — Hemta tid af «rnuda kinder,
mod och merg,« den återkommer aldrig merl
«Sälla, korta barndomstid.
Stuttd af menlööhet och fridt
Ätt i åldertt öttt för minnet,
Sorgligt ljust du tjusar sinnet,
Ylår mitt tanka återgår
Till ditt etoiztt flydda tvår.«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
