Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
W
kens krigshärar t grund, så att både Jrland och
Skottland införltstuades tned England· Thron-
arftuingen Karl flydde undan till Frankrike.
Då blef Erotntvell beherrskare östver de tre
förenade rikena. Hatt toar för klok att bliftua
konung, utan liit kalla sitt republikans pro-
tectok, d. ii. beskyddare. Det af folket toal-
da parlament, som skulle mottoliga hatts makt,
bestod till större delen af hans anhängare, in-
komna i huset genom lyans tvilsa och åtgärd-
Hatt beskyldeö för råhet och toåldfamhet,
enen hans samtida tooro ei bättre ätt ban;
ban gagnade i stort sitt fosterland, gas det ef-
ter inbördes strider endrågt och lugn , lismade
näringar, handel och skeppsfart sankt skaffade
det anseende af alla utländska makter-
Det toar naturligt att en sådatt man, sotn
Cromwell, skulle ha fiender. Ju större snille
och framgåttg en mennifka har, jtt mera as-
undaö matt henne. De konuttgfke hatade ho-
Iom dock mest.
Bland dem Ivar Lneretia Grentoil,
dotter af en ansedd ädling, skött och stuärtnifk,
fdrtjust t det Stuartska tväldet. Hott älskade
en yngre bror till hertigen af Buckinham och
fdrloftvadeä med honom. Lika sinnad sota hon,
deltog ban i striden för konungen och mötte s
en drabbning Cromtoell sjelf, htoilkett med egett
hand dödade honom.
Underriittelse kom derom snart till den tju-
gattuååriga Lneretia; det toar sotn om Crom-
wells stuärd genomstnngit henne sjelf; hott skrek
helt högt och nedfoll sanslös. Henneö omgif-
ning trodde att bon dött, tuen bon repade sig
saftigt och steg upp lugn och fast. Hoa drog
sig ttndan till sitt kammare och sade: Mia
biertano kär, du skall bliftoa håmttadl Jngen
tår syntes i hennes sgon, men den marmor-
blekhet , som tuid dödspoften eftertrådt hennes
eosenfäeg, stadnade qtoar orubblig på hennes
M-
Förut sällskapltg och munter sökte bon nu
ensamheten och syntes alltuarlig som en puri-
tanska, når hennes glada toiittninnor uppsikte
henne och försökte att muntra benne.
Hermes far hade tvid sitt bus i London en
stor park, i htvilkett hon dagligen tvistades en-
sam. Mait trodde att bon der hängas sig åt
en stilla sorg öfwer sin fästmans död.
Men bon bswade sig att på ett aflägsetfiåls
le skjuta med pistol· Cn gammal piga stod
på toakt att giftva tecken om någon anlände,
htoitken icke kunde tuisas bort.
Den toackra Ltteretia hade ett stort mål, en
trådbild i kroppsstorlek, af sjelftva proteetorn,
Olitoier Cromwell.
Slutligen blef bon så skicklig, att bon kutt-
de tråffa bilden ytvar bon wille, ben, armar-
bröst, panna, ja, btvilketdera ögat font helst.
Trädlsildett blef full af små pistolkulor.
Cn dag då bott thuat sig flera timmar, kån-
de hott sig haftoa både säker blick och fåker
hand samt sade: «nu skall fag ieke skjuta bont
på tyrannen sjelf.-
Men det toar ftoårt att så Cromwell likart-
håll, ty hatt låt sällan se sig offentligen och
uppehöll sig ätt hår och ått der.
Lueretia toåntade tåligt i trenne år, under
det bott fortsatte sina fkjtetöfntngarz åndtligen
yppades ett gyttnande tillfälle; staden London
hade beslutat giftoa en lysande bankett till pro-
teetorns åra, bjudit honom och sått lbfte att
bott skulle komma-
Når detta berättades i föräldrahuset, medan
Lueretia satt toid sin fybåge, stack yonsiitisins
gret på nålen och hennes bleka kinder bloßan
de, som kunglig purpur-
Dott frågade ifrigt när banketten skulle bål-
laö och fick till stottr: den 18 februari.
Ulla damer i London längtade efter denna
fest, ingen längtade doek få häftigt som Lukre-
tia. Dagen förut gick don ned t parken och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
