Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
Vet rätta kåk ormar-, det sonas kär röst,
och collien Slä upp till kbcvandlittg.
De olle-t- du bragte-. de kakor det lopp,
de stiga som oljemon ok Letlse opp.
Oclt dikten tir- ielie sota blommornas
dokt,
som färgade bågen i skyar-.
Det gled-ta du bildat- iie meka än Stoll
0clt åldern dess talet förnyat-.
Det glesna är evigts med lileen håg
vi knatte dess gulds-nd ar tidens väg.
så katta ull sanning, Sä våga allt rätt,
oclt bilda det Sliöaa med glädje.
De tre dl) ej ut bland measleoks ätt,
oelt till detn kräv tidett vi vädja
llvad titlea dig gas må du ge igel-,
blott det eviga bok i ditt biet-ta öa.
Tegaön
Årlighet.
Arlighet är: att icke behålla nägot som icke
tillhör eu.
l. Augusta toar ärlig. Holt skulle för tio
kopet hemta bröd ifräit bagare-t, men oför-
märkt föll slanten nr hennes hand. Holt sök-
te dett grätaitde längs hela gatan, utan att
kunna finna den. Ett fru, som hade medli-
dande med den stackars ängsliga flickatt, gaf
henne en annan slant i det hott förnianadehem
ne att framdeles tvara aktsammare. Holt ila-
de nu till bagaren, men söktes-så hemtoägenäu-
tut en gäng och fann sitt förlorade penning.
Hott hade nu ingett annan tanke ätt att citer-
giftva denna penning, font holt blott betrakta-
de säsotn län. Styndsatitt fullgjorde holt äftoett
det. —- Wi fä ej i Augustas uppförande se en-
fald och dårskap, utan fallit rättskänslm
2. War ärlig i det minsta. Lär detta af
köpa-att uppfostrade och lät nndernsisa jemte
sin egelt son, Edward. Han gick eu gäng med
denne förbi en trädgårdar-titr, öswer hwilket-
en Ioacker blomma hängde , som föll Edward
iögonen. Edward bad Sebastiatt bryta dea
ät honom, men denne ajwisade honom i del
han sade: ssDett tillhör icke oß, det är nog-
Och derpä drog han honom hastigt bort, för
att frestelsen icke skulle blisma för stor. Plöts
sligt ljöd en röst frän den angränsande gården:
«Stauna barnl» Det toar Edwards fader,
font hört Sebastiattö ord. För att pröfrva
goßett sade hatt till honom: «Meu, Seba-
stian, en litett blomma, sont icke har något
penningetvärde, törs man tväl plocka utan att
fråga hivmt den tillhör?·« Sebastian stoarade
fast och oförskräckt, ty hans rättstänsla Ivar
rotad i hans själ: ssPä svärdet sär man ej
se; ty orätt är orätt i det lilla som i det sto-
ra.« — «Du har rätt, mitt barn; dä jag hör
det af din mun, älskar jag dig blott innerli-
gare. Blif alltid sä; tillät äftvett aldrig min
Edward att göra det minsta orätt och du stall
alltid tvara mitt son.« Sebastian blef sedan
biträde åt sitt fosterfader deh eu gättg sjelf köp-
man , ty han tvar likaså sparsam som ärlig.
Z. War ärligt Alla mennislor siuna behag
i den som är ärlig. — Anton tvar härpå ett
exempel. Haris fader, en simpel, ärlig landt-
man, slickade honom en afton ut, för att ät
en främmande tvifa tvägett till närmaste bo.
Wägett gick ett stycke genom en slog. Dtu
främmande pratade under mägen mycket med
den öpptta, älskliga goßest och gas honom i möt-
iret en guldpeuuiug, hjertligt tackande houont.
Anton förde guldstycket hem, och dä fadrensäg
det sade han: «Kiira Anton, detta iir för
mycket för din möda; det fiir dit ej behslla.
Dett främmande har tagit miste. Derföre mil-
ste du i morgon lvid daggryningen skynda efter
Sebastiaii, en fatti,1 tiggargosze, som en rik honom; du kan dii ännu träffa honom på gäst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
