Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
ta ont Gttds bistånd, och nästa morgon gick
bott ut med hopp att tillbringa ett god dag i
skolan.
«Det gläder mig att fe ett gladt och leende
attngte,« sade hennes modet-, i det hott böjde
sig tter att tysta sin dotter, då hott il. 12 kom
bem; «jag tycker att du set ut, som otn du
hade begynt en god dag-«
«Ja, mamma, hittills har det tvarit ett god
dag, ehnrn jag ett par gånger frestats af tnitt
häftighet; tttett då Gnd hjelpte tnig att öfwer-
toittna deßa frestelser, så blef jag derigettottt
endast lyckligare-«
«Godtl sitt ttu ned, kiirtt barn, och sluta
detta arbete iit mig, tttedatt dtt berättar hur
det toarith
«Jo, toet tttatntna, först efter skolans bör-
jan tog jag ntitt tafia för att tvisa upp ut-
räkningen på talet, sotn jag fick i giir afton,
och jag fick då se, att Betty lagt sitt tafla och
stvatttp pä dett, fä att ttoå siffror tooro allde-
les utplånade. Jag höll upp den för Betty
för att toifa htoad hott gjort, och Mitta ro-
pade da på ttvii attdra flickor: «Ack, kom hit!
har kommer det att bli roligt; kom och hör
Marias föreläsning-« Ack, toet mamma, det
toar bra stoärt att icke bli ond, men jag be-
sinnade mig i tid och sade bara: «toar tttera
forsigtikj ett annan gång, Betty, så år dtt snäll-«
och så systelfatte jag mig skyndsamt ttted anrät-
na igettottt talet och sätta itt siffrortta igen,
och låtsade font jag icke hörde Mina och de
andra friga: susnoad utt, htoad kotntner ät
flickatth« och mera dylikt. Ester-ät under ar-
vets-timman satt Mina bal-om tnig, och jag
förlorade oförmodadt från bordet den artttlitts
Iittg, sotn jag sydde psi. Jag toar nästan fä-
ter att Mina hade tagit den, och jags kättde
tetig tnycket ond och tvar just färdig att bryta
tet i bannor emot hetttte, då jag äter befinna-
att tvara toättliglss Jttst dii ropade lärarm-
natt på mig och nåntinte mig mitt arbete.
Jag steg då upp frätt tttin bänk och sade till
henne: «Jag tror, att ett af flickorna tagit
bort mitt arbete för att göra mig ett ställn-
ftycke. War god och scig att dett, som tagit
det, lemttar igett det ät tnig.« Dii utropade
Minn: iir det icke ditt arbete, sotn ligger här
på blinken der du fatt? Då skrattade alla
flickorna och jag skrattade också för att jag ic-
ke stnlle bli ond; tttett jag förstod ganska tvi-il-
att Mitta just hade lagt det der, och en stund
efteråt , dii jag tvar riktigt säker att jag ej ha-
de ttdgon bitter känsla qtvar, sade jag det till
henne; men hott nekade det. Jag tror det
i alla fall, ty hon toet att sättta ihop jämm-
let historier. Ett dag . . . .
«Tyft, Mariai« sade hennes modet-. «Hiir
är ett annat fall, der dtt bör ssstilla ditt tunga
friin det onde är.«- Du far ej tala illa ottt
niigott.«
«Ja, det är satttttz jag hade icke tänkt på
den betydelsen,« sade Maria; ssoch de sotn ta-
la osamtittg stilla jtt icke heller sitt tunga frätt
det ondt ärt Httrn mycket läres ej i deßa få
ord! Mannna, jak-i tvill lägga dem på mitt
hjerta och tänka på dem mycket ofta; ty de
är ett regel, font kan toara nyttig alla dagar
och siandet–
Pli åkets sista dag, när Maria hade tänkt
öftoer det förflutna, kom hott till sitt tnoder
och sade: «Mamttta, httrtt många goda dagar
har jag icke sett och huru lyckligare har jag
icke tvarit sedan den dagen, då jag som hettt
frätt skolan med ondt och upprördt sitttte och
du lärde mig att «föka efter friden och stilla
min tttttga friitt det ottdt är. « Jag tycker att
skola-teckna ha ests-smit mycket konstigas-. Ät-
tttittstone toet jag att de äro mycket tosnligare
tttet mig och angelägna att ej göra mig något
«
de mig. Jag sade sakta: «o Gud, hjelp mig-
ledsamt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
