- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1861 /
158

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

158

bar llockatt, drogo sitt iväg frant långsamt och
tited aftniitta steg. Hatt aflägsttade klockatt
medelst en lättg stör och djuren stannade, fii
snart toteerna upphörde; också kunde de icke
förmås att gå toidare, förrätt den toanliga
ntitsiten ljöd i deras öron. Jcke fällati blir
äftoeti hela tttnsilkorpsen titedtagett till kante-
lernas nppliftvande. Jiigarne i Tyroleti tro
sig kunna locka till sig hjortarna gciioiii säng
och hinderna genont flöjtspel.

Mett det starkaste intryck tyckes musiken gö-
ra på Elefanteit. Mait har bepröfioat detta
genotti flerfaldiga exempel. Htoarje tottsttsckt
gör pä dett ett scirslildt intryck. De ioeta icke
hivad de skola göra afförtjttsning, sittekatoatt-
ligen sitta tvår-dart och gifiva sitt fröjd tillsätt-
tta genom mångfaldiga tecken. Dertoid stall
inatt tillochnied haftoa gjort den iakttagelsen-
att ett tottstyckeicke gör det ininsta intryck ps
detta ditti, oin itian fpeltir det på en opaßans
de tonart.

Wargar och hundar kunna deretnot icke träl

fdrdrazta musik, åtminstone tvista arter af nitt-
sil, t. ex. ljndeit af ett posthortt. De haftoa
ganska lifliga intrer toid åhörattdet af nutsit.
Otvad de deiioid känna, är sioårt att bestäitti
ina. Några naturforskare anse att hundarna
dettoid känna smäkta, och slere bett-is deriör
finnas äftoett; tts i deras fria tillstånd, eller
oinitke lång tvatttt gjort dein musiken dräglig,
sin de atttingeit tjutande eller springa ställande
och bitande löst pii tnttsikatttett. Mait har iii-
·öftoat hundar att bliftoa liggande orörliga-
toid ett kanonslott skola de icke töra sig, iitett
ont de höra ett musikaliskt itisttuntent, darra
de och kunna icke alldeles nitderttsorkatoißa kon-
tvttlsitvifka rörelsek-

Man känner slere erentpel af hundar, hittil-
Ia så listigt erinrade sig den pinsamma käns-
lan, att de straxt begynte ställa ocb tjuta, så-
ftiart de endast sägo ett siol toidrizraö.

Deit berömde engelske läkartt doktor Mead
talar ont en hund, sottt dog as stuiirta, ente-
dan nian läiige hade tioniigit den att afhöra
ett tunsik soiti aspresiade den högt!stoeklagtiitde
ljud. Äftoen ont andra djur, t. er. ugglor,
ineitar nian att de dö af dylika orsaker. Kat-
tortte fatna då de höra utusikalista instrumen-
ter; tnett smärtan ärj«hos deut mera, sällsynt
och mindre listig titt hos hundarna.

Wargdtis outnsttalifka sinne har redan räd-
dat tniinga inenitiskots lif, och följattde anek-
dot är ett beiois derpii:j

Ett kall tointerinorgott gickzengångfeu ditst-
lare nied sitt fiol ttti hög snö genotn stogett
och hade dertoid den olyckatt att falla ttti ett
tvarggrop. Tättkeit er lians förskräckelse dö
ttti gropen ett par glänsande ögon gnistra emot
honom och hatt toarseblir att hatt befinner sikt
i sällskap ined ett toarg. Men hatt säg sttart
att toargeu icke roar inindte förskräckt att han,
och det återgaf«hoitoiii något inod. Will tve-
tandt, att toargeu icke tatt, lida tnnsit, fattade
han sitt stol och frautlockade derisrtiii de niest
stat-ande toner. Wargeit tippgaf ett förfärligt
tjut, kröp allt ängsligare i sitt tors, och inatt-
nkn spelade allt högre, så att hatt till flttt
knappt mera hade kraft att spela, då hatt tit-
lika toar stel af köld. Lyckligttois Ivars stint-
den för hans befrielse inne; ti; folk ankoms till
ställ-et··st;itt sinlle se efter toargfällans och« icke
litet förundrade sig östoer den nr gropett liti-
dande inttsiteu, tnett liöttt ttiZiste skratta ds de
såga den spelande tnnsttanten och ioargen ntidt
einot bioarandra, btoardera ängsligt inkrttpcn
i sin tori·i. Deit stackarsxtsalst förfritsne sioli
spelartt blesl naturligttois straxt befriad, sedan
de hade kastat ett snara oin tvargetto hals.-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:47:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1861/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free