Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Qet lsg otkis ett bet hop med —- leke koooar
Qeliexzsiltstoet — anan guldstotkett os bodtttet as
«päsett. «-Mett, pappa,«« sade Hans, «-lttoad
toill det stiga: isatta dig. oot rättdn ei ann-än-
der tttialkss — «lel, btoad toet jag,« stoarai
de fadren, ssdet må betyda hit eller dit; ellet
det betyder kanske att jag icke stall kasta estet
soarstoat mtd dukater, och sådant sotsttit ja«
nog sjets att liittt Isli. «9.tett, säg tnatttnta,«
sade han, toättdande sia till sitt hustttt, chic-ad
iir det, som tvi ttn oehiistottk Jag tockerd de
ej toote fä tokigt, ont tvi titt tinning skulle ätit
ett kraftigt och godtsmaoh toi ha alla dagat-
sstt nog as potatis oas potatis, och alltid idel
ootatio.-« Med dtßa otd stoppade tttastnett hatt-
deu i pssett och toa derttr ett attldstoeke. Oles
btoad den glättste! Ett ttt tre istillde hatt dens
alla nr påsett och räknade och räknade ont iaktt.
«·Wårt hitin-« sade batt, «a«r ocksåniiaotsttalt
det borde tolil reparerat-. Pettninaartte räckt
nog till, ottt det blir toäl iii-er ändå Me«
os sådant hinner inatt nog tänka ett annat-·
gångg- Knappt hade hatt sagt detta, söttin
alla att dsltteken trillade ned i näsen. liksom ha-
de de förstått, htoad mannen talade. sades
his,«· sade denne, «jaa stall tolllsktttttia göra
nteo" er just htottd jag bett-gata Gei dni mal-
lsodan, tnitt anknutet, och denna ost deristätt
ett aod måltid, hette söt mycket titt silr litet,
det iisriga skola Ioi sedan tänka liii-« Selami-
de detta, kättde hatt med banden in i påsen,
siir att deristått taga ett slant. New-i hade
hankocksö gripit ttti en, då liksottt ett osynlig
hand hastigt tyckte den tillbaka, och flög upp
nr påsen, santt beayttte trakterattnannettEsräst
högers-och trensier tnedjötsilanj Mattnenslog i
bötsttn oas trodde det toata bara smek, utett
slutligen bleftoo örsilartte sil essettrotkliam att
stan tutande as smiirta kastttde råsett isrått fi.1
och bållatsde bönderna ont de brinnande kin-
derna skrek: optiskt-, ditt«btztitta, hivad är det
sist otoa dn.bemtat i tnitt’ bitsk-« Hans dar-
rade i hela sitt lilla kropp "oelt kunde knappt
stottra ett ljttd.- sssaa skall söta näsen bort
iaen·« sade hatt slutliaeu oess tog dett under
armen. -«W.«ittta,« ätet-tett fadtett, ssoeltiilt
ditt mor thsi försöka att taga oenninaatne
dertir, kanske är rösen ej ss påkltaett mot kiwin-
soik, som tttot tnia.« –Nei, saa trill ej sist-
sökaxs sttsarade btsstrtttt, «piisen tvekö treva-att
potiiletna redansbka i arvtatt, otit att det jä-
ledest är onödiak att tänka vii utiaon annan
tnat.« «Men sag·skttll sciait,– smittads-nan-
nen, isatt jaa idag ··ej mera liar luft ,att äta
ditta etoiga"pottiter. Kottt då och sötsiik åt-
minstotselss OttstttttUog då mod ttopä..-sig-,
och sträckte-gift handen ester ett gttldsincke, ntett
ästoett holt bles iochnted detsamma öftoersallett
med Hoa-silar- . SL lilakåteo dettitteiontterliaa oss
sen pI golstvu- —- Pojke, försök dn.« sade
sadreti utt, anlitar .stittttit rZ-sen., ilanhtinda
«tatue ttiitde hatt ett tuta klinga.
ftoat idrot, sade Hatta:
I
siats den lotsa flet mera-« medadttig ped,,dla».»«
sFadkt,-« flottade aoßett, «"ja,i tror att den det
oetsett det- oii paootet hat- fin setoketse, jag
ttor toi icke, säsont vett räder, toiljt ann-ända
oenninaarne rättas — «Åh, dit pratar noste,
jaa tets toiit toara lika ttok sottt ett påsk-«
«Ns·oe«il.« aentnlilde goßen, «er gäl-« Dan
hade knappt uttalat detttt sötast dett osottli,ta
handen listoett började att mitt-bulta hans kitt-
der. «Nrj, det här lit söt galet.s« inropade
ninaattte tit, och katta påsett nt iakttottt ion-
sttet, stl blir ret mät stut nå de besatt.t örfi—
lama– Saadt och gjotdt. Penninaarne tril-
iade snart os bordet, och påsen slog tttgenont
sonsirtt os gården. «Se sil mitt automa, liii-.
aro ditkatertt.t, as ttit och kön det lsiisla ds-
tatt hitta pä.-« Gnutntan toa koraett och aick.
Men knappt hade hott stigit öftoer ttöjkelit, sa
kom påsen boopattde etttot itenne, sida hett-te
mot ansiattst och örfilade hett-te stått liii-ter och
totttster, så att lton stor-skrikande återtoättde titt
stuaatt. «Gs sikts,«- sade bott åt nian-ten-
«det stall kattett tttett icke sagsaä mera« jag hat-
tätt tnia lilltåckli.tt af strok.·- «MZ gå, ett
aanttnal toäag sotn jag tål nog sunds-återtog
bondeli, och etter dertoid ett stor rök stått knu-
ten, samt gick nt nå asedem Men tvio sör-
sta linaget ttatt ans pssett, hoppade denne npo
på hans naeke och böljade hamra på hatts th-
da kinder, utan att bonden det kunde slå bo-
ttom. Medan kinderna ännu stoedo as örfi-
Pssen hade
sondeleagit söttsi.-et, stoppat itt i stuaatt och os
botdet, och toipnol tooro alla slantatne söt-
stottttna och tetntnarne tilldragtte. Lugn och
stilla som ont ingenting ljiindt tel-i prisets äter
på aotstoet. Sedan sntättatt ester ötsitartte tttt
«Far och mot-, toi
bot-de ändå sötsokt , ottt påsett är lika ilskett
toid allastoära sitt-sök. Wet ni dii inatntina.
som toi riktitjt nödtoändigt beböitoa?«« «a;«e«tll.
intuition-« tttutniado sadrett; ntodtett detetnot
estetsiunadr. «l7·n ko skulle toi ttödtoättdi.ttlsc-
böitoa,·« sade bott stutliaett, snutit att blir res
datt siir gammal och katt ej mer sötse ost tuet
tillräcklig militi; länsmannen i sockett har ock-
sii"lsttae tedatt hast ett till saln, tttett dett ko-·
stat hela 20 tub-lus –Gör ingenting tuot,«
menade Hans, «de 12 dukaterna räck-i tto.ttill.
as och taa dem blottl-« «-N-.«brj, gå sjeiipaj
st, jaa skall noa akta nitti detsöre,« menadt
niodren. -·F-Ftt gå, satt är teke rädd-« sad.
Haus, stick stam till psseth löste på remmarna
och toa mycket sotfitiigt ett guldstycke tecnt
Sinai-? .- ingen örftli — Nn tog hatt tioå,
tre, stutliaett asa, — ingen otftti «Zer di«
tttstt··,«-1ooarshatt,« «tin antoånda ttsi pess-
Ixtttt artie kält.l«- —- Fttdteit såg twiflande t-.-.
cchktotn «tea"rn·tat·"e. Miodia toa gumman ento
dsctztttttgttttte t.t Hcßttto halts kch bittctl s.«
· .. i
sadirenz sstnett toantal — ja.t stall skaka oen-
att. timmen kastade det-tolv ett aug-tia sido-
lsliek på väsen, hurutoida den äter skulle botja
röra ps sia. Men dett läkt sottt ett påse lit-
aer oat rörde sia ej nr stackett. Hastiat grep
gumman i dstsrleiset, och ännu hastiaare skog holt
dörrett iaett efter sta. Estoer gåtdeit sprang
bott allt hwitd bott sötmaddh men saktade je-
dan sitt loop, för att ej nöta toltet not-mätk-
samt. — Ett jtnnd deteitet hötdeo ett lsiilande
os als-dem Fat och ton, sont med ättaolatt
toäutade nitsdteno litet-komik störtade ttt os
.tåtdett. Nik:igt! der stod länsmannens timit-
stiickiaa ko. «Men hittad sade länsmannen ont
pettttittatttne?«« «–L1au gjorde stora ii.ton, men
när ttatt såa mig lnqn, menade hatt: Ni uts-
ste hit aod ktedit hoo edta trä-Intr, då de lit-.
sist-iii er ett så stor sitntma penninqan Ttl
nåder ttti,t.«· —- EZ sade lätsotnaunttett. Och
Hans och sadten kände icke heller tniudre glä-
dje de. Kon skrapades och ontsadeö och tordes
isähuset, och attest hetsade och btäkte, alad
ostoet att så aöta ett så sörttiint bekattlikat«.
–Nu Far, måste toi, tro-s örfilarna, taga
upp påsttt igen; icke ski, Far; söt ett sa ståt-
lig ko tst matt noa några örfilar.« «Tet
sötståö,«« genmälde sadrett. Eottt ett pil toar
Hans i stttgatt oct- toa upp påsett, timad? dett
mar tima timitt. Hans skakades-så den. Kinta-
kiina, kling lät det. «Fa’oer, äVkoder!«« to-
nade batt, «kotnttten, hår sinus penningar Fitt-
,tttt i.pt«isen.« «Aek, ack ropade modren, tttett
inled dem skall jaa icke mera löpa till lätts-
:matttten. Wl kunde då så ost en- svart-er oi-
stotia på nacken.« Mkd snask.ttt blickar säll-
skapet sedan ttt åt tvättett fot att se ont ieke
lättomannen tued häftiga steg tedatt nalkades
«deras hus «Jag tror,·«
Men ingen kont-
sia jtt nter man tar detnr, det toore» det bästa
as allt.« Hiittoio klappade hetit hättdertta at·
fröjd och dansade omkring med pssetn «Ack
sitn ss tvore,«« gentoa sadrett, «ds toille jag
ansar datt aerna ta emot ett par ditstitt örfilar.
Lch så toar det oekssz men alertal glömde nä-
sen örfilarne, is snart ntau toille köpa någon-
ting onödiqt eller östott-flödi.tt, Till följd hir-
.tt" bleitoo de ocks.i estetiänksatntuaJoch oros-
toade allting noaa innan de anlitade sitt rita
lades-fastän Zälttnda biestoo de ett tvättats-
estde solk, oas detao atattnar sotttndtade si.t,
stten kunde ieke tadl.t de.«, emedan de aldrig
ett Halle iiittildtttt sota ett oärligt lii. Heat-
li.thetett med oåsett lett-s nattttliattois heller ic-
·«t sött-Sidd, ty i motsatt salt skulle mången nog
titt lust till den.
sett nu mitt lilla toiin iir sagan ont örfils-
paseitslitr. Men sa.1, huru skulle dn göra,
i-"atl du sinat penningar sasottt Hans. Taus
tomt etter, tch akta dig sot — otftlarne, ty
kanal det ena sottt det andra fint-tomma qioat .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
