Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Usch, sådattt toäder det tvar härom natten.
Det stormade, dånade och tjöt i kontants och
snön btoirflade tter frätt himmelen och staplade
itora dristoor för folks dörrar och fönster. Men
fallet sof i fred och ingett annan toar förargad
öfwer otolldret iitt brandtvakten, som ej fick
sostoa fred pä bodtrappatt. Kotn så morgo-
,nett och brattdtoaltett kaftvade sig hent gettont
Moriftoortta och folket steg upp och blejtoo ir-
ke litet förbluffade när de skulle öppna dörren
och sttödriftoatt låg blottttnt öfnter den. Och
sll togo de frant stoftar och gtvastttr, och det
blef ett lloflaude och sopande, sottt aldrizt tvil-
le taga en ända; sil höga hade driftvorua ton-
rit under natten. De enda, som tooro för-
tjusta iden myckna snön, tooro stolgoßarne.
Hej, htoad det toar filt ett stril på gatorna,
när de skulle till skolan och tumlade ont med
hutat-andra i de htoita, mjuka driftoorna. Kom-
ae till skolast sade Karl Stoahtt, ett af de mun-
traste och flitigaste skolgoßartte: «i dag bar rek-
torn for tungt att gå i den djupa snön, och
tycker ni kamrater som jag, så gå tvi entot
honom till stolpar-en, innan han hinner in,
och begära strinnlof för idag.« «Hnrra, les-
toe Karl Stvahnlss ljöd det i choruo stått he-
l·a klaßett, och ett- tu, tre, tooro misstar-ta
på och böckertta åter underarmen, och så stor-
made de ut till stolporten, der rektorn snart
mötte dem. Karl Stoahtt triidde statts till ho-
tont med mößatt i handen och sade: ssWi stn’
fretgty ont herr rektortt toill toara sa god och
ge oß strittnlos for i dag.« «Strinttlosl« sida-
rade rektorn, «man katt jtt knapt gå, desto min-
dre struma-« «Ja mett snöbollslos,« inte-sin-
de Stoahtt, aldrig iir snön bättre till bollar
itu i dag.«« «Ja, och herr rektortt har så stvårt
att gll l dett myckna snön,« fortsatte en att-
nan, ett qtoickitgd goße, sotn hette Nils Spe-
letolttd. ssNi kan ha riitt goßar,-« swarade
rektorn i det han tog fram sitt röda sidett näs-
s
duk oeb torkade ftvettperlortta frätt pannan,
«tti Ian ha rätt, det är torrteligett tungt att
gå, tti kan ha lof fin i dag, ntett glömmen
ej edra leror för tnorgondagen.» »Lof, los,
los,«« streta gossarne, Ostoi ha lof, hurra för
toiit goda rektor och hurra för Karl Stoahtt och
Nils Speletoind.« Och så togo de KarlStoaho
och Nils Speletoind om liftvet och dansade ont-
trittg med dem i den höga sttiin, tills hela säll-
skapet ramlade under stoj och strattomkullisttö-
dristvatt. «Gostar,« ropade iittdtligen Karl
Etoahtt, sottt alltid förde ordet., «goßar,idag
skola tvi toa ost med att kriga med pojkarna
stått lattkasterjtolau. Sottt ni tvet, så ha de
uppå Gertrndobacken byggt sig ett fästning,
sottt nu redan iir ttoii tveetar gammal, och
derfbre har hårda isade murar. Tycker ttifom
jag, så bestorma toi denna fästning i dag och
göra den till tvår.s «Hnrra, hurra, streko
alla goßarue till stoar, det äro tvi med om,
hurra, hurrat-« — «Tyst edra strikhalsarl det
iir ej med skrik som murarna ramla på Ger-
trudsbackett, det är endast tapperhetett, man-
haftigheten och dödösöraktet, sottt det gäller.
Htvettt tväljen J till toiir anförare?« «·Dtt,
dn, dtt stall fora ost an, och du stall låtsa
toara Garibaldi, så äro tvi alla Garibaldi-
ster.-«— «Jag tackar er, stoarade Karl Stoahto
jag tackar er för ert förtroende, och jag stal
toisa att jag icke stoiler det. Men skola toi
i dag utföra hjeltebragder och i lantasteristertta
tnjaga respekt förgoßarne frätt högre elementar-
stolan, så tnåstett J lydtt mig till punkt och
pricka. Loftoett J det?-« «Ja, ja toi loj-
tva, och tvi följa dig!« — «Na’tva·l,« fortfor
Garibaldi, så utnämner jag dig Nils Spelk-
tvind till mitt adjutant, dig Axel Buller till
trutttslagare och dig Knut Båttg till fahttjtut-
fare. Stassett er snabbt htoad J för er be-
fattning behöswen, och falsett mig tappre ga-
tibaldster till Gertrndöbackett.« Sagdt, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
