Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
W
«Lestve Gartsaldt, lestoe Garibaldt,
Lessoe Garibaidi och hela hans häri
Singet toi tvunnit, blodet hat runnit
Segern och äran tvär egest ärl««
Vch så gingo de tappra hem hutat till sin
bok, sök att läsa östoer sitta lexor till mot-
gondagen. Qch Garibaldiö staty stäv nn en-
sam pil Gertrudabackest«, och sa allt ännu st
klok och fundersam ut.
tett styvigt"oaku.
Det toar en gång en liten olodig unge, som
talade bli ensam antar i mammas handtams
mate. Hennes mamma hade förbjudit henne
att s ielf taga nägot; och det behöfde hon se-
Ie heller, ty hon sick, blott hon beskedligt bad
derom; men det mille hon icke. Nn sits hon
se en rad soltbnrtae på en hylla och kastade
stan sig sin docka och drog skam en stol; men
det roar högt, och så måste bon, söt att nä
spltbutlarna, Iliittea upp på sjelswa stolsiyret
—- och rädd Ivar bon att någon skulle komma;
ty hon Ivtßee nog att det wae orätt, och dit
sir man alltid rädd; men hon gjorde det än-
da. —- Gick det bra fin hennes
Neil
SI gick dest-
s stl
sssjs
spi ? H ."
W
I .
I
och bon slag sig ss illa, att son geet dela da-
gen; men ingen ömkade henne, utan alla sas
de att det mar rätt st henne, tp hon toae o-
lodig —- men statatt hade sett alltihop genom
fönstret och sjöng sa hät-
Den, som förgät ses,
skallet och slöe ses.
Och så skrattade bon alldeles omsetllgt. bet
tvae en förarglig historia; men sa gse det, ds
man ite kan lata dit mammas syltan och
är olodig.
Uppftnningem
Winmw«)
a. Giaset uppfanns cniisian kunde manna-
lita fall eigtigare, ebueu owanligate säga: upp-
täcktes) af den silksta namnkunniga sidsaeande
nation , Fenikietne, genom tillfällighet.—scke
längt iseän den stora senicisla handelsstadett
Sidon, hade köpmän as denna nation landat-
och tville koka sig mat, men sunno ingenskk
des nog stora stenar, fot att på dem sätta en
kittel och göra eld dernnder. Ruttdt omkring
intet annat än sand. De togo det-söte nage-
stöeee stocken saitpeter, Cmen huru de sanden-
na, och hwaetill de eljest nyttjade den, toet
ingen,) och satte kitteln derpå. Af elden smäl-
tes saltpetern, men lists-en sanden utmed den-
samma, och båda sammanslöto med askan till
en enda kropp. Sedan elden slocknat, sann
man en söenndeeiig, genomskinlig, stenbiied
maßa, — glaset, btvillet man lien-iii ej söt-
stod att begagna till annat än prydnad, san-
nolikt siste-en att genom slipning ge det en side-
re glans, sin att detmed sedermera, såsom öa-
nu sidsaeande bettla med glaskoeallet, med sms
speglos, purpurfärgade llädeiiappak o. dyl. ,
Myt- sig dyrbara tyskor af ost-mossa soll-
slag, som singo inse ide den lysande genanta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
