Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barn alle ensam genont werlden. — Och den
främmattde att-innan sick·
—- Iitt atvttr och lyß på mor — sade Han-
tto — jakt skall fpritta.t efter Olatoa, och se-
datt stoltt toi fbtittö ät.
Det skulle snart ringa till helgat-täl; det toar
ingett tid att förlora. Ont en liten stund toar
Hattna tillbaka ttted lilla Olatoa och undermi-
sade dem tttt ont httrtt allt skulle as till.
-—— Sottt det ringer försttt slaget i stapel-t,
f’en sakta toi ej ett ord förr titt mor druckit.
Kuappt toar dettna lera totil inlärd, förr
än luckorna pii klockftapeln öppnades och strart
derpä började man ringa Lytariestlockatq ty
få kallttö holt ännu allt iii-ött den tdeu då tvi
hade kloster och katholsltt prester, samt trodde
på jttnafrn Maria och alla helgon-
De tre barnen skyndade sia till Bråhögttq
men toägctt gick jttst öftoer bybarneuslelolttts,
der de brukade slå boll, ej lånat frätt kyrkan.
—- Kottt nted och letl — ropade rita Olau-
fes fott —- kont och ställ er i ringenl
Men barnen ftvarade intet.
— Hslll kom ds, när jakt fagert — ropa-
de rita Olanfes son.
Mett barnen tego oeh fortsatte fin gäng.
— SF iir det ttiir ntan binder tigaarnnaar
med fixt — sade pojke-t, som toar öftoerntodig
derföre, att hatts far toar ett rik bonde.
Ringningen toar ef flut, då de trädde Brö-
dbakn, der de htvita blommorna siodo och ring-
de sitt belaantäl, fina Marie-klockor i afton-
tvindett.
Och tigande toao de tre hwar. MZ tro,
ma toakttade hett och grep glaset, htoilket bott
tömde till botten.
, —- Gttd ske lofl Gad ske lofl — ropade
sbarnen — tttt blir mor frist igen!
Mett rika Olanieo pojke slott fin boll för
hårdt, så att dett flög bort mot kyrkan, kros-
fade ett ruta oelj föll itt i fielftoa kortast.
— Gttd nåde mig för kytsktoaktateth fottt
kommer att klaga för far! —- fade hatt, grö-
tetttde. Och under det de fattiga barnen om
atoiillett somnade, glada och nöjda, emedan de
kände att de menat tvi-il och att Gttd be-
skyddade dem, läkt Olaujeö pojke i sitt bädd
och tänkte på iorktoaktaren och på den olyckli-
ga bollen-
Söndaasntorgotten satte sia modern upp i fän-
aett och kilttde sia alldeles frisi, fastän ännu
matt; men det toar icke örterna, font botat
henne, fastän tatar-qtoittnau inbillat barnen
detta. Qtoinnan hade pli attletsdraaen ntiirkt,
att sjukdomen jttsl mt slnlle bryta fia; hott ha-
de ett tvist toana i att förle ådant; ty större
och annorlunda toar ef hennes trolltottst, och«
det sinnes ingen trollionft, fastän det ibland
ser så nt. Allt är helt naturligt, blott man
förstår det, derför bör tttatt känna naturen.
Ett btoit tttatt toar en gång ibland toildar,
fottt toille döda honottt; men dii sade hatt dem,
att folett snart finlle förmörkas, och detta jkcd-
de — och toildarne dyrkade honom font ett
’tkotte.1kt. Met- hsst spak lita takt m asa-
tatl, som någon etnnau. Han blott toißte tner
sätt toildartta. Barttett här hade icke lttpit ti-
aattde till Brshögem ont de försätt modretto
det toar smärt, att icke en gånng siktat ssGttd sjukdom; men de förstodo den icke — och· fä
ske loft-« Och sii fprnn,1o de åter till bytt, för- fingo de betoisa sitt lodaktighet och sitt kår-
bi de lekande pojkartte, font htoißlttde åt dem lek, och si! detta är ett god bot för mor och
och hånade dem. far, när de tiro finka.
Sedan krossade de blommorna mellatt ett par Httrtt glada och tacksamma ginao de ej i tyr-
slenar, preßade saften och hällde tre gånger tre kan, och huru tosnliat tyckte de icke, att de
eller nio droppar l ntodrenö glas. J detsattti smil auldenglarne på orgeltoerket logo emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
