Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
sogeln satt sorgsen i karett, och säg på solens
Iett och hörde joglarues glada atoitter derme,
otett hade sjelf ingen glädje iner.
Då steg Hel-ni upp och spratt.j jrant till dett
sörjande fogeln och sade: «War det du, sotet
jag drömde ont i natt?»
«Wißt, tviße, toißt,-« stoarade fogelli.
«Och tolrr det du, snitt sjöng att dtt had.
sar oedntor och ttoenue bröder, sont sörjde dikt
sottt död?«-
«Wißt, toißt, tolfte-« stvamde äter segel-t-
«Lilla, min- lilla tippa förtäl; jag tvißte ct
att dtl också ltade pappa och utanttna och brö-
der, soul kunde sörja. Nn stall Helnti öppltlt
bukett och göra di.1 fri , men först skall jag bitt-
da ett litet blått sidenband ont ditt hal-F, fot
att kanna igen dig, ont levitisk-tongångträffa-J-
Och så toiraee Hel-ni bandet ont fogelno hale
och släppte honom ·nt. Och så tystade hansig
högt upp i luften och sjöng:
»Qkoitt, qloitt, qtoitt, zitletizi;
Nu så iii- ja,1 glad och fri.
Flpger hem till skogen gröna,
Tsll mitt fat och moder der.
Gud, som hafwer barnen kär,
Lilla Heltni stall belöna.
Qvitt, q:oitt, qtoitt och zinerizi;
Nn fä är jag glad och fri.
Sä sjöng lilla grönsisiau, och lyfte sig allt
högre och högre mot soletts skett i dett blåa
lusten, tills hatt slutligen diet· för Heltnio öga
sont en liten ssvart punkt och försena-nd
Men Hel-iii gick in, och när holt såg dels
tonta buren gret hon icke, utan loarglad, så-
soln Gnd alltid gör menniskan, nät holt gjort
en god gerning.
Ett toecka hade för,rått. Och nu blef det
som t« Hel-nio hetti. Hel-ni låg sjuk. Och
hennes fosterföräldrak sotjoez tnen Helnti sörj
de icke, tttatt läste sa hele- «
«Gnd, soln haftver barnen tär,
Ser till mig sont liten är.
Jngen fröjd till sorg Hatt neander-
Sont ej till tvärt bästlt landet-.
Loehn kommet-, lyckan går;
Dett Gttd älskar, lock-rit får.
Oed när Hel-nio festresor-åldrar hörde dato
Hel-ni bad, greto de och kyßle den lilla sjuka
Voluti.
Så korn en utorgan en liten eugelfth hitn-
nelen till Helsteis bädd. Och engelen hedens-s
:noita, små toiuaar och lockar, som glänste
oin gull. siar idelnli säg eugelen dlei holt ss
stad och sträckte upp sina snatta slnii armar
enlot hononn
Och Eugelen otnfautnade Hel-ni och sadel
sEftersotn du släppte lilla fogelt hem till sin
vat: och mor i den gröna stogett, så stall jag
un föra dig till ditt far och snor i himmelen.
Will lilla Helttti upp i vitalitetens-·
Så iriialtde den lilla gtllloctigaettgelen;nten
öclnti kunde icke stoara något, så stoagt sjuk
svar hou, men hennes ögott glänste af fröjd,
och eugelen förstod nog, hivad den glansen de-
»ndre. Och få idßte engeln och Heinti hivarandra.
Meu joiterförtildrartte stodo toid den lilla
julbäddeu och sade i detsamma: «nu dör Hel-
Och så kysste de ten lilla döda Oelull
cch greto. Men hade de sett, huru Helntiö
sjal jublande sutiugade sig pli sntå ytvita tvill-
iar till himmelen, då hade te icke gräll-; ntett
an sågs de det icke, och derför greto de.
Lch se’tt blei det begrafnitlg. Och bland
alla dent, sotet kättttt Helmi sautt lninnult sig
å kyrkogården, tvoro äjtoett de ttoenne gaßaro.
ne, soul fås-gett och skilt jogeltt ät Helmi. Nät
nu Hel-ni hade bliitoit nedsänkt i graftoett och
orestelt hade kastat tunll på den blontsierkläds
ea, htoita kista-i sann läst nsgra böner, saln-
stäntde alla degrasningsgäsierna i en psalm och
till. «
»sjöngo: ’.- «
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
